Arkiv augusti 2015
2015-08-22
Livet har sina ”ups and downs”. Idag har det varit ”up” för mig. Jag har idag varit delaktig i planeringen för att den sjätte rakt nedstigande generationen får möjlighet att börja sitt liv på samma trygga plats. Barnbarnsbarnbarnsbarnbarn kommer nu att födas och växa upp på samma plats.
Vi har bara ett liv men glömmer allt för ofta bort det. Att få leva lycklig, att få leva det liv som är avsett just för mig, att jag vid slutet verkligen levt det enda liv som existerar för mig, är det som är det centrala.
I det livet ska vi kunna skratta åt det lilla, vi ska kunna vara barn i sinnet hela livet. Tänk att kunna dansa och fantisera om att vara indian fast man är 80 år. Tänk att få vara barn hela livet. Det har jag förstått värdet av idag.
Generationer växlas, livet rinner bort från någon, det föds hos någon annan. Men inget förändras egentligen här omkring oss. Allt fortsätter precis som vanligt. Det enda som blir annorlunda är vilka ”du och jag” det är som för stunden finns här.
Den insikten ger mig det starka budskapet: Så länge det är jag som är jaget den stund som är min tid, är det så viktigt att jag använder den tiden rätt. Att jag skapar något som förs vidare så att nästa ”jag” får bästa förutsättningar under sin stund.
Det har jag gjort i dag.
2015-08-17
Idag har det varit en bra dag. Jag har lärt mig massor. Fått mycket av mina insikter om vad som är bäst för mig bekräftade.
Jag har exempelvis insett att andas lugnt och räkna till tio fungerar och att det är bra för mig. Jag har också insett att vissa människor inte borde arbeta där de kommer i kontakt med andra människor, som exempelvis är deras kunder. Jag har insett att inte alla förstår att det är kunderna som i slutänden betalar deras lön, inte deras chef. Jag är så tacksam att jag redan har insett allt det som så många andra uppenbarligen inte har insett ännu.
Efter mer än en veckas strävan och hårt arbete för att erhålla den service som för mig som kund är självklar när ett problem uppstår och som bottnar i ett misstag hos leverantören, har jag idag varit framgångsrik och det lämnar mig med en stor upplevelse: Människan är komplex och ibland svår att förstå sig på.
Arbetar människor enbart för att erhålla lön? Är det ett tvång att behöva gå till sitt arbete? Ställer inte människor sig själv frågan: Varför går jag till det här jobbet? Är min inställning när jag går till jobbet att jag är tvingad dit och kommer därför att vara vrång, ointresserad, nonchalant, till och med oförskämd? Är det rätt att gentemot kund ha attityden; ”Det där är inte mitt problem, du får väl fråga någon annan”.
Tack och lov löstes problemet. Det löstes av de som uppenbarligen går till samma jobb med insikt om att det är människor inblandade i deras arbetsuppgifter och att det är de, kunderna, som betalar deras lön. Det löstes av de som genom sin inställning till sitt arbete och mig som kund håller leverantörens anseende uppe och räddar sina kollegers arbete. Dessa människor är guld värda och jag önskar dem en bättre omgivning att verka inom. Framför allt önskar jag dem bättre ledare som har förmågan att skapa sunda och konstruktiva organisationer.
Så, en bra dag har det varit. En dag som gav mig tillfredställelsen att möta denna utmaning med inställningen att människor alltid gör sitt bästa utifrån de resurser och förmågor de för stunden har. Ibland är det bara så att dessa resurser och förmågor inte räcker längre än så här. Jag ser på dem som Kay Pollack gör och säger: ”Gulle dig, tack för att du kom för att lära mig något”
Vilken leverantör det handlar om? Låter det vara osagt med tanke på de som ställde upp och löste problemet. Jag vet dock att jag ska vara noga hädanefter när jag ska……
2015-08-16
Känner mig tacksam idag. Snart sextio år och med förmånen att leva det liv jag vill. Visserligen är det lite stiltje ibland, vakuumet känns alltför påtagligt och behovet att ”prestera” trycker på i ryggen som en höststorm. Kraven från kompisen på axeln, vars namn brukar börja på J…., vi har ju kamperat ihop ganska länge nu, blir lite väl intensiva ibland.
Men, det är bara ibland. Och jag presterar faktiskt hela tiden.
Idag: 15 kilometer löpning i bra fart. Bygga på egen bastu enligt ”kan själv principen”. Cykla med Peter som han tycker så mycket om. Bara så, på en vanlig söndag.
Kommande vecka har jag obegränsade möjligheter att prestera. Det har även du.
I morgon och några kommande dagar: Träff med inspirerande människor som jag har förmånen att hjälpa med att röja nya vägar i livet och skapa hållbara sunda plattformar. Vill också du veta hur du kan röja dina vägar och skapa din hållbara sunda plattform? Fråga mig hur man gör.
Onsdag: Träff med min alldeles egna, fantastiskt oslagbara, mentor och coach som pressar mig att se sunt på vad det innebär att prestera. Som får mig att inse att jag duger oavsett mina prestationer. Vill också du ha en alldeles egen fantastisk oslagbar mentor och coach som pressar dig att se sunt på vad det innebär att prestera. Som får dig att inse att du duger oavsett dina prestationer? Fråga mig hur man gör.
Torsdag: Efterlängtat möte med kära vänner för planering av den egna framtiden. En planering som kommer att betyda så väldigt mycket för många människor. Vill du veta vad som kommer att betyda så mycket för så många människor? Fråga mig.
Ja, livet är fint, om jag väljer det, och jag kan faktiskt välja själv. Jag kan ta de beslut jag behöver som leder till att jag tar kommandot över mitt liv. Gamla paradigmer, intränade trossystem med påföljande attityder, rädslor och begränsningar. Alla dessa kan jag välja bort. Kanske inte trolla bort genom en fingerknäppning, men genom att välja nya konstruktiva trossystem som leder till nya attityder och därmed försätter mig i nya tillstånd. Beslutet om det kan jag göra genom en fingerknäppning och samtidigt säga: ”Nu räcker det”. Sedan arbetar jag mig successivt fram mot det nya.
Det, är mitt val.
Det, är min rättighet.
Då, skapar jag frihet.
Då, blir jag en tillgång i världen…
Ja, livet är fint.
2015-08-12
Sommaren har hittills inte varit den allra bästa vad avser soltimmar och värme. Sommaren har däremot kanske varit den bästa på andra vis för dig. Det har den varit för mig. Allt i livet handlar ju inte om sol och värme.
Men jag vet nu var solen har varit den här sommaren.
Den har varit fången i en ros. En kär vän och fantastisk fotograf har talat om det för mig genom sin bild.
Kanske rosen behövde lite extra sol och värme ett tag, solen insåg det och kom till hjälp. Då får vi glädjas av rosens skönhet i stället.
Men nu släpper snart rosen sitt grepp om solen och låter oss alla ta del av den.
I takt med att värmen då kommer till dig, fundera lite extra över vad som gjort att sommaren hittills har varit den bästa, trots att solen varit fången i rosen.
Fundera också över om du varit fången i något. Kanske något som höll dig fången för att det behövde just dig och din värme ett tag. Men gör nu som solen, frigör dig och låt din värme omfatta allt och alla omkring dig. Låt din värme göra så att du själv, och allt omkring dig, växer och utvecklas till sitt allra mest praktfulla liv.
Livet är gott, med eller utan sommarsol.
2015-08-11
Jag känner mig glad, förhoppningsfull. Livet är sådant att det ibland är upp och ibland mindre upp.
Ganska länge nu har det mest varit mindre upp. Kanske behöver det vara så. Bara för att riktigt inse värdet av att stå där uppe med rak rygg, sträckt nacke och se ut över livet och njuta när det är mera upp.
Egentligen har inget särskilt runt omkring hänt nu som gör att det är mer upp. Det som hänt har hänt inom mig. Kanske är det åldern? Vad vet jag. I alla fall så känner jag just nu att följande attityd dominerar i mina tankar:
Nu räcker det!
Vad har jag att förlora!
Jag tror att insikten om att det är dags för den attitydförändringen kom i lördags. Jag lyssnade på musik, somnade till och tvärvaknade när Freddie Mercury vrålade i mina öron att: ”I want to break free”. Något hände där och då.
Det uppvaknandet försatte mig väldigt hastigt i ett helt nytt tillstånd, som inte bestämts av mina tankar. Det tillståndet skapades i stället någonstans djupt inom mig och ledde snabbt fram till ett, nästan undermedvetet, beslut:
Nu räcker det!
Vad har jag att förlora!
Sedan dess har jag brutit mot ett antal av mina rädslor och begränsningar. Inget farligt har hänt.
Jag har skrivit ner 50 anledningar till varför ”I want to break free”. Min coach, mentor och framför allt vän, gav mig det uppdraget, och då lyder jag.
Jag har återknutit kontakt med någon som stod mig nära och som jag tappade bort ett tag. Det var inte heller något farligt.
Jag har återupptagit något som en gång betydde väldigt mycket för mig och som jag värjt mig för, känns bara rätt, och jag har tillsammans med andra planerat starten på något nytt och viktigt. Känns också bara rätt.
Jag har stått på perrongen allt för länge nu och väntat på rätt tåg, men inget av alla de som kommit och gått har jag vågat kliva på. Så:
”It`s time to break free” innan det sista tåget går.
