Samhällsutveckling, eller…?
Peter föddes 1991. Svårt sjuk och med omfattande funktionsnedsättningar. Tack och lov att han föddes i Sverige. Så har det känts under de 25 år som han har levt. Eller kanske ska jag säga överlevt, för det är det som det många gånger handlat om.
Idag, 2016, har vi en helt annan situation. Den trygghet som vi anhöriga känt kring Peters omsorg är idag bytt mot en osäkerhet, en oro och ångest, som innebär att det inte finns någon som helst känsla av framtidstilltro. Idag bygger all omsorg på att vi som anhöriga kan tillvarata Peters intressen. Peter har idag ett skyddsnät via sina personliga assistenter som ser till att hans liv har mening, att det är säkert och att han får den livskvalitet som han har rätt till.
Framgent är det skyddsnätet oerhört osäkert.
Vid nästa omprövning av hans assistansbeslut är risken överhängande att han förlorar sin rätt till sitt liv på samma villkor som du och jag. Högsta Förvaltningsdomstolen har nämligen, på uppdrag av försäkringskassan, fastslagit att sådana som Peter inte har rätt till sitt liv på samma villkor som alla andra. Till det har nu regeringen tagit initiativ om att utreda möjligheten till beslut om att besparingar inom assistansersättningen ska finansiera andra områden inom välfärd och täcka kostnader inom andra samhällsområden.
Vad händer om det blir verklighet? Det kan bli verklighet när som helst.
Peter hamnar på institution? Inte så länge jag lever.
Vi föräldrar får sluta arbeta och på ”frivillig” basis se till att Peter överlever. Troligtvis, och då har myndigheten och vår regering nått sitt mål.
Men, vad händer när inte vi finns längre…? Syskon får ansvaret…? Institution…?
Detta är det samhälle som vår tidigare alliansregering påbörjade skapandet av och som vår nuvarande socialistiska regering med accelererad kraft fullföljer utvecklingen av.
Detta är det samhälle vi har framför oss om inte vi alla säger ifrån. Detta är det samhälle vi alla kan vara beroende av när som helst. En sjukdom, en olycka, ett barn som föds. Alla kan vi vara den som i morgon är beroende av det skyddsnät som just nu med full kraft monteras ner av våra myndigheter med starkt stöd av vår regering och dess stödparti, och utan opposition av sina ”motståndare”.