Minuterna
10:21…
Sitter och tittar på de röda siffrorna på klockan på skrivbordet. De blinkande punkterna som avdelar timmarna från minuterna fortsätter obönhörligt att skrika till mig att tiden går, en sekund i taget.
10:22…
En minut till har gått. Inget har skett, inget har jag gjort.
Hur många sådana stunder har jag haft i mitt liv? Minuter som går och inget sker.
Trettioenmiljoneretthundraåttitretusentvåhundra.
Så många minuter hade det nyss gått.
10:23…
Nu har det gått en till.
Fortfarande inget som är annorlunda än igår. Eller i förrgår. Eller i fjol.
Jo, jag har blivit en minut äldre för varje minut som gått. En minut i taget som jag varje stund har valt att använda till….vad?
Jag minns när det hade gått sjumiljoneråttahundraåttiofyratusen. Då fanns jättemånga minuter kvar. Nu finns det mindre minuter kvar.
Hur många minuter har jag kvar?
En?
Femhundratusen?
Kanske många miljoner?
Vem vet. Inte jag, inte du och ingen annan heller. Eller kanske det finns någon, något som vet…
Ska jag bara vänta på att låta denna ovissa tidsrymd gå genom att fortsätta stirra på de röda siffrorna på klockan på skrivbordet, eller ska jag fylla dem med något?
10:24…
Blink, blink…
10:25…
Blink, blink…
På nyheterna säger de att börsen rasar, att Zlatan inte fick pris på idrottsgalan, att IS planerar stor attack i Europa och att en av världens rikaste personer inte vet vilka kläder han ska ta ur sin garderob idag. Viktiga nyheter den här minuten. Vad kommer nästa minut att förmedla? Kanske nya rapporter om fackpampar som använder sina minuter till att förse sig. Om bankchefer som använder sina minuter till att ordna bonusar, till sig själva, eller om politiker som varje minut alltid har rätt oavsett politisk färg och form och oavsett fråga.
10:26…
Undrar vad som sker i världen den här minuten. Vad som sker i min värld vet jag…
Blink, blink…
10:27…
Nej, nu räcker det. Jag stänger av klockan och struntar i tiden. Det går att göra ofantligt mycket under en minut, och en minut till, och en till, och en till, och……
–:– …
–:– …