Jag sitter här med min penna, tangentbord för att vara ärlig, och funderar kring hur snabbt livet kan ändra sig, på alla sätt. Plötsligt händer dramatiska saker som vi inte alls kan förutse eller påverka och som totalt förändrar livsvillkoren. Mitt liv har ett flertal gånger kastas om utan att jag har planerat det som skett. Ofta har det känts som katastrofer i olika bemärkelser men med facit i hand har även de mest dramatiska och tuffaste förändringarna alltid landat i att livet tagit steg framåt. Därför befinner jag mig nu idag här, där jag är. Oförutsedda händelser som fått mig att växa och tagit mig vidare i livet och som genom mina medvetna val bekräftat att värdet och möjligheterna i dem handlar om hur jag relaterar till det som läggs på min livsväg.
Under många år satt jag fast i ett mönster där destruktiviteten härskade. Inte i form av missbruk eller så men destruktivt så till vida att livet passerade utan egentlig glädje och utan att jag var riktigt delaktig. Utåt ett fullt fungerande och till och med både effektivt, kreativt och framgångsrikt liv. Inåt en mer eller mindre ständig kamp med att uppbringa motivation, energi och för att inte bli påkommen med sanningen; misslyckandet, bluffen.
Det fanns tusen anledningar som jag kunde lyfta för att rättfärdiga detta, och har ofta ägnat mig åt det, men det ledde ingen vart framåt. Jag accepterade mitt öde och varför. Varför fanns att hitta i två former. Den ena fanns i olika skepnader utanför mig och som jag var helt oförmögen att påverka, men arbetade mycket hårt för att påverka. Den andra fanns inom mig och som jag alltid var förmögen att påverka men som jag blundade länge för att påverka.
Det påverkbara är mina attityder, hur jag väljer att relatera till det som sker utanför mig. Successivt lärde jag mig att inse och, framför allt, acceptera att mina inre varför är en direkt konsekvens av hur jag hanterar mina yttre varför. Insikten om detta är befriande. Inte alltid trevligt initialt eftersom det i en handvändning gör mig själv ansvarig för hur jag mår. Inte ansvarig för det som sker och som drabbar mig, men hur jag väljer att förhålla mig till det. Jag tar aktivt över makten över mitt liv. Det viktigaste att inse är det faktum att förhålla sig till saker som sker inte innebär att man alltid i alla lägen ska vara nöjd, glad och tillfreds i sinnet. Att känna och uttrycka ilska, sorg, frustration när det tragiska och jobbiga drabbar oss är lika mycket att förhålla sig till det som sker på ett konstruktivt och utvecklande sätt.
Att välja bort och att lägga till, det är min strategi idag. Välja bort det jag inte kan påverka och inte vill ha men som jag hållit fast vid hårt. Mycket på grund av gamla mönster och präglingar baserade på viljan att ha kontroll, att duga. Lägga till sådant som befunnit sig i mina drömmar men som jag inte släppt fram av rädsla för att inte ha kontroll, att inte duga. Nu har jag släppt kontrollen på det som sker bortom mig, jag vet att jag duger oavsett vad jag presterar och plötsligt lyser solen igen. Fantastiskt så enkelt, inte särskilt lätt, men enkelt, att se bortom molnen.
Mina drivkrafter med ett värdefullt verktyg för att arbeta med att förverkliga, utveckla och stärka människors hälsa och personliga livsledarskap.
Att själv kunna bestämma över hur mina dagar ska se ut.
Att skratta, älska och att vara frisk hela livet ut.
Att acceptera och förstå att jag bara har ett liv och att det är värdefullt för mig och andra.
Att själv kunna välja med vad, vem och hur jag vill tillbringa mitt liv.
Att bry mig om andra människor och att kunna bidra till andras utveckling och välbefinnande.
Att samarbeta och att dela livets goda med andra för att skapa ett gott liv och en bättre värld.
