”Jag är en ödmjuk och intelligent lärare och det är mitt livs syfte, mening och orubbliga vilja att för all framtid och för alla människor som önskar, betyda skillnad mellan stagnation och utveckling”.
Ibland tänker jag med lite vemod tillbaka på den tid då vi hade en rättighetslag som hette LSS och som faktiskt, i princip, fungerade som den var tänkt. Vi har fortfarande samma rättighetslag, och den heter ännu LSS, men är inte längre fungerande så som den var tänkt.
Foto Henrik Hansson
Vi behöver inte backa bandet allt för långt för att kunna minnas den tiden, ett drygt decennium räcker. Det fanns även då en hel del utmaningar men med kunskap, fakta och saklig dialog med Försäkringskassan och kommunala förvaltningar och politiska nämnder gick det oftast att få till ett beslut som låg i fas med individens behov. Vad som hänt sedan dess är alla som är beroende av LSS väl medvetna om. Faktiskt behov, kunskap om lagar och regler och försök till dialog är inte längre relevanta aspekter i kampen för den rätt till stöd och omsorg som den som omfattas av lagen har.
Förutom när det gäller Försäkringskassans ”framgångsrika” strategi att uppfylla sitt uppdrag om ekonomiska besparingar som givits av myndighetens huvudman, vid var tid sittande regering, så har landets kommuner slagit in på en helt ny stig när det gäller att möta de funktionsnedsattas behov och rättigheter. Det är en direkt konsekvens av statens, Försäkringskassans, strategi att lämna över ”Svarte Petter”, de funktionsnedsatta och deras behov och medföljande kostnader, till kommunerna.
Jag backar bandet till den tid då kommunerna ännu tog sitt ansvar och fanns där som skyddsnät och fångade upp de som kastades ut ur det statliga stödet. På den tiden togs omsorgsbeslut i de flesta kommuner på nämndnivå. Handläggare på förvaltningarna beredde ärendena och föredrog dem i nämnden som sedan fattade beslut. Det innebar även att ”jag” som sökande, eller ombud, hade rätten att delta vid nämndens beslutsmöte och kunde precis som handläggaren muntligt få framföra den sökandes situation och behov. Det medförde att beslutande i nämnden fick med sig hela bilden av den funktionsnedsattes livssituation, inte bara den formella utredningen som behovsbedömaren gjort. Dessutom grundade sig inte utredningen, eller det kommande beslutet, på minuträkning av de grundläggande behoven, det var helheten som avgjorde.
Men sedan ett antal år så har i princip samtliga kommuner övergått till delegationshantering av LSS-ärenden. Det innebär att ansvarig nämnd i princip helt saknar insyn i varken utredningar eller beslut. Det innebär också att sittande politiker i kommunfullmäktige, kommunstyrelser och nämnder som i nedstigande ordning ytterst, enligt kommunallagen, bär ansvaret, saknar kunskap och insikt i vad som sker på förvaltningsnivå. Politiken, och politikerna, har i princip abdikerat när det gäller sitt ansvar i dessa frågor och lämnat över detta genom delegation till förvaltningarna och dess tjänstemän. Politiken är numera delaktig enbart i att styra förvaltningarnas budget, utan relevant insyn i behovet av LSS-insatser i kommunen.
För den enskilde innebär detta att dörrarna till dialog numera är svåra att öppna. Politikerna hänvisar till delegationsordningen och skickar alla försök till dialog ”neråt” med motiveringen att de inte kan uttala sig om förvaltningens hantering och beslut då det skulle ses som politikerstyre. Förvaltningarna i sin tur hänvisar alla försök till dialog med att de arbetar utifrån kommunala riktlinjer som bygger på att rättssäkerheten ska garanteras, fastställda på politikernivå, och att ett beslut som man inte är nöjd med får överklagas till Förvaltningsrätt. Alla som är berörda av detta vet att det nog är lättare att vinna på lotto än att vinna mot en kommun eller myndighet i förvaltningsrätten, vilket även motparten är väl medvetna om.
Försäkringskassans, kommunernas och ytterst politikernas retorik, om att det handlar om rättssäkerhet och rättssäkra beslut när tusentals får sin omsorg omkullkastad, innebär i slutänden att det är den enskildes säkerhet vad gäller liv och hälsa som offras. I praktiken är det så att Försäkringskassan, kommunerna och politikerna är ute och tassar i de juridiska gråmarkerna när de pratar om rättssäkerhet. I alla de lagar: LSS, förvaltningslagen, kommunallagen, socialtjänstlagen som på olika vis reglerar de funktionsnedsattas rättigheter, finns det tydliga formuleringar som skulle ge en absolut majoritet av alla de som i dag nekas insats rätt till sådan, om dessa lagar tolkades till den behövandes fördel så som det gjordes under den tid då de funktionsnedsattas behov och rätt sattes främst. Tyvärr sker i dag tolkningarna ur ett annat perspektiv: Det ekonomiska perspektivet. I Försäkringskassans perspektiv är det främst att uppfylla det som regeringar uppmanat myndigheten att göra: Att spara pengar. I kommunernas perspektiv blir uppgiften att hantera det som blivit konsekvensen av Försäkringskassans ambition att leva upp till politikens besparingskrav. Det innebär att kommunerna får radikalt ökade ansökningar om insatser, nu när man sitter med ”Svaret Petter” i LSS-spelet, och att uppgiften blir matcha det med den minskande budget som politiken successivt givit. Hur gör man det? Jo, man minskar på det som kostar pengar, stödet till de funktionsnedsatta med motivering att man tar rättssäkra beslut.
Jag undrar hur stämningarna är i korridorerna och i fikarummen på de förvaltningar i våra kommuner som handlägger behovsbedömningar inför LSS-beslut. Fler och fler kommuner anlitar externa konsulter för att utföra dessa viktiga uppdrag. I takt med att konsulter utför behovsbedömningar tycks andelen avslag och indragningar av exempelvis personlig assistans öka markant.
En tydlig, och faktiskt ganska skrämmande, sådan utveckling visar Vansbro kommun just nu upp. Tidigare har kommunens egna behovsbedömare i ett par nu aktuella fall, i ett av dem under en tidsperiod av mer än ett decennium, beviljat assistans för de funktionsnedsatta dygnet runt. Beslut som sedan har utvärderats vid upprepade tillfällen med samma resultat: Den enskilde har rätt till assistans dygnet runt.
Men sen sker ett paradigmskifte: Konsulterna kliver in på arenan. Helt plötsligt, efter alltså mer än ett decennium i något fall, så slutar en assistansuppföljning inte i ett assistansbehov dygnet runt, inte ens bara dagtid, inte ens några timmar per dygn. Nej, det slutar i noll timmar. Ingen förändring har skett i de funktionsnedsattas situation vad gäller fysisk eller mental status. Ingen förändring i lagtexter, rättsvägledningar eller andra faktorer som i dagsläget skulle kunna motivera ett förändrat beslut. Det enda som skiljer avslagen från de tidigare besluten om assistans dygnet runt är den nya behovsbedömarens, konsultens, tolkning av lagar, praxis och framför allt de funktionsnedsattas behov.
När frågorna då ställs till ansvariga tjänstepersoner på förvaltningarna, samt till ytterst ansvariga politiker, om vad dessa totalt förändrade uppfattningar om den enskildes rättigheter och kommunens skyldigheter bygger på blir svaret att behovsbedömningarna alltid görs ur det rättssäkra perspektivet. Det måste innebära att eftersom inga lagar eller rättsprinciper förändrats sedan tidigare beslut om assistans dygnet runt blir slutsatsen att kommunen menar att tidigare behovsbedömare inte genomfört sina utredningar på ett rättssäkert sätt.
Det är i detta perspektiv som jag funderar över stämningsläget på kommunernas förvaltningar. Har alltså tidigare handläggare misskött sitt jobb, eller har det kommit in en konsult som ges mandat att utifrån ett annat uppdrag, kanske ett ekonomiskt sådant, underkänna sina ”kollegers” kompetens, omdöme och arbetsinsats. Oavsett om detta är fallet eller inte, vilket naturligtvis aldrig kommer att bekräftas av någon ansvarig, så blir kontentan att de tidigare handläggarna ”kastas framför bussen” när kommunen nu försvarar de dagsaktuella avslagen med att det alltid sker rättssäkra behovsbedömningar.
Det tragiska är att de handläggare som tidigare i många år beviljat assistans gjort det utifrån den självklara rätt som dessa individers funktionsnedsättningar och lagar ger dem. När man talar om rättssäkra utredningar så är det exakt det som varit grunden i de tidigare handläggarnas arbete. Att kommunen nu, med konsulthjälp, totalt vänder kappan när det handlar om att tolka begreppet rättssäkert är ett direkt slag i ansikten både på sin egen personal samt på de kommuninvånare som nu drabbas mycket hårt av detta.
Plötsligt händer det. Så sägs i reklamen för det stora statliga lotteriet i Svenska spels regi. Plötsligt händer det skulle också kunna vara en slogan även för Försäkringskassans och kommunernas assistanslotteri. För det är precis det som allt handlar om när någon med grava funktionsnedsättningar ansöker om personlig assistans: Ett lotteri.
I det statliga lotteriet är det bollar som hoppar och studsar och så småningom stannar till för att ge spelaren de slumpmässiga nummer som eventuellt medför vinst. Även i assistanslotteriet avgörs vinst eller inte genom ett antal slumpmässiga faktorer. Behovsbedömningen genomförs av en behovsbedömare som subjektivt ger sin syn på den funktionsnedsattes status. Fakta är att den ena behovsbedömaren mycket väl kan komma fram till att ett omfattande assistansbehov dygnet runt, 24 timmar, föreligger. Samtidigt som den andra kommer fram till det exakt motsatta, inget assistansbehov, 0 timmar per dygn. Samma diagnoser, samma funktionsnedsättningar, samma lagar men olika behovsbedömare. Det kan till och med gälla samma person vid omprövning av ett tidigare beslut. Trots att alltså inget förändrats mer än att det är en ny behovsbedömare så kan assistansen över en natt gå från dygnet runt till 0 timmar per dygn. Absurt och orealistiskt, ja visst, men det är exakt det som idag sker vid assistansutredningar runt om i vårt land.
Om en individ blir en vinnare eller en förlorare i assistanslotteriet avgörs inte på grund av diagnoser eller behov. Det avgörs av var man bor och vilken behovsbedömare man får, oavsett om det är Försäkringskassan eller en kommun som utreder. Rätten till personlig assistans ingår i en rättighetslag, LSS. Det innebär att det tvärt emot det statliga lotteriet ska vara vinst varje gång man har rätt, genom att man omfattas av lagen, att stå på den statliga eller kommunala ”vinstlista”.
Det finns ytterligare en gemensam faktor mellan det syfte som det statliga lotteriet och assistanslotteriet idag har för vårt samhälle. Svenska spels främsta syfte med sitt lotteri är att dra in pengar till statskassan genom att få människor att tro att det är precis tvärt om. Att den personliga assistansen idag hanteras som ett lotteri grundar sig på samma faktorer: Att förstärka statskassan, genom att sänka dess utgifter. Det är de politiska direktiven från riksdag och regering om besparingar på assistansen som är grunden till att insatsen personlig assistans idag hanteras som ett lotteri.
För de funktionsnedsatt med behov av personlig assistans kanske det egentligen är så att den bästa vägen till ett liv lika alla andra, så som lagen säger, är att köpa lite lotter i det statliga lotteriet hos Svenska spel. När drömvinsten sen slår in så kan man anställa sina egna assistenter. Ja, chansen är liten, men den finns ändå där, och kanske är det så att den ändå är lite större än att vinna i assistanslotteriet.
”Vi har en lagstiftning att följa, och ska bedriva rättssäkra utredningar.” Det här är uttalanden som är frekventa när beslutsfattare inom offentlig verksamhet får frågor som gäller exempelvis indragna beslut om personlig assistans. Nu senast har vi två exempel från Vansbro som beror och engagerar hela bygden.
Bild Henrik Hansson
Självklart ska lagstiftningen följas, det är något man bara förutsätter att en offentlig förvaltning gör. Lika självklart kan det tyckas att det ska ske på ett rättssäkert sätt. Men är det då också det som avspeglas i verkligheten? Jag påstår att det definitivt inte är så det ser ut.
Vi har en lagstiftning som reglerar dessa frågor som heter LSS, Lagen om Särskilt Stöd. Det är en rättighetslag vilket innebär att den som omfattas av lagen alltid har rätt till de insatser som erfordras för att lagens andemening ska uppfyllas: ”Den enskildes rätt att leva ett fritt liv lika som alla andra”. Lagen är mycket tydlig både vad gäller syfte såväl som krav som ska uppfyllas för att få del av rättigheterna, och inget i lagtexten har förändrats under årens lopp som gör att syftet med lagen inte längre är detsamma.
Problemet i dag är att på grund av politiska beslut, som uteslutande handlar om ekonomiska besparingar, så har Försäkringskassan mycket drastiskt stramat åt de bedömningskriterier man använder i behovsbedömningarna och lyckats få dessa prövade i domstol. De fallen har handlat om mycket specifika ärenden där Försäkringskassan vunnit bifall. Dessa rättsfall har sedan myndigheten valt att mycket fritt tolka in i samtliga ärenden, oavsett om det har någon relevans jämfört med det ursprungliga ärendet. Det har medfört att mer än 3000 individer förlorat sin rätt till assistans genom Försäkringskassan. Dessa har då hamnat ”i knä” på kommunerna som då sitter med Svarte Petter, de funktionsnedsatta, deras behov och de kostnader det medför. Så, vad göra då?
Jo, man ser ju hur staten, Försäkringskassan, gjort och börjar med samma strategi. Man förändrar helt enkelt de subjektiva tolkningarna av de funktionsnedsattas behov. Det är framför allt här som rättssäkerheten brister eftersom utredningarna görs av enskilda behovsbedömare och då det inte finns några egentliga tydliga riktlinjer för hur exempelvis läkar- och andra expertintyg ska tolkas så blir varje bedömning en subjektiv sådan. Där faller hela aspekten med rättssäkra beslut.
Mycket konkreta exempel på det är de fall som nu upprör hela Vansbro. Bägge fallen har alltså tidigare bedömts ha behov av assistans dygnet runt. Dessa tidigare beslut är tagna efter utredningar gjorda av kommunens behovsbedömare och baserade på relevanta expertutlåtanden och det har alltså fastslagits att ett omfattande assistansbehov föreligger. I ett av fallen har detta behov ansetts riktigt i mer än ett decennium efter upprepade omprövningar. Sedan kommer år 2024. Inget i lagtexten, vägledande rättsprinciper eller individernas funktionsnedsättning och behov har förändrats. Det enda som förändrats är att en ny behovsbedömare, en inhyrd konsult, med sitt subjektiva tolkningsperspektiv utreder assistansbehovet. Resultatet blir förödande. Bägge individerna lämnas helt utan relevant omsorg och lämnas i sina anhörigas händer. Helt plötsligt är det de som sitter med Svarte Petter, visserligen en älskad sådan men någon som varken staten eller kommunen vill ta ansvar för.
Den rättssäkerhet som de lokala politikerna och ansvariga inom förvaltningen pratar om är alltså en rättssäkerhet som helt är i händerna på enskilda tjänstepersoners och inhyrda konsulters subjektiva tolkningar, kanske till och med dagsform. Samtidigt, om uttalandena om att dagens beslut är rättssäkra och i enlighet med lagen, går det inte att dra någon annan slutsats än att de behovsbedömare som tidigare i många år beviljat assistans brutit mot lagen och genomfört rättsosäkra utredningar.
”Det finns inga ekonomiska aspekter i detta”. Det är också en återkommande fras i samhällsrepresentanternas inövade försvarstal. Slutsatsen blir dock att det precis som för den statliga aktören, Försäkringskassan, så handlar den rättssäkra hanteringen av de funktionsnedsattas rätt till assistans om just ekonomi. Finns inte pengarna så förändras de funktionsnedsattas rättssäkerhet och det ordet blir bara ett verktyg i de offentliga beslutsfattarnas och politikernas försvarsvokabulär. Återigen blir det dock ett problem med det rättssäkra eftersom LSS är en rättighetslag där inga ekonomiska aspekter får vägas in i beslutsfattandet av de insatser som den som lagen omfattar är i behov av.
”Det finns inga ekonomiska aspekter i detta”. Det är också en återkommande fras i samhällsrepresentanternas inövade försvarstal. Slutsatsen blir dock att det precis som för den statliga aktören, Försäkringskassan, så handlar den rättssäkra hanteringen av de funktionsnedsattas rätt till assistans om just ekonomi. Finns inte pengarna så förändras de funktionsnedsattas rättssäkerhet och det ordet blir bara ett verktyg i de offentliga beslutsfattarnas och politikernas försvarsvokabulär. Återigen blir det dock ett problem med det rättssäkra eftersom LSS är en rättighetslag där inga ekonomiska aspekter får vägas in i beslutsfattandet av de insatser som den som lagen omfattar är i behov av.
Svaren från ansvariga politiker och tjänstemän på frågor som gäller indragna beslut av omsorgsinsatser för funktionsnedsatta följer alltid samma mönster. Det är några återkommande fraser och den första är alltid:
”Jag kan inte uttala mig i enskilda ärenden.”
Sedan följer ett väl inrepeterat försvarstal som går ut på att det är myndigheten, förvaltningen eller det politiska styret som är de som tar ansvaret och som innehåller varianter som dessa:
”Vi har lagar att följa”
”Handläggning och beslut måste ske på ett rättssäkert sätt”
”Nej, det finns inga ekonomiska aspekter i detta”
”Jag förstår att det känns jobbigt”
Det finns andra fraser av liknande art men de ovan är nog de mest frekventa. Dessa återkommande svar när exempelvis media ställer frågor är något som är oerhört frustrerande och provocerande.
Bild Henrik Hansson
Ja, det finns lagar att följa. Se då till att följa dessa, och ja, allt måste ske på ett rättssäkert sätt. Men, rättssäkert för vem? Är det inte så att rättssäkerheten är menad för att den enskilde i behov av stöd ska möta ett rättssäkert handläggande? Där är vi inte idag. Rättssäkerheten för den enskilde funktionsnedsatte är i dag i stor utsträckning satt ur spel. Detta på grund av att den rättighetslag, LSS, som reglerar dessa frågor har urvattnats genom Försäkringskassans mångåriga och militanta arbete att hitta tolkningar som slår sönder lagens ursprungliga intentioner. Det innebär att den lagtext som ännu är densamma som när den instiftades 1994 inte längre gäller i praktiken. Besluten som tas liknar mest ett lotteri och om det ska bli en vinst eller inte beror på den enskilda behovsbedömmarens subjektiva tolkningar av lagar och den funktionsnedsattes behov. Rättssäkerhetskortet har blivit något som samhällets aktörer använder för att rättfärdiga sitt agerande i lagens gråzoner i strävan efter att hitta vägar för avslag vid behovsbedömningarna.
Jo, det finns ekonomiska aspekter i detta. Försäkringskassan fick 2016 ett direktiv från dåvarande regeringen att spara på kostnaderna för personlig assistans. Ett arbete som ständigt pågår sedan dess och som har medfört att mellan 3000–4000 människor blivit utkastade från reformen enbart från Försäkringskassan. Kommunerna har i och med att staten, Försäkringskassan, spar ekonomi på de funktionsnedsatta fått ta över ansvaret för ett stort antal funktionsnedsattas omsorg. Det kostar pengar. Alltså ser nu kommunpolitikerna sig nödgade att spara och lägger ett sparkrav på kommunens verksamhet som ansvarar för funktionshinderomsorgen. Vad gör då den kommunala förvaltningen? Jo, letar vägar för att spara pengar och uppfylla sitt uppdrag. Så ett outtalat, men tydligt underförstått budskap till de i den kommunala förvaltningen, allt oftare externa konsulter, som bedömer de funktionsnedsattas behov av exempelvis personlig assistans, är att kostnader ska sänkas.
Så, säg inte att det inte finns några ekonomiska orsaker till att tusentals personer som i många år bedömts ha rätten till omsorg helt plötsligt inte har det. Det är inte trovärdigt. Var uppriktig och ärlig och säg: Ja, vi har en ekonomi som inte längre klarar vårt uppdrag så vi måste skära i kostnaderna för de funktionsnedsattas omsorg. Men, jag förstår dilemmat i detta. LSS, Lagen om Särskilt Stöd, som reglerar dessa insatser är en rättighetslag och insatser enligt den får inte begränsas av ekonomiska orsaker.
Så, vad gör man då ute i landets kommuner? Jo man begränsar kostnaderna för exempelvis den personliga assistansen genom att utelämna läkarutlåtanden, andra expertintyg och tidigare egna bedömningar åt sidan. Sedan hävdas i nya utredningar att individens funktionsnedsättning inte är av sådan omfattning att den berättigar till detta stöd, och vips har det sparats lite pengar utan att det var det uttalade syftet, och berömmet från huvudmannen, politiken, kommer som ett brev på posten.
Ja, alla vi som på olika sätt berörs av det omsorgshaveri som vi nu ser vet att det är jobbigt, fruktansvärt jobbigt, faktiskt rent förödande jobbigt. Vi behöver inte ha förståelse och sympati med de orden. Vi vill se det genom handling så att alla de människor i Sverige som behöver, och som har rätt till, stöd och omsorg också får det.
Slutligen till alla er som sitter på ”andra sidan”, den offentliga: Sluta spela spelet som går ut på att visa att det är ni som tar ansvar. Börja spela spelet som handlar om att göra om och göra rätt. Var lite mer som japanerna i ert agerande. Blotta nackarna, be om ursäkt och kom ur detta haveri med lite heder i behåll. Till alla på ”vår” sida, alltså alla som slåss för egna och anhörigas rätt, vi måste bli lite mer som fransoserna. Ut på gator och torg, synas och höras. Vi har nått vägs ände på den väg vi hittills vandrat, att genom dialog och försök att påverka våra beslutsfattare med sakliga argument. Gör som alla de hundratals i Vansbro i Dalarna och lämna kammaren där hemma och gå ut. Skapa ert eget ”Vansbrouppror” var ni är finns i vårt land.
När politiken och myndigheter blir det största hotet. När maktlösheten över samhällets tillkortakommande blir övermäktig. När tankarna ständigt kretsar kring hur det ska gå när inte jag finns längre. Det är då ångesten följer även på natten. Då i drömmarna, på förekommen anledning, aktualiserades ett utdrag från min kommande bok ”Men jag då?”
……väller den absolut starkaste känslan jag har fram över mig som en tsunamivåg, väckta av bilder och tankar som jag hela tiden värjer mig för. Den största fasan som följer mig hela tiden; Den dag när jag inte längre har möjligheter att skydda och ta hand om Peter, den dag när jag lämnar honom åt sitt eget öde. Jag brukar vakna på nätterna på grund av de mardrömmar som gång på gång spelar upp de filmerna.
I drömmarna ser jag mig själv och jag ser Peter. Handlingen kan variera men budskapet är detsamma; Peter lämnas ensam, utan någon som tar hand om honom. Ibland kan det vara så att jag medvetet lämnar honom åt sitt eget öde. Jag kanske kliver av ett tåg och lämnar honom kvar. Jag kan se hur han ser på mig genom fönstret när tåget åker, hur han inte förstår varför jag är där utanför. Jag ser hur tåget åker och vet att han inte har någon som helst förmåga att ta hand om sig själv. Han förstår inte vart han ska, han kan inte förklara för någon vem han är. Han är totalt hjälplös. Här vaknar jag. Sjöblöt av svett, hjärtklappning och med en fullständig panik, innan jag inser att jag drömt. Även efter det att jag intellektuellt insett att det inte hänt hugger bilderna på Peter innanför fönstret, när tåget åker iväg, sönder alla mina sinnen och det är lika förödande som om det verkligen hänt. Efter en sådan natt är jag påverkad av skuldkänslor hela den kommande dagen och en sorg ligger som ett ok på mina axlar.
Kanske ännu värre är drömmarna som innebär att jag på något vis tvingas bort från Peter, eller att han förs bort från mig. Jag kämpar och slåss för att hålla fast i honom, men det som tvingar bort mig, eller honom, är starkare.
”Neeej”. Jag vrålar ut min ångest i drömmen, men inget hjälper. Han är borta. Jag står kvar, utmattad, maktlös. Mina ben bär mig inte, jag kan inte lyfta armarna. Jag är helt paralyserad och när jag försöker ropa på hjälp kommer inte ett ljud ur min hals hur mycket jag än tar i. Jag vet inte var jag ska leta efter honom. Jag vet bara att han är någonstans där jag inte kan hitta honom, rädd, kanske utnyttjad, misshandlad. Att vakna efter en sådan nattlig kamp är omänskligt plågsamt. Lättnaden som insikten om att det var en dröm skulle kunna föra med sig väger lätt i relation till drömmarnas kvarlevande, deras profetia om katastrof. Med det här i tankarna, det absolut otänkbara i ett scenario att jag skulle överge…..
Du ligger där på britsen på intensiven. Plastmadrassen och stålrören ser så kalla ut, men jag tror inte du uppfattar något av det. Jag tror inte du uppfattar något alls av det som händer. Jag hoppas i alla fall inte det. Du gråter inte. Jag ser någon tår i ditt öga, men du gråter inte. Det gör du aldrig. Det gör inte jag heller, fast jag vill, men det går inte, kan inte. Jag vet inte varför, törs inte, vad finns där bakom om gråten får komma fram?
Återigen spelas scenerna upp där påse efter påse med det livsavgörande blodet i allt högre frekvens rinner in i din kropp. Tempot hos den vita och grönklädda personalen är högt, men samtidigt samlat. Det syns att alla vet sin roll i det här laget. Proffs.
Kräks igen. Vi hinner precis fram med skålen som fylls av det röda. Jag försöker lyfta dig till toaletten. När du sitter där får jag hålla dig, du faller av annars. Toalettstolen fylls av det kolsvarta som kommer ur dig. Lukten som inte går att beskriva är tydlig. Det är mest blod som kommer ut, halvt koagulerat och lukten är så karakteristisk, inte likt något annat. Har man upplevt den vet man.
Du är tillbaka i sängen. Det är lite lugnare en stund. Jag ser ut genom fönstret på tredje våningen där intensivvårdsavdelningen ligger. Jag ser ner över staden som ligger där. Bortom den kommer skogen och om jag kunde se genom den, över berget, så skulle jag kunna se ända hem. Det går folk på gatan nedanför. Jag undrar var de är på väg, kanske på väg hem från jobbet. Klocka har passerat fyra. Hade livet tagit en annan vändning hade jag kanske också varit på väg hem nu. Det är jag inte. Jag sitter här där ingen människa vill vara. Jag ser på din mamma där hon sitter på andra sidan din säng. Hon är vacker, men så blek. Blicken är tom.
Helikopter. Jag hör ordet men förstår inte varför det sägs. En vit rock står framför mig, jag ser upp. Vi väntar på helikoptern, säger den vita rocken. Den är här inom 20 minuter. Vi kan inget mer göra här så vi har larmat Uppsala. Det tar för lång tid med ambulans. Jag hör vad den vita rocken säger, men reagerar knappt längre. Din mamma ser än mer frågande ut. Du ser ut att sova igen men troligtvis är du i dvala på grund av de starka medicinerna du får mot smärtan. Vi hör hur du kvider och förstår att du har ont. Maktlösheten är förödande, vi förstår att du är på väg bort från oss, för gott den här gången.
”Att skratta ofta och mycket; att vinna intelligenta människors respekt och barns tillgivenhet; att förtjäna ärliga kritikers uppskattning och uthärda falska vänners svek; att uppskatta skönhet, att leta fram det bästa hos andra människor; att lämna efter sig en värld som har blivit lite bättre tack vare ett lyckligt barn, en trädgårdstäppa eller förbättrade sociala förhållanden; att veta att åtminstone en levande varelse har kunnat andas lättare för att man har levat: Detta är att ha haft framgång.”Ralph Waldo Emerson
I din resa mot ett framgångsrikt liv är det helt avgörande att du har fullkomligt klart för dig vad framgång betyder för dig. Vad är framgång? Hur når man framgång? När är man framgångsrik? Hur blir man framgångsrik? Det viktigaste att komma ihåg när man talar om framgång eller att vara framgångsrik är att det inte är ett visst tillstånd eller en viss position i livet. Att vara en människa som har framgång är istället att vara aktiv i en konstant pågående process. Läs det som kommer att skrivas här med ett öppet sinne och upptäck att allt kanske inte är som du trott det ska vara.
Framgång – Framgångsrik: Precis som ordet lyder så innebär framgång att man som människa går framåt, att man växer, utvecklas och förändras. Att vara framgångsrik innebär därmed att vara Rik På Framgång. När man är rik på något innebär det att man har det i överflöd. Att ha framgång i överflöd innebär att man utvecklas och förändras i en takt som gör att man hela tiden växer som människa.
Allt levande växer.
Allt som växer förändras och utvecklas.
Alltså är att leva det samma som att förändras och utvecklas.
I samma stund som vi slutar förändras och utvecklas så slutar vi också att leva ett fullständigt liv. Ser vi framgång som ett tillstånd i livet där vi sätter likhetstecken mellan framgång och ett visst specifikt mål, till exempel en viss summa pengar, en ny bil, ett visst arbete, ett nytt hus eller annat, är faran stor att vi stannar i utveckling när vi uppnått vårt mål och blivit framgångsrika. Gör vi det slutar vi leva och därmed börjar vår framgång omedelbart upphöra. Därför är det oerhört viktigt att lära sig att de fysiska, yttre, attribut vi sätter upp som mål på ena sidan likhetstecknet om framgång, enbart är hållplatser under en konstant pågående framgångsresa. Det handlar inte om att välja bort och fly från dessa hållplatser. Har vi bara rätt insikt och attityd till framgång och att vara framgångsrik så är dessa hållplatser positiva, energigivande och inspirerande delmål och belöningar för att visa att vi befinner oss på rätt väg. Varför är det då fel att se dessa yttre faktorer som mått på framgång? För att svara på det ska jag ge min syn på gapet mellan det yttre skenet och den inre verkligheten.
Yttre Framgång: Föreställ dig att ditt mått på din framgång, och därmed i många fall också som ett mått på ditt värde som människa, kopplas till t.ex. en viss prestation, en viss summa pengar eller en viss bil. Vad händer om dessa en dag försvinner och inte längre tillhör dig? Av erfarenhet vet vi att människor väldigt ofta ser lösningen i just den typen av yttre faktorer. Men kom ihåg i det här sammanhanget det jag nämnde tidigare, det här handlar inte om att vi inte behöver eller ska välja bort dessa attribut som en del av vår framgångsrika tillvaro. Problemet är dock detta: Pengar kan ta slut. Bilar blir gamla eller går sönder. Dessutom; den fräsigaste och mest önskade bilen, det största och läckraste drömhuset eller till och med drömjobbet riskerar att bli, och med all säkerhet blir, vardag efter ett tag.
Om hela din framgång och lycka kopplas till den här typen av måttstockar så försvinner ju framgången och lyckan i samma stund som titeln, sakerna eller pengarna försvinner. Det här innebär att vi är ytterst sårbara för allt och alla omkring oss, även sådant som vi inte kan påverka, och som medvetet eller omedvetet vill ta ifrån oss våra värden. Om din framgång sitter i din position på arbetet, vad händer med framgången om du förlorar jobbet? Företaget kanske läggs ner. Du kanske blir sjuk. Du kanske upptäcker att arbetet du valt (för du har väl valt?) är totalt fel för dig och dina värderingar. Det finns många anledningar till att vi kan bli arbetslösa. Och det händer inom alla branscher och områden i samhället.
Att bli av med arbetet kanske innebär att du måste sälja drömbilen. Var står du då? Även om det inte går så långt att du förlorar det du har så är risken stor att du aldrig blir tillfreds och nöjd med det du skapat. Att du hela tiden, som en missbrukare, måste öka dosen av stimulantia för att hålla oron och rastlösheten borta. Varför? Alla dessa yttre attribut är inget annat än tillfällig stimulantia och substitut för äkta hållbar framgång. Den inre framgången. Skillnaden mellan inre och yttre framgång kommer här att bli väldigt tydlig: Den framgång vi vanligtvis talar om, den yttre framgången, är egentligen inte framgång. Däremot blir dessa fysiska värden ofta en naturlig konsekvens av den inre verkliga framgången. Om vi gör det valet! Läs det här igen och igen, tills du verkligen förstår innebörden.
Inre Framgång: Om den yttre framgången helt är baserad på och beroende av att just yttre fysiska värden är våra nyckeltal på framgång så är den inre framgången naturligtvis precis tvärt emot. Som människor och enskilda individer består vi alla av två delar. Den inre äkta personligheten, vår själ, och den yttre personligheten som skapats som en konsekvens av alla de influenser som omger oss från vaggan till graven.
Vår själ påverkas inte av det som händer omkring oss. Det gör däremot vår yttre personlighet. Vårt Ego. Vårt ego har ett enormt behov av att vara uppmärksammat, att få beröm, att duga. Vårt ego är oerhört fåfängt. Vårt ego mäter hela tiden sitt värde utifrån sin nuvarande position i livet och utifrån sina uppnådda maktmedel som pengar, bilar, positioner, hus och allt annat som bevisar och bekräftar det vi menar med yttre framgång.
Vår själ däremot har inget som helst behov av detta. Vår själ vet redan om sitt fullständigt unika värde. Eftersom vår själ inte påverkas och förändras under resans gång och inte har behov att hävda sig själv, inträffar istället ett fenomen som vi som egon har svårt att förstå. Själen träder omedelbart tillbaka när egot kommer och vill ta kommandot. Det här gör själen av två syften: För det första vägrar själen att, kan faktiskt inte, inge sig i konflikter. Det beror på att själen inte vet vad konflikter är. Konflikter är konstruerade av människans ego. När människan har konflikter beror det uteslutande på fåfänga och maktbegär i olika former som grundar sig på ren rädsla. När djur har konflikter beror det uteslutande på överlevnad, vilket styrs fullständigt av kretslopp och universella naturlagar. Ända tills människan går in och manipulerar djurens villkor. Människan däremot behöver inte ha konflikter för sin överlevnad eftersom människan har, som enda levande varelse, förmåga till logiskt tänkande och skulle kunna lösa allt i samförstånd.
För det andra är det bara genom det vi kallar misstag, och därmed våra erfarenheter, vi kan utvecklas som människor. Därför låter själen vår skapade personlighet, egot, alltid själv uppleva och dra slutsatser av sina egna val, för att därefter själv förr eller senare upptäcka vad som krävs för att ta sig vidare i sin utveckling. Tyvärr så är det oftast senare än förr som människan inser detta.
Den största faktorn till att den enskilda människan inte utvecklas utan står still i samma livsmönster större delen av sitt liv är det faktum att vi inte inser betydelsen av våra misstag som grunden för tillväxt och utveckling. Det är också här, genom att förstå och acceptera ovanstående princip, som vi har den verkliga möjligheten att ta steget från att vara en egostyrd individ till en individ som lever utifrån sina rätta inre värderingar.
Värderingar: Vi kan se vår själ som vårt innersta väsen och som existerar som våra värderingar. De värderingar som vi alla mer eller mindre håller gömda i vårt inre. Eftersom människan rätta själ är ren kärlek så ger det att alla människors inre värderingar i grund och botten baseras på kärlek. Kärlek till andra människor, till naturen, till djur, till oss själv och framförallt till livet. Vad händer……..Om ditt liv består av konflikter med andra människor……Om du vet att du förorenar naturen……Om du behandlar djuren illa……Om du inte tycker om dig själv……Om du inte njuter av livet. För att förstå vad detta innebär vill jag att du betänker följande:
Det händer säkert att du träffar på människor i olika sammanhang som du inte trivs med. Det kanske till och med händer att du riktigt ogillar dessa. De kanske har attityder och värderingar som går i totalt motsatt riktning med ditt sätt att se på t.ex. moral och etik. Skulle du fortsätta att omge dig med dessa människor skulle risken vara stor att du tar intryck av deras attityder, med allt vad det innebär i form av negativa konsekvenser i ditt eget beteende och slutligen få dig att må dåligt. Vad gör du då?
Du har ett flertal val. Stanna och riskera ovanstående konsekvenser, vilket vi tyvärr oftast gör, eller välj helt enkelt bort den eller de personernas inflytande på ditt liv. Du kan naturligtvis försöka påverka den eller de personerna att istället ”köpa” ditt sätt att tycka och tänka. Men kom alltid ihåg att det den andra personen tycker och tänker är lika sant och rätt för honom eller henne som det du tycker är för dig. Alltså kan det vara en svår väg att gå eftersom den andra personen troligtvis vill samma sak med dig. Att få dig att tycka som honom eller henne.
Kontentan är att för att bibehålla ditt eget positiva tillstånd som du naturligtvis baserar på dina inre rätta värderingar, så väljer du helt enkelt bort den destruktives beteende ur ditt liv. Du behöver inte göra det rent fysiskt, om det inte är så att du tar direkt skada fysiskt eller mentalt (i så fall stick omedelbart) utan bibehåll gärna relationen med den personen i respekt och med ödmjukhet inför dennes sanningar. Välj istället bort den personens attityder på ett rent mentalt plan. Inse helt enkelt att den andra personens val inte på något vis har med dig att göra och att konsekvenserna av dessa helt och hållet är den personens ansvar. Så hanterar du negativa värderingar och attityder om de finns hos en annan person. Detsamma gäller om dessa värderingar och attityder, som går i konflikt med din inre själs verkliga grund, finns i ditt eget beteende, med ett viktigt undantag: Du kan inte välja bort dig själv!!!
Varje morgon när du ser dig i spegeln är det personen med de negativa och destruktiva attityderna du möter. Hur du än försöker fly ifrån den personen eller förtränga attityderna så finns de hela tiden där i spegeln och stirrar på dig så fort du vänder blicken dit. Vad gör du då? Här har du bara ett val. Du måste ändra på den personens attityd. Alltså din egen attityd så att de stämmer överens med dina inre värderingar.
När vet du då att det är dina rätta värderingar du följer och inte egots manipulativa böjelser som driver dig? Svaret är att du måste utveckla din förmåga att lita på din intuition. Din intuition är din inre röst som hela tiden talar till dig i syfte att leda dig rätt i dina beslut och handlingar. Det är dock inte en röst i den bemärkelsen vi vanligtvis menar, någon som ropar till oss och talar om för oss konkret vad vi ska tycka, tänka och känna. Vår intuitiva röst är våra känslor. Vi måste alltså lära oss att lita på våra känslor.
Som en första åtgärd för att komma i kontakt med din intuition, dina känslor, gör följande: När du är i färd med att fatta ett beslut eller genomföra en handling ställ dig då frågan; är det jag tänker göra något jag verkligen tycker om att göra och som jag kan stå för efteråt eller gör jag det av vana eller för vad jag tror andra förväntar sig av mig? Svara på detta utan att lägga begränsningar i svaren som bygger på vad du alltid tyckt och gjort och vad du vet att du klarar. Svara på frågan som om allt var möjligt. Det svar du då får är ett svar från din innersta kärna, dina känslor, din intuition. Ett sådant svar kan aldrig leda dig på fel väg. Däremot kan ett sådant svar bryta mot allt det du tror är rimligt att du kan och klarar, och det kan verkligen utmana ditt ego. Men jag lovar dig att det är värt kampen.
Attityder: Attityder handlar i grund och botten om att ta ansvar. Om din attityd är positiv eller negativ beror enbart på ditt eget val. En del människor tycker en regnig och ruskig höstdag är eländig och orsaken till deras depression. Andra människor tycker samma väder samma dag är underbart. En del mår alltså bra, andra mår dåligt. Är det beroende på vädret? Det är ju samma väder i båda fallen. En människa blir väldigt upprörd och irriterad över en bilkö som stått still en timme. En annan människa tar tillfället i akt och läser en bok i lugn och ro. En människa vantrivs, kanske till och med ”hatar” sitt jobb. En annan människa älskar samma arbete.
Vårt sätt att reagera i olika sammanhang beror enbart på hur vi väljer att reagera. Hur vi väljer beror i sin tur på vilka värderingar vi styrs av. Värderingar som vi har programmerat in i vårt sinne under hela vårt livs resa. Vädret blir inte annorlunda för att jag blir deprimerad. Inte heller går bilkön fortare fram. Arbetet är detsamma för den som hatar det som den som älskar det.
Hur vi mår handlar alltså väldigt mycket om vilka val vi gör, vilken attityd vi väljer att ha. Eftersom våra val är fria har vi ett ansvar mot oss själva att göra de val som ger oss en positiv attityd. Det finns naturligtvis omständigheter som gör våra val lättare eller svårare att fatta, men det förändrar inte grundprincipen: Det är jag som väljer min reaktion och mina åtgärder vid varje enskilt tillfälle.
En mycket viktig faktor i processen att förstå sambandet mellan våra attityder och vår framgång, är att vi måste acceptera att vi alltid är ansvariga för de val vi gör och att det är våra val som formar våra liv. Det innebär att om du väljer att ha en negativ attityd till något så skapar det en negativ personlighet, och en negativ personlighet är inte i fas med sin själ. Som jag tidigare beskrev så kräver ett liv i framgång att vårt yttre liv är i fas och balans med vårt inre. Eftersom vår själ vägrar att ha konflikter så får egot fritt fram att skapa konsekvenser av sina negativa attityder. Därmed kan inte en person med negativa attityder skapa riktig hållbar framgång kring sin person förrän attityderna ändrats.
Principer för framgång: Det som är skrivet här om framgång har hittills handlat om skillnaden mellan inre och yttre framgång och om betydelsen av balans mellan attityder och värderingar. Om du tar med dessa åsikter när du går vidare i dina ambitioner att skapa något nytt och hållbart i ditt liv och låter, i dina val, detta finnas med som en allt starkare faktor i dina beslut, så kommer du successivt att förstå dynamiken och det självklara i dessa principer. När du agerar utifrån dina inre värderingar upptäcker du hur oerhört lättvindigt allt går…..upptäcker du hur kreativ du blir…..upptäcker du hur människor dras till dig…..upptäcker du hur skönt livet är att leva
Jag ska nu avsluta detta resonemang kring framgång genom en sammanfattning kring sju principer som ligger till grund för verkligt hållbar och positiv framgång. Lär dig dessa och lev dem så garanterar jag att du kommer att bli framgångsrik i ditt liv. Kom hela tiden ihåg att det handlar om att ha balans och harmoni mellan dina handlingar och attityder och dina värderingar när du utvecklar dessa principer i ditt liv.
De sju är:
1. Gör det du tycker om. Även om dessa sju principer inte är rangordnade så är nog det här den viktigaste. Du kommer aldrig att nå äkta och hållbar framgång om du inte trivs och har kul. Det ligger ju i äkta framgångs natur att vara tillfreds. Det här är så viktigt att jag brukar vända på det (Gör det du tycker om eller tyck om det du gör) för att beskriva vad du ska göra om du befinner dig i en situation som du inte är tillfreds med men som du just nu har svårt att ta dig ifrån. Det kanske är ett arbete du inte trivs med. Du kan inte bara lämna arbetet och fly därifrån omedelbart, (såvida du inte tar direkt fysisk eller mental skada, i så fall, stick omedelbart). Du måste ju tjäna ditt leverbröd fram till dess att du har skapat något nytt. När du ska satsa på något, var väldigt klar över att det är något du verkligen tycker om att göra. Låt inte egot lockas av möjligheten till yttre framgång och sedan ta kommandot. Det leder enbart till att du förr eller senare kommer att upptäcka att tristessen och vardagen återigen hunnit ifatt dig.
2. Dröm stort. Vi har en viktig faktor i våra liv som vi har möjlighet att ha fullkomlig kontroll över: Våra tankar. I våra tankar kan vi åstadkomma allt vi vill. Ett mycket starkt talesätt som jag tycker du ska ta till dig lyder: Allt ditt sinne kan föreställa sig och tro på kan du också skapa. Om det här är sant så tänk på följande: Om det du tänker och tror på blir verklighet, är det då inte lika bra att tänka stort! Om det inte skulle vara sant vad skadar det då att tänka stort! Glöm dock aldrig bort att tanke utan handling skapar inget. Tanke kombinerat med rätt handling förändrar världen.
3. Sätt mål. Utan mål driver vi bara omkring. Oftast som redskap i någon annan människas agerande mot sitt mål. Var dock väldigt noga med att det är dina mål du sätter. Låt dig inte påverkas av vad andra förväntar sig av dig för att de ska bli framgångsrika i sina mål.
4. Följ framgångsrika människors väg. Det finns en naturlag som heter lagen om orsak och verkan. Kontentan av den lagen är att varje handling som utförs exakt lika ger varje gång exakt samma resultat. Studera vad andra människor gjort som redan nått den framgång du strävar mot och försök lära av dem. Gör sedan samma saker själv och enligt lagen om orsak och verkan har du alla förutsättningar att själv lyckas. Kom dock ihåg att det inte finns några genvägar mot framgång. Du ska inte utplåna dis själv och bli den andra människan. Däremot måste du i grund och botten utveckla samma kunskaper och framför allt samma attityder och tro som den människa du försöker efterleva har. Det räcker alltså inte med att vilja ha eller bli det den andra människan står för. En stor varningssignal här: Var mycket noga med att verkligen ta reda på att det mål Du strävar mot verkligen ligger i fas med dina inre värderingar. Är det egot som ser upp till någon annan och försöker efterlikna den så kommer du inte att nå den äkta framgång som skapar harmoni och trygghet i ditt liv. Den framgång du skapar utifrån egots drivkraft är mycket bräcklig och kan falla mycket snabbt.
5. Var ärlig mot dig själv och andra. Börja alltid med att vara ärlig mot dig själv. Om du inte klarar det kommer du aldrig att vara trovärdig i dina uppsåt mot andra. Det här bygger på den teorin att de signaler du sänder ut, oavsett vad du säger eller hur du agerar, alltid färgas av de attityder du har som grund för ditt agerande. Även om du själv förtränger dina egna signaler och försöker intala dig att du verkligen agerar på ett positivt sätt så är det de verkliga signalerna som mottagaren känner av. Du kan manipulera både dig själv och andra ett tag men förr eller senare kommer alltid sanningen fram. Tänkvärt talesätt: ”Det du är skriker så högt så att jag inte hör vad du säger” Följande berättelse om Mahatma Ghandi belyser det här på ett underbart sätt:
Det var en mamma som tog sin son till Ghandi för att få hjälp med pojkens allt för omfattande sockerätande. Mamman och pojken gick väldigt långt, flera dagar, och när de kom fram bad mamman om Ghandis hjälp. Ghandi såg pojken i ögonen och sa sen till mamman; kom tillbaka om två veckor. Mamman tog sin son och gick tillbaka hem. Två veckor gick och de stod återigen efter en lång vandring framför Ghandi som återigen tittade pojken djupt i ögonen och sa; Du ska sluta äta socker. Det är inte nyttigt för dig. Mamman tittade på Ghandi och sa; Nu har vi gått den långa vägen hit två gånger. Varför sa du inte det här första gången vi var här? Ghandi såg på mamman helt lugnt och sa; För två veckor sen åt jag själv socker! Du kan alltså aldrig förvänta dig eller begära att andra ska göra det du själv inte är beredd att göra. Även om du försöker få både dig själv och andra att tro att så är fallet.
6. Lär av misstag. Vår själs yttersta syfte med att låta oss genomlida vardagens mödor och motgångar är alltså att vi ska lära oss. Våra erfarenheter är det som tar oss från en nivå i livet till nästa. Problemet är om vi inte inser att misstag är just det, erfarenheter, och att erfarenheter är nyckeln till utveckling. Vi har en förmåga att lägga ansvaret för våra misslyckanden hos andra eller annat utanför oss själva. När vi gör det så gör vi oss själva oansvarig för vårt eget agerande och våra egna val. Det innebär att när situationen uppkommer igen är risken stor att vi återigen tar samma beslut. Med vilket resultat som följd? Definitionen på dårskap lyder: Att gång på gång göra samma saker och förvänta sig olika resultat.
Har du gjort ett misstag är det inte meningen att du ska jubla och vara överlycklig över det. Men inse att det som är gjort är gjort. Du kan inte ändra på det. Låt de känslor som uppkommer på grund av motgången komma fram och uttrycka vad du känner: ilska, sorg, bitterhet, frustration, etc. Lägg sedan dessa bakom dig, tacksam över den lärdom du fått och se till att inte göra samma misstag igen. Då har du utvecklats som en konsekvens av det misstag du gjorde. Eftersom du har utvecklats har du förändrats och växt. Därmed är du levande. Eftersom du då lever som en konsekvens av tillväxt och utveckling har du haft framgång i ditt liv på grund av ett misstag. Läs detta stycke till dess att du förstår innebörden i grunden. Om du däremot fastnar i depression, självanklagelser, bitterhet eller ilska gentemot någon eller något efter ett misslyckande så har du varken förändrats, utvecklats eller växt.
7. Disciplin. All utveckling och förändring handlar om att ändra vanor och beteenden. Om du någon gång försökt ändra på en destruktiv vana genom att; sluta röka, äta bättre, börja motionera eller något annat så vet du säkert att det kräver oerhört mycket vilja och moral för att inte ge upp när egot slår tillbaka mot de nya ”vansinniga” idéerna du försöker genomföra. Det handlar alltså om att ha en mycket stark disciplin i utvecklingsarbetet mot framgång. Bestäm vad du vill och vad du måste göra för att nå din framgång. Stå sen emot egots alla attacker och utmaningar och följ den plan och de strategier du utvecklat, oavsett lockelser att göra avsteg. Då har du utvecklat den disciplin du behöver för att nå din framgång.
Det är väldigt enkla och självklara principer att följa och som skapar framgång i våra liv, men det är definitivt inte lätt, det kräver arbete. Försök skapa trygghet och harmoni omkring dig genom att nå insikten om att det är du som bestämmer i ditt liv. Det är dina val och det är du som ska göra arbetet. Skapa förståelse för att framgång inte är en viss position eller en specifik situation i ditt liv utan att framgång är en konstant pågående process, ett Livsprojekt. Men det är också du som får ta emot alla belöningar i form av ett liv i balans, harmoni och inre frid. Det är värt allt arbete, jag lovar.
Den gamla kvinnan kommer gående sakta in i parken. Hon drar bakom sig en liten väska på hjul. En dramaten, shoppingvagnen som äldre brukar ha med en liter mjölk, ett smörpaket och en ostbit i. Hon brukar gå hit till parken de dagar hon orkar och när det är väder som hon tycker om. Det får inte vara regnigt men inte heller för varmt. Det blir så när man blir gammal, brukar hon säga, att lagom alltid är bäst. Den gamla kvinnan heter Stina och hon är nu nyss fyllda åttiofem. Ingen ålder på en trähäst brukar hon också säga. Hon brukar säga mycket Stina. Hon tycker hon har rätt till det nu när hon har levt så länge.
Hon går fram till bänken där hon brukar sätta sig ner en stund, ja när den är ledig. Ibland sätter hon sig där ändå, men det beror på vem som sitter där. Är det någon människa i hennes egen ålder brukar hon gå förbi och artigt säga hej och några ord om vädret eller så. Men hon sätter sig inte gärna ner då. Gamlingar pratar bara om sina krämpor och hur mycket bättre det var förr, brukar hon säga. Ja, som sagt, hon brukar säga mycket Stina. Men hon är mycket duktig på att lyssna också och tycker att alla får tycka precis vad de vill, bara de inte förväntar sig att hon ska tycka lika. ”Man måste komma ihåg att den andres sanning är lika sann för den som min sanning är rätt för mig.” Det brukar hon säga när någon inte vill respektera en annans åsikt. Hon säger att jag inte behöver tycka om det den andra tycker men jag måste respektera att den personen tycker annorlunda än mig.
Idag var bänken tom och vädret var precis så som hon vill ha det så hon sätter sig ner. Det är inte det att hon vill sitta ensam på bänken, men helst vill hon ha sällskap av människor som är glada och positiva. Stina tar upp ett av de äpplen hon köpte i affären och börjar putsa det med tröjärmen. Samtidigt ser hon en man komma gående längre bort. Hon ser hur han stannar vid varje papperskorg och tittar ner i dem. Han har en likadan shoppingvagn som Stina har och hon ser hur han tar upp något ur en papperskorg och lägger ner det i vagnen. En hemlös, tänker Stina. Eller är det helt enkelt bara någon som har det svårt ekonomiskt och löser sin situation på det här viset. Mannen kommer fram mot bänken där Stina sitter och hon ser att han har blicken riktad mot papperskorgen bredvid henne.
”Är det ok om jag kollar där i”, säger han när han är framme, eller har du redan kollat?” Han nickar mot Stinas vagn och hon förstår att han funderar på om hon också är ute och letar i papperskorgarna efter något som har ett litet värde.
”Nejdå, det är helt ok, titta du. Jag har redan det jag behöver i vagnen.” Stina ser på mannen som verkar bli lite förlägen. Han ser ut att vara i hennes ålder och först tänker hon att det är nog en sur och bitter person. Så gammal och har det så tufft, då blir man nog sån. Men hon ser något annat i mannens blick. Det finns en glimt där av något annorlunda. Stina bestämmer sig för att försöka ta reda på vem han är och varför han går här i parken och plockar saker ur papperskorgar.
”Vill du ha ett äpple”, säger Stina och sträcker fram det äpple hon precis skulle till att ta en tugga av. ”Ja, jag har inte ätit på det”. Mannen ser på Stina och hon undrar om han blev stött på något vis. Men i nästa sekund så skiner han upp i ett leende. ”Ja du, det vore inte helt fel. Jag har inte fått ihop till en frukost än”, säger han samtidigt som han visar upp shoppingvagnen. ”Två burkar och en plastflaska, det är allt. Det var dåligt med uteliv i regnet i går.”
Han sätter sig ner bredvid Stina och tar emot äpplet. ”Vi kan väl dela på det säger han.” Nej, ät du Säger Stina, jag har fler här i vagnen.” Hon tar fram ett nytt äpple och de sitter sedan tysta en stund och äter på ett varsitt äpple. ”Vad heter du”, säger Stina efter ett tag. ”Ja, om du tycker det är ok att jag frågar.”
”Gösta är namnet och det är helt ok att fråga. De flesta brukar bara titta bort och gå förbi när de ser en sån som mig, så det är bara trevligt att någon pratar med mig. Det var några dagar sedan sist jag pratade med någon så man glömmer nästan bort hur man gör.” Gösta skrattar när han säger det men Stina hör att det inte är glädje i skrattet.
”Har du inte pratat med någon på flera dagar? Har du ingen familj eller vänner som du träffar?” Stina ser på Gösta som tittar lite förläget ner i marken.
”Kompisar”, säger han tyst. ”Den sista kompisen dog för snart ett år sedan. Du vet i den här åldern, ja, jag har fyllt åttiosex, så är det inte många kvar. En dotter har jag, tror jag i alla fall.” Återigen hör Stina skrattet utan glädje. ”Hon flyttade till Amerika för trettio år sedan, jag vi hade egentligen ingen kontakt innan det heller efter det att hennes mamma och jag skilt oss. Ja, allt var mitt fel. Du vet hur det blir när flaskan tar över livet.” Gösta lyfter blicken från marken och ser hastigt på Stina. ”Nej, det är klart, det vet du ju inte, det ser jag ju på dig. Stiliga damen.” Stina hör att det är sagt utan någon som helst ironi och hon ler bara tillbaka och säger att nej, det kan jag nog inte veta.
”Men vet du”, säger Gösta med klar röst. ”Jag är inte alls bitter eller arg. Jag har haft ett bra liv trots allt. Herregud jag lever ju än och det är mer än man kan säga om alla mina andra kompisar. Och vet du, det är bara jag själv som har tagit alla beslut i livet. Jag har valt väg när jag stått där i vägskälen. Det var ingen som hällde brännvinet i mun på mig, det gjorde jag själv. Och vet du, jag är helt nykter nu sedan mer än tio år. Det du.” Det är med stolthet i rösten som han säger det. ”Men du, vad heter du då?”
”Stina.”
Jaså du, det hette min fru också. Ja, egentligen Kristina. Ja, det kanske du också gör, det brukar ju vara så med Stinorna.” Gösta skrattar och nu hör Stina att det är med glädje i rösten. ”Nej, vet du Stina. Det var förbaskat trevligt att prata med dig, det var du bra på. Men nu måste jag vidare. Jag har mina favoritkorgar kvar att tömma och jag måste dit innan de där andra stofilerna i papperskorgsmaffian hinner dit, du vet de där ungdomarna på sextio.” Gösta reser sig och tar sin vagn och är på väg att gå. Då stannar han till och vänder sig mot Stina. ”Som sagt Stina, du var bra att prata, du är klok du. Får jag ge dig en kram innan jag går, det var länge sedan jag kramade någon.”
”Självklart Gösta”, Stina reser sig och ger honom en kram. ”Du var ganska bra på att prata du också”, säger hon med ett leende. Hon ser efter Gösta när han går bort mot nästa papperskorg. Hon tycker det ser ut som att hans steg är lättare och att hans hållning är ståtligare. Stina tänker för sig själv att tänk om det räcker med en pratstund och en kram från en okänd person så växer man lite. Hon tänker också på det Gösta hade sagt om att hon var bra på att prata. När hon tänker på det inser hon att det var han som pratade i princip hela tiden men att han uppfattade det som att det var Stinas samtal som var det värdefulla. Hon inser ännu starkare hur viktigt det är att ha någon som lyssnar på en och att man upplever att någon ser en. Hon funderar på om hon ska ta sin vagn och gå vidare, men hon sätter sig ner igen. En liten stund till sitter jag innan jag går hem, det är ju faktiskt lite ensamt där ibland.
