”Vi har en lagstiftning att följa, och ska bedriva rättssäkra utredningar.” Det här är uttalanden som är frekventa när beslutsfattare inom offentlig verksamhet får frågor som gäller exempelvis indragna beslut om personlig assistans. Nu senast har vi två exempel från Vansbro som beror och engagerar hela bygden.
Bild Henrik Hansson
Självklart ska lagstiftningen följas, det är något man bara förutsätter att en offentlig förvaltning gör. Lika självklart kan det tyckas att det ska ske på ett rättssäkert sätt. Men är det då också det som avspeglas i verkligheten? Jag påstår att det definitivt inte är så det ser ut.
Vi har en lagstiftning som reglerar dessa frågor som heter LSS, Lagen om Särskilt Stöd. Det är en rättighetslag vilket innebär att den som omfattas av lagen alltid har rätt till de insatser som erfordras för att lagens andemening ska uppfyllas: ”Den enskildes rätt att leva ett fritt liv lika som alla andra”. Lagen är mycket tydlig både vad gäller syfte såväl som krav som ska uppfyllas för att få del av rättigheterna, och inget i lagtexten har förändrats under årens lopp som gör att syftet med lagen inte längre är detsamma.
Problemet i dag är att på grund av politiska beslut, som uteslutande handlar om ekonomiska besparingar, så har Försäkringskassan mycket drastiskt stramat åt de bedömningskriterier man använder i behovsbedömningarna och lyckats få dessa prövade i domstol. De fallen har handlat om mycket specifika ärenden där Försäkringskassan vunnit bifall. Dessa rättsfall har sedan myndigheten valt att mycket fritt tolka in i samtliga ärenden, oavsett om det har någon relevans jämfört med det ursprungliga ärendet. Det har medfört att mer än 3000 individer förlorat sin rätt till assistans genom Försäkringskassan. Dessa har då hamnat ”i knä” på kommunerna som då sitter med Svarte Petter, de funktionsnedsatta, deras behov och de kostnader det medför. Så, vad göra då?
Jo, man ser ju hur staten, Försäkringskassan, gjort och börjar med samma strategi. Man förändrar helt enkelt de subjektiva tolkningarna av de funktionsnedsattas behov. Det är framför allt här som rättssäkerheten brister eftersom utredningarna görs av enskilda behovsbedömare och då det inte finns några egentliga tydliga riktlinjer för hur exempelvis läkar- och andra expertintyg ska tolkas så blir varje bedömning en subjektiv sådan. Där faller hela aspekten med rättssäkra beslut.
Mycket konkreta exempel på det är de fall som nu upprör hela Vansbro. Bägge fallen har alltså tidigare bedömts ha behov av assistans dygnet runt. Dessa tidigare beslut är tagna efter utredningar gjorda av kommunens behovsbedömare och baserade på relevanta expertutlåtanden och det har alltså fastslagits att ett omfattande assistansbehov föreligger. I ett av fallen har detta behov ansetts riktigt i mer än ett decennium efter upprepade omprövningar. Sedan kommer år 2024. Inget i lagtexten, vägledande rättsprinciper eller individernas funktionsnedsättning och behov har förändrats. Det enda som förändrats är att en ny behovsbedömare, en inhyrd konsult, med sitt subjektiva tolkningsperspektiv utreder assistansbehovet. Resultatet blir förödande. Bägge individerna lämnas helt utan relevant omsorg och lämnas i sina anhörigas händer. Helt plötsligt är det de som sitter med Svarte Petter, visserligen en älskad sådan men någon som varken staten eller kommunen vill ta ansvar för.
Den rättssäkerhet som de lokala politikerna och ansvariga inom förvaltningen pratar om är alltså en rättssäkerhet som helt är i händerna på enskilda tjänstepersoners och inhyrda konsulters subjektiva tolkningar, kanske till och med dagsform. Samtidigt, om uttalandena om att dagens beslut är rättssäkra och i enlighet med lagen, går det inte att dra någon annan slutsats än att de behovsbedömare som tidigare i många år beviljat assistans brutit mot lagen och genomfört rättsosäkra utredningar.
”Det finns inga ekonomiska aspekter i detta”. Det är också en återkommande fras i samhällsrepresentanternas inövade försvarstal. Slutsatsen blir dock att det precis som för den statliga aktören, Försäkringskassan, så handlar den rättssäkra hanteringen av de funktionsnedsattas rätt till assistans om just ekonomi. Finns inte pengarna så förändras de funktionsnedsattas rättssäkerhet och det ordet blir bara ett verktyg i de offentliga beslutsfattarnas och politikernas försvarsvokabulär. Återigen blir det dock ett problem med det rättssäkra eftersom LSS är en rättighetslag där inga ekonomiska aspekter får vägas in i beslutsfattandet av de insatser som den som lagen omfattar är i behov av.
”Det finns inga ekonomiska aspekter i detta”. Det är också en återkommande fras i samhällsrepresentanternas inövade försvarstal. Slutsatsen blir dock att det precis som för den statliga aktören, Försäkringskassan, så handlar den rättssäkra hanteringen av de funktionsnedsattas rätt till assistans om just ekonomi. Finns inte pengarna så förändras de funktionsnedsattas rättssäkerhet och det ordet blir bara ett verktyg i de offentliga beslutsfattarnas och politikernas försvarsvokabulär. Återigen blir det dock ett problem med det rättssäkra eftersom LSS är en rättighetslag där inga ekonomiska aspekter får vägas in i beslutsfattandet av de insatser som den som lagen omfattar är i behov av.