Antingen Eller

2015-06-26

Om livet ska bli det jag vill, behöver handlingar vara i linje med det jag önskar. Leda dit jag vill komma. Tyvärr är det kanske inte alltid så. Mycket håller mig kvar i invanda handlingar, eller brist på handlingar, och inget av det leder mig mot de förändringar som jag önskar.

Många aspekter påverkar mitt uppskjutarbeteende och min handlingsförlamning. Jante är ju den mest populära figuren i omgivningen som inte bara jag lägger skulden på. Stackars Jante som får ta ansvaret för så många människors ”begränsade” liv. Om det är Jantes fel eller inte att jag har haft ett antal företeelser omkring mig under alltför lång tid som, om jag agerat med rätt handlingar, skulle ta mig med stora steg framåt mot mina drömmars mål vet jag inte. Det enda jag vet, och har vetat alla år, är att det är jag som bestämmer över både mina handlingar och över Jante, och därmed över mitt liv. Men att veta räcker inte.

Därför sker nu följande:

Tre saker där kraftfulla beslut och handlingar har saknats länge och som hållit mig i ett sorts livsvacuum är nu på väg att omsättas i konkreta handlingar. Det handlar bland annat om två tjocka kuvert fyllda med fulltecknade papper som med helt olika innehåll ska läggas på postens gula låda, med mig och Peters Hus som avsändare och med……………. som mottagare. Det första är nu oåterkalleligt släppt ner i den skrämmande lådan. Min kontroll över det är borta. Nu ligger det i andras händer. Skrämmande, härligt och med en röst inom mig som högt och tydligt ropar som Gert Fylking; ”Äntligen.”

Två tjocka kuvert var det. Det andra är på gång och kommer att gå samma öde tillmötes under hösten. När det är klart kommer Fylking att riktigt vråla ut sitt ”Äntligen”, och kanske blir resultatet att vi möts han och jag?

Den tredje faktorn, ett beslut som utmanar de flesta av mina rädslor, kommer att tas inom en snar framtid. Antingen Eller, ja eller nej, handlar det om.

Antingen. Det skulle ta mig ut på en ”resa” som jag vet vad den skulle kunna för med sig av utmaning och fantastisk utveckling, både för mig och för andra.

Eller. Det betyder att jag stannar ”hemma” och förvaltar det trygga och fina som jag redan har, men kanske med lite mindre utmaningar och utveckling, både för mig och för andra.

Livet är fantastiskt med alla möjligheter, utmaningar, begränsningar och sorger. Nu är det Antingen Eller som gäller, nu eller aldrig.

…även när döden skiljer oss åt…

2015-06-18

Midsommar för 61 år sedan gavs ett löfte i Frösö kyrka. ”Tills döden skiljer oss åt”. Så blev det. Men ändå inte. Löftet har utvidgats, förlängts.

I sextio år har ett stort fång rosor prytt varje midsommar i mitt barndomshem. Ett tecken på troheten i de ord som sades där i kyrkan. I vått och torrt, i glädje och sorg, har löftet hållits.

Nu, den sextioförsta midsommaren, kommer rosorna inte att överlämnas som vanligt. Döden har spelat sin roll i överrenskommelsen.

Men…

”tills döden skiljer oss åt” har bytts ut i löftet till ”även när döden skiljer oss åt”.

Den här midsommaren får pappa i stället besöka sin livskamrat på minneslunden för att överlämnade en blomma den sextioförsta bröllopsdagen.

Livet är fantastiskt men ibland obegripligt svårt. Jag är outsägligt tacksam för att löftet gavs där på Frösön. Var hade jag varit annars? Jag är evigt tacksam för det och för alla år, upplevelser och erfarenheter som sedan formade mig till den jag är idag.

Till dig som läser, njut av midsommaren och; Överlämna dina blommor till den som ska ha dem nu, säg dina ord nu. Alla får inte sextio år att leva sina löften tillsammans.