Göra det orätta rätt

2020-04-30

Jag har valt att sluta mitt skal omkring mig, lämna spelet. Jag vill inte slåss på den scenen längre.
Spelet som handlar att rättfärdiga det orätta. Där jag i stället försöker rätta det orätta.
Men där de rättfärdigande är maktfulla och målmedvetna.
Och många lyssnar på de rättfärdigande. Alla de som blundar för det rätta, och tror.
Inte jag.
Reflektion.
Tystnad.
Stillhet.
Det behöver jag nu, så jag stänger dörren bakom mig. Till de rättfärdigande och de som blundar.
Jag kliver in i min kammare där jag kan andas, skriva, spela mitt spel. Det som handlar om musik, inte rättfärdigande av det orätta.
Jag stänger också den sociala delen av den digitala världen ute. Den värld som ständigt fyller mig med bilder, ord, tankar, känslor. Där sanningar och lögner blandas i samma verklighet.
Vad är vad?
Hur ska jag hitta min plats i tillvaron?
Vilsen i en tillvaro där jag känner att sanningar tappats bort.
En tillvaro där sanningar kommuniceras utifrån syften och behov. Inte utifrån att de är sanna.
Det är inte där jag hör hemma.
Men, jag vägrar att ge upp.
Jag skapar min egen tillvaro. Där sanningar styr.
Jag tror på sanningen som är. Inte de sanningar som konstrueras ur syften och behov.
Därför skapar jag min tillvaro. Med sanningar som kommer att höras.
Sanningar som kommer ur det sanna, som är.
Inte konstruerade för syften och behov.
För jag vägrar ge upp. Jag vägrar att blunda.

Att tysta en kritiker

2020-04-29

Att tysta en kritiker för att utöva makt
Att tysta en kritiker som sanningen sagt
Att tysta en kritiker för att alltid ha rätt
Är att missa chansen som kritikern gett

Chansen att lära av någon som vet
Chansen att lära en ny verklighet
Chansen att lära det rätta från fel
Att lära att makt inte är något spel

Ett spel som spelas där priset är högt
Ett spel som spelas där många försökt
Ett spel som spelas där makten till sist
I slutänden alltid sitt ansikte mist

Att stå bakom någon som styr med förakt
Att stå bakom någon som tystar med makt
Att stå bakom någon och låta allt ske
Det är att sitt ansvar och själ överge

Att tysta en kritiker och tro att allt tystnar
Att tysta en kritiker och tro andra lyssnar
Att tysta en kritiker och tro segern vanns
Är att missa chansen som hos kritikern fanns

Hur blir ett äpple till?

2020-04-25

Åt ett äpple nyss och blev helt plötsligt oerhört fascinerad. Tanken som slog mig var funderingen kring hur ett äpple blir till. Var kommer allt ifrån? Hur kan det bli ett stort rött vackert och saftigt äpple, med skal, fruktkött, äppelsaft, kärnor ur egentligen ingenting. Det börjar med ett träd som efter en kall vinter ser helt dött ut. Sakta kommer dock trädet tillbaka till livet och vi ser hur det först börjat grönska för att strax fyllas av vackra blommor. Därefter ser vi hur väldigt små knoppar bildas och som sakta växer för att bli det stora vackra röda äpplet. Eller kanske ett stort grönt vackert äpple.

Var kommer allt ifrån egentligen? Det jag tänker på är allt det som ett äpple består av. Vart kommer det ifrån? Allt det saftiga fruktköttet. Hur blir det till? Var kommer det som skapar den materian ifrån? Äpplet föds på trädet ur ingenting. Trädet får sin näring från jordens och solens energi. Hur ombildas den energin egentligen till ett äpple? Och varför just ett rött äpple på det ena trädet och ett grönt äpple på det andra? Var kommer de olika färgerna och smakerna ifrån? Från början finns ju inget spår av något äpple på träden, och energin de bägge träden får från jorden och solen är ju exakt densamma.

En filosofisk fråga, jag vet. Men för mig blir tanken lite svindlande. Den kraft som bildar äpplet ur det som förmedlas från jorden och solen, via trädet till äpplet, är ju inte fysisk i form av materia. När övergår det som skapar äpplet att gå från att vara icke fysiskt något till att bli materia. I det här fallet i form av ett stort saftigt äpple med skal, fruktkött, äppelsaft och kärnor?

Som sagt, filosofiskt, men tänk om det inte bara är äpplen som blir till ur ingenting, och ändå blir precis så perfekt som det är menat att ett äpple ska vara. Tänk om också jag är skapad ur ingenting och blivit precis så perfekt som det är menat att jag ska vara?

Så är det inte idag

2020-04-24

Mycket funderingar blir det en morgon som denna, en ovanligt tidig morgon då sömnen känns långt borta, så tidigt att det knappt ljusnat och att jag samtidigt hör tidningsbudet och lite fåglar utanför fönstret. Är väldigt dålig på fåglar och deras namn men lite bättre på ord, så jag försöker sortera alla mina tankar och funderingar som vanligt med hjälp av de skrivna orden.

Det finns ett talesätt som handlar om hur man kan hantera sanningen. Eller rättare sagt den sanning som man vill ska vara sann, och som av någon anledning gynnar en själv och de egna syftena. Detta talesätt omsatt i praktisk handling är ett särskilt relevant och effektivt verktyg när det handlar om att utöva makt: Lögn, förbannad lögn och statistik. Det destruktiva i detta talesätt är något som just nu genomsyrar mitt sinne. Men först en liten reflektion…

Jag är född i Borlänge. Ja faktiskt rent fysiskt, på Borlänge sjukhus. Så gammal är jag. Uppväxt med mycket tid i Barkargärdet där farmor och farfar bodde, och i Kvarnsveden på ”ettankasern” i Sjöberget hos mormor och morfar. Ungdomsåren tillbringades på Engelbrektsgatan på Hagalund, härlig tid. I vuxen ålder har bopålarna funnits i Hönsarvet, i Medväga och nu i Kvarnsveden. En riktig flyttfågel och globetrotter alltså, fast med bara Borlänge på kulan då förstås. Jag har suttit på Vallen sedan Gais -65. Haft säsongskort på Norra sedan Zetterlund kom och jag har spelat fotboll själv i West Ham. Ja, i Arvid Solums BT-serie i fotboll. Jag har suttit på Centrumbiografen, Palladium och Rivoli. Varit stamgäst på Pub Mysen och ätit pizza Antero och hästkorv, köpt mellanöl hos Gustafssons i Forssa efter stängning på lördag via bakdörren och såg på när Parkhallen brann på natten till nyårsafton. Det var kul nästan jämt. Så är det inte i dag.

Jag har avverkat ett antal kommunalråd. Börje Andersson, Georg Karlsson, Nisse Persson, Peter Hultqvist. Vi hade våra skilda meningar och de visste att jag inte la min röst på deras parti. Men, det spelade ingen roll för dem och med alla hade jag en fin dialog i olika ämnen. De lyssnade på fakta, argument och ändrade sig när det visade sig vara det rätta. Så är det inte i dag.

Jag har avverkat ett antal ordföranden i omsorgsfrågor. Doris Brodén, Barbro Hietala Nordlund. Dit gick man och berättade hur verkligheten såg ut när något inom deras ansvarsområde gått lite snett. De lyssnade på fakta, argument och ändrade sig när det visade sig vara det rätta. Doris tog till en lätt svordom och sa att så kan vi ju inte ha det. Barbro lyssnade ödmjukt och sa att jag vet själv vad du menar.Så är det inte idag.

Jag har alltid varit oerhört stolt som Borlängebo, känt att jag hört hit. Trots att jag aldrig riktigt passat in i mallen för en riktig Borlängebo. Aldrig röstat rött, aldrig jobbat i verket eller bruket. Har haft svårt att följa Jante. Men jag har alltid känt mig hemma här.Så är det inte idag.

Jag har många egenskaper som jag är nöjd och stolt över, och för mig är rättvisa, sanning, integritet, respekt och samförstånd de orubbliga ledstjärnorna i livet. De har jag bara inte förmåga att kompromissa med, även fast det många gånger försatt mig i situationer att ta beslut som för mig är självklara och enkla att ta i sig, men med stora omvälvande konsekvenser för livet som sådant. Men, jag har som sagt ingen möjlighet att dagtinga med min värdegrund. Tyvärr innebär det också att besvikelserna och prövningarna blir många när det samhälle jag också ska leva i, och är beroende av, besätts med människor med andra värderingsgrunder och där rättvisa, sanning, integritet, respekt och samförstånd är förhandlingsbara aspekter i ambitionen att besätta och behålla makt. Det är då vi kommer fram till det välkända talesättet från ingressen. Lögn, förbannad lögn och statistik.

Det börjar med en lätt frisering av verkligheten, skulle kunna kallas en liten lögn, och som det förväntas inte ska ifrågasättas i lojalitetens tecken. Fram för allt inte i ett samhälle med väldigt dominerande och lång maktkontinuitet. Nu kanske det trots allt sker ibland. Då får den lilla lögnen med kraft och eftertryck förstärkas och förses med ytterligare frisering av verkligheten, skulle kunna kallas en förbannad lögn. Om nu det mot förmodan inte fungerar på grund av att det finns någon som fortfarande vill påstå att verklighetens sanning ser annorlunda ut, då tas den sista friseringsmöjligheten fram: Statistiken. Med statistikens hjälp kan makten slutligen förklara och försvara alla de sanningar man fört fram genom lögnen och den förbannade lögnens strategi. Hur är det möjligt?

Jo, det är samtidigt makten som i väldigt stor utsträckning sitter på den fakta som sanningen, den verkliga, bygger på. Alltså kan makten med till synes seriösa och sakliga argument peka på att både lögnen och den förbannade lögnen faktiskt är sanningen. De människor som också hela tiden trott på både lögnen och den förbannade lögnen får nu bevisen på att makten är att lita på genom den statistik som visar på sanningen, den sanning som den presenterade statistiken är avsedd att bevisa. Därmed läggs locket ofta på eftersom svårigheterna att påvisa statistiken som ofullständig och missvisande blir stora då fakta i stor utsträckning ägs av makten genom argument som sekretess och integritet.Så, därför känner jag mig inte längre riktigt hemma här som Borlängebo eftersom jag upplever att mycket i vår stad är färgat av refererade talesätt. Mitt Borlänge är inte längre det genuina samhälle där moral och etik genomsyrade brukssamhällets alla beståndsdelar. Motsättningar fanns, absolut. Både ute i samhället, i politiken och i myndighetsapparaten. Men med sakliga argument och dialog som byggde på rättvisa, sanning, integritet, respekt och samförstånd så löstes dessa motsättningar. Det handlade mer om sammanhållning och värderingar, respekt och samförstånd. Så är det inte idag, i min sanning.

Idag handlar det om att i allt för stor utsträckning ha rätt, oavsett vad sanningen, den verkliga sanningen, säger. Det handlar om att aldrig påkommas med ett misstag. Att aldrig blotta nacken och säga: ”Jag hade fel här, det här blev inte rätt. Hjälp mig nu att rätta till det.” Att aldrig säga så, att alltid vara fullkomlig och felfri. Ett samhälle som leds och styrs av att ändamålen helgar medlen, oavsett ändamålets värde, tror inte jag på.

Men, nu är ju allt detta bara min sanning. En sanning som jag tillåter mig att ha och som jag inte tvingar på någon annan. Likaväl som jag lever utifrån min värdegrund om rättvisa, sanning, integritet, respekt och samförstånd, så lever jag också efter filosofin att: ”Den andres sanning är lika rätt och sann för denne, som min sanning är rätt och sann för mig. Jag förväntar mig respekt för min sanning, och jag respekterar den andres sanning. Därmed innebär det inte att också tycka om och hålla med om respektives sanning”. Dessutom är jag trots allt i grunden Borlängebo och har en verklighet och plattform här som innebär att jag blir kvar, även om känslan av att vandra bort ibland är stark. Men framför allt, säsongen börjar förhoppningsvis snart och min plats på Norra är redan bokad.

De vita hjältarna

2020-04-11

Vill hylla mina vita hjältar idag. De som inom mig ständigt vaktar och vakar över mitt liv och min hälsa. Mina vita hjältar, immuncellerna, gör samma livsavgörande insats för mig som de mänskliga vita hjältarna inom vård och omsorg gör för oss som nation och planet.

Jag ser nu till att mina vita hjältar får den absolut största uppmärksamhet och omvårdnad som är möjlig. Jag ger dem alla de skydd och verktyg de behöver för att kunna göra sitt jobb. De får all näring de behöver i form av kost, vitaminer, antioxidanter och sunda bakterier. Jag ger dem en miljö att arbeta i som är optimalt sund genom att syresätta maximalt genom djupandning. Jag minimerar att tillföra ämnen som ger dem extra arbete i onödan, väntar exempelvis med snapsen och påskölen till nästa år. Efter träningspassets puls- och cirkulationshöjning låter jag dem njuta av värmen i bastun samt den iskalla duschen därefter. Det frigör de kemikalier som ger hjältarna extra styrka och energi att stå emot angreppen på det de är satta att vakta. Tillika låter jag mitt sinne ta del av positiva och konstruktiva tankar och intryck, i stället för att ständigt fyllas av medias domedagsrubriker. Även detta ger de vita hjältarna extra värdefull energi i form av de signalsubstanser som stärker dem, exempelvis dopamin, noradrenalin och serotonin. Detta i stället för de kemiska signalsubstanser som avges till följd av tankar fyllda av oro och rädsla och som begränsar de vita hjältarnas kraft och förmåga.

Utöver de fysiska resurserna som jag nu tillför de vita hjältarna ser jag till att ge dem återhämtning och vila genom sömn och meditation. Det medför att sinnet tystnar en stund och energiåtgången på deras arbetsplats minimeras. Dessutom tystnar just då även de eventuellt negativa tankar som trots allt hela tiden försöker göra sig hörda.  

Så här lever jag nu, och i framtiden, vad gäller att ge mina egna vita hjältar alla de resurser, all den uppskattning och den tillit de behöver och är värda, och jag har fullt förtroende för deras förmåga att skydda mig nu och i framtiden.

Jag önska att vi alla skulle tänka på samma sätt när det gäller att ge våra mänskliga vita hjältar inom vård och omsorg rätt förutsättningar för att vaka, vårda och vakta över oss. Det bästa vi alla kan göra just nu är att se till att jag själv som individ inte kommer att behöva uppta deras pressade utrymme. På sikt kan vi alla se till att de, och deras arbete, lyfts till en ny nivå av uppskattning, uppmärksamhet och belöning. Vi kommer alla att vinna på det.      

Att möta det nya

2020-04-03

Som vanligt en text som handlar om mig och mina tankar och strategier. Jag skriver ner den för att det är mitt sätt att förankra mitt beteende och agerande i mig själv, att skapa en självbild och en självtillit. Men det är även ett syfte att kanske kunna väcka något hos någon annan. Någon som kanske hittar en liten pusselbit i ett eget livsbygge.

Jag har sedan fyra veckor tillbaka sjösatt en plan för att ta mitt liv vidare till nästa nivå. Det finns orsaker varför detta skedde som jag beskriver lite längre ner i texten. Planen bygger på allt det jag lärt om personlig utveckling och självledarskap under ett långt liv men kanske inte fullt ut applicerat på mitt eget liv. Kanske min väg inte alls tilltalar dig, men det kanske du inte kan avgöra om du inte läser texten. Det tar några minuter sedan kan du avgöra. Ta något till dig eller avfärda det och fortsätt framåt, allt är ok. Kom ihåg att det är min väg och den ser ut så här:

När jag vaknar ligger jag kvar i sängen. Under ungefär tio minuter genomför jag en meditation. De första fem minuterna i form av en speciell metod med djupandning. Sedan ägnar jag fem minuter till att tänka igenom allt jag är tacksam för, både det jag redan har samt allt det som jag ser komma framför mig. Efter det kliver jag upp, duschar och gör sedan frukost. Den består först av ett glas egentillverkad citron/ingefära dryck, tillsammans med näringstillskott i form av frukt, bär och grönsaker. Sedan två ägg och en tallrik havregrynsgröt med blåbär eller jordgubbar. Avslutningsvis ett glas kombucha, en thebaserad bakterieodling för god tarmhälsa.

Under hela den här fasen av morgonen är telefon och dator avstängd. Inget surfande under de första två timmarna på dagen. När jag senare kollar nätet följer jag enbart aktuella nyheter via de kanaler jag litar på för att uppdatera mig om läget, därefter är det dagliga bruket av digitala kanaler begränsat till sådant som har med jobb eller värdefulla och konstruktiva sociala kontakter att göra. Jag begränsar alltså mitt bruk av digitala verktyg starkt.

Efter frukost ägnar jag ungefär tio minuter till att lyssna på en inspelning jag gjort där jag talat in mina framtida mål och resultat. Inspelningen har jag gjort i presensform för att stärka det undermedvetna och skapa en positiv inre känsla av nu, och den är ungefär två minuter lång. Det innebär att jag kör den fem gånger på raken. Upprepning är all inlärnings moder. Den här handlingen är något som jag har kämpat med ett tag innan jag kom över den obehagliga känslan av att höra sig själv, den egna rösten, ”ljuga” om en framtid som ännu inte är på riktigt. Men jag lovar, efter bara några veckor inser jag hur värdefullt det är. Jag har även formulerat en Livsmening, alltså en affirmation som i mycket tydligt språk beskriver mitt övergripande syfte här i livet. Det är en formulering som jag använder som beslutsgrund för alla mina beslut. Ligger konsekvenserna av mitt beslut i linje med det min livsmening säger så tar jag ett beslut som innebär att jag integrerar det i mitt liv. Annars säger jag nej, även om det beslutet handlar om känns lockande och lukrativt för stunden.

Dagen fortsätter sedan med att jag studerar det jag känner att jag vill utveckla med mig själv. Jag läser mycket, ser på interaktiva föreläsningar på nätet, nittio procent av min tid på internet ägnas personlig, andlig och själslig utveckling. Fysisk träning är centralt och minst 45 minuter om dagen sätter jag av till rejält pulshöjande och svettdrivande aktiviteter. Jag sätter även av tid till sådant som verkligen utmanar mig. I mitt fall är det bland annat att se mig själv som sångare, och jag genomför varje dag olika sångövningar.

Större delen av dagen, när jag är fri från de relativt få jobbuppdrag jag har, använder jag till att bygga planer inför den framtid som kommer efter det vacuum vi nu befinner oss i. En framtid jag tror gott om. En del av planerna går att successivt omsätta omedelbart i praktisk handling, vilket jag gör. En del kommer att sjösättas när tiden är mogen. Många spännande planer är det och energin kring dem växer för var dag, och har växt mycket snabbt sedan jag startade det här livsupplägget.

För mig har det här strukturerade och disciplinerade sättet att hantera dagarna och livet haft en omvälvande effekt på mitt liv den senaste tiden. För någon månad sedan befann jag mig i en ganska djup svacka, både fysiskt och mentalt. Coronakrisen och dess konsekvenser var i antågande, konflikter med myndigheter skapade en destruktiv maktlöshet och generellt kände jag att livet gått i stå, det mesta var ur led. Jag insåg då att omständigheterna troligtvis skulle bli värre framgent och förstod att jag måste ta till krafttag för att inte falla än djupare ner i takt med att allt förvärrades.

Under många år har jag studerat personlig utveckling, självledarskap, coachning och mentorskap och har jobbat med att hjälpa hundratals människor genom livsförändringar. Nu  insåg jag att det var dags att börja ta det på allvar för egen del. Jag samlade ihop det relevanta av alla erfarenheter, hundratals böcker, filmer och utbildningar som jag tagit del av och skapade en handlingsplan för min egen del. Det är utifrån den handlingsplanen som jag lägger upp mina dagar och som jag här beskrivit hur mitt liv i ett praktiskt perspektiv förändrats. Sen finns det många fler konkreta delar i den handlingsplanen som handlar om utveckling av projekt, drömmar, mål och visioner. Det jag beskriver här är enbart mina dagliga rutiner, men det är där allt måste börja.  

Det har nu gått ganska precis fyra veckor sedan jag började leva efter denna strategi. Det är kort tid, jag vet men omständigheterna har mycket riktigt dramatiskt förändrats sedan dess och tillvaron gungar just nu ganska rejält. De ekonomiska konsekvenserna har varit relativt betydande för min del, om än inte dramatiska och förödande. Familjemedlemmar i riskgrupper i total isolering samt karantän och ovissheten är stor vad gäller konsekvenser av Coronapandemin.

I början var det väldigt mycket inre motstånd mot det mesta av de förändringar och nya rutiner jag införde. Men jag kände så starkt att jag tagit ett nödvändigt och slutgiltigt beslut att jag bara fortsatte trots att de inre paradigmerna frekvent protesterade högljutt. Det är nog det, att jag fortsatte, som har satt starkast intryck på mig eftersom jag tidigare oftast vikit ner mig i ambitionen att förändras när det inre motståndet kommit. Nu har övertygelsen om att beslutet är definitivt, gjort en dramatisk skillnad i agerandet. I dag har jag ett stort lugn inom mig, och en fysisk och mental klarhet som inte fanns tidigare och trots att omständigheterna är tuffa och oroväckande har jag en helt annan trygghet och framtidsbild inom mig. En tro på att mina planer kommer att förverkligas.

Samtidigt som det här väldigt konkret handlar om mig själv och mitt liv ser jag även en stark drivkraft i att kunna testa och se hur långt det är möjligt att generellt förändra livet genom att förändra de egna strategierna, tankarna och attityderna. Alltså bryta de livslånga paradigmerna som styr vårt beteende och agerande. Främst handlar det alltså om att skapa nya mönster, de präglingar som styr mitt agerande. Jag vill också göra det för att kunna vara en förebild och inspiratör för andra att kunna se att det är möjligt att slå in på nya vägar i livet, oavsett ålder och förutsättningar. Jag ser i detta en roll som stöd åt andra som vill ta livet vidare, att min erfarenhet också finns till som verktyg för andra.        

Tacksamhet

2020-04-02

Dagens reflektion blir kring all tacksamhet jag känner en dag som denna. När livet går in i nya faser och förändring blir nödvändig, kanske känns den påtvingad, kan det vara lätt att fastna i allt det utmanande. Men jag känner i stället att det ger en drivkraft för reflektion, att stanna upp och se vad man faktiskt har som är värdefullt. Dessutom är min övertygelse att det ligger ett stort värde i att också uttrycka sin tacksamhet, gärna i tal inför sig själv men också i skrift.

Idag har det varit en lugn och rofylld dag för mig i en turbulent värld och jag inser att det finns mycket att vara tacksam för. Därför denna tacksamhetslista.

Jag är idag tacksam för:

Att beskedet kom i det digitala familjenätverket att alla är friska och mår bra, med något litet undantag på ungefär fyra år men som inte väcker oro.

Att min son är trygg i sin tillvaro tillsammans med sina fantastiska assistenter.

Att min far har det bra, trots sjukdom och isolering, och är väl omvårdad av fantastisk vårdpersonal, och att jag har möjlighet att ha kontakt med honom i hans isolering via telefon.

Att jag låtit min dag varit fylld av positiv input via flera timmars digitala föreläsningar, och läsande av böcker, som stärker sinne och själ.

Att jag sprang i 35 minuter i snöblandat regn och kände mig stark.

Att få ha dagliga telefonsamtal med fina och värdefulla vänner.

Att känna att jag även idag har betytt lite skillnad för några medmänniskor.

Det känns fint att formulera och betrakta allt det som faktiskt är bra och värdefullt. Det ger lite distans till allt det vi nu har omkring oss i form av utmaningar, kanske oro och rädsla. Det här är alltså mina spontana tacksamheter idag. Har du reflekterat kring din dag och allt det fina du har mött idag?     

Musiken

2020-04-01

Jag vaknade en morgon, och såg solen skina, på allt det vackra som jag har, men inte alltid sett. Den morgonen kom livet, och visa det fina, det som jag alltid ropat efter, när jag stilla bett.

Jag ser på allt omkring mig, som finns här på jorden, hör sången som berättar allt, vill hjälpa mig att nå. Min rätta plats i livet, och spela ackorden, sen sjunga kärleksorden, att musiken få.

Min väg har varit lång, jag har fällt många tårar, när kraften sugits ur min kropp, när sorgen har byggt bo. Men inom mig så sjunger, en röst om de vårar, som solen alltid lockar fram, som lever av min tro.

Musiken ger mig kraft, det är där som jag andas, att våga släppa fram den nu, betyder allt för mig. I sången finns det liv, morgongryning som randas, jag hör min själ som ropar högt och klart, förgätmigej

Min rädsla varit svår, jag har den övervunnit, och resan den har fört mig hit, där jag släppt glädjen fri. För morgonsolens strålar, dom har mig nu funnit, i värmen som de ger mig nu, finns kärlekens magi.

Musiken är mitt liv, det är där som jag andas, att våga släppa fram den nu, betyder allt för mig. I sången finns det liv, morgongryning som randas, jag hör min själ som ropar högt och klart, förgätmigej