Svek
Svek – vem sviker?
Är det de andra? Är det jag?
Varför gjorde de som de gjorde, varför sa de som de sa? Trodde de kanske att det var rätt?
Ja, jag inser att det är så, att de andra faktiskt tror på det de gör och säger.
Jag tror inte på det, det som de gör och säger.
Men det spelar ingen roll vad jag tror på, för dem.
Det var jag som dödade mina drömmar. Det var jag som valde att svika mig själv.
Inte de andra. De tror på det de gör och säger. Deras sanning är lika rätt för dem som min är för mig. Jag måste förstå det, respektera det, acceptera det. Alltid.
Inte det de andra gör.
De tror på sina drömmar, inte på mina.
Jag kan inte ta död på deras drömmar, det kan bara de göra själva. Och det kommer de att göra.
Jag kan svika de andra, de andra kan svika mig, men ingen kan ta död på den andres drömmar; utan tillåtelse.
Jag valde att låta dem ta död på mina drömmar, det gör jag inte längre, de lever igen.
Jag valde att bli offret, det är jag inte längre.