Framtiden; Valet är ditt och mitt
Lite tankar och funderingar kring mina egna ställningstaganden, gamla och nya.
Det är nu mindre än ett år kvar till nästa politiska val här i Sverige. Frågorna är många och viktiga men tyvärr; svaren är få. Att förvänta sig att på förhand få besked om vad det i praktiken kommer att innebära för den enskilde och för landet i stort om det ena eller andra partiet får makten, om den ena eller andra alliansen eller konstellationen vinner eller vem som blir statsminister är naivt. Som enskilda individer och medborgare står vi inför stora och svåra beslut. Vi kämpar med hög arbetslöshet, krympande resurser inom den sociala sektorn, klimatförändringar, kriminalitet och våld och i allt för stor omfattning lider människor i landet av fysisk, mental och social ohälsa. För mig är de stora frågorna, de som blivit mer och mer påtagliga: Vilket samhälle vill jag ha i framtiden? Vad är jag som individ beredd att försaka och vad vill jag prioritera?
Jag har alltid stått på den enskilda människans sida, oavsett dennes politiska hemvist. Min övertygelse är att om individen är stark och trygg i sig själv så kommer hon att vara en tillgång för alla andra som behöver hennes stöd. Om samhället består av individer vars agerande bygger på respekt, ödmjukhet, integritet och empati för sig själv, andra och samhället i stort skapas en långsiktigt hållbar plattform av samförstånd och positiv hållbar utveckling, oavsett politiska skiljelinjer.
Det är ingen hemlighet att jag har, i traditionell politisk mening, alltid hållit mig på den borgerliga kanten. Den sidan har attraherat min filosofi starkast för jag tror att varje människa i grunden är självständig och vill väl, och att hon inser att respekt för andra människor handlar om att respektera just personen, även om dennes åsikter i sak skiljer sig från den egna. Min grundfilosofi i alla möten och relationer med andra människor är att; en annan människas sanning är lika rätt för henne som min sanning är rätt för mig.
Den största utmaningen jag har inför det kommande valet är att jag inte längre kan se en trygghet och stabil plattform för att skapa ett hållbart och välmående samhälle inför allas vår framtid i den politik som landet just nu leds i. Tyvärr ser jag inte heller de befintliga alternativen som något som på ett bättre sätt ska ta oss till framtiden.
Som jag upplever det bygger alla politiska partier och konstellationer sina argument idag på filosofier och ideologier som handlar om att lösa dagens, och morgondagens, problem med samma verktyg som skapade dem i går. Den ena sidans kapitalistiska ideologi som idag inte fungerar på ett sunt sätt i ett samhälle som har utvecklats allt mer mot att domineras av egoism och rädsla, och den andra sidans motsvarande ideologi som, trots alla ord om motsatsen, i grunden fortfarande bygger på planekonomiska och kollektivistiska tankar som aldrig i praktiken skapat ett sunt samhälle med fria, välmående och växande människor någonstans. Jag vet att många tycker att det ena eller andra systemet är det rätta, att det fungerat, är sunt och även ser det som framtidens alternativ och det respekterar jag. Men tanken på en fortsatt samhällsutveckling baserat på dessa ”förlegade” ideologier skrämmer i alla fall mig.
I mitt sinne finns en drömvision om ett alternativ, och en framtida plattform, med en politisk agenda där helt nya parametrar utgör grunden. Inget höger eller vänster, inget rött eller blått. En agenda och debatt som handlar om att sätta fokus på de frågor som är avgörande för Sveriges, och hela världens, framtid i stället för att misskreditera motståndarsidan och driva förlegade prestigefrågor.
Den agendan och debatten handlar egentligen bara om en enda grundläggande förutsättning: hur ska vi bruka, fördela och vårda allt det som vi tillsammans ansvarar för på ett annat sätt än vad som skett historiskt och sker idag? Ekonomi. Naturtillgångar. Livsmedel. Miljön. Människor.
Blir jag verkligen lyckligare och friskare, blir världen bättre, av en skattesänkning som ger mig mer i plånboken för att jag ska konsumera mer prylar, köpa fler aktier och göra fler resor? Men å andra sidan; blir jag verkligen lyckligare och friskare, blir världen bättre, av en skattehöjning som ger mig mindre i plånboken och som riskerar att förbrukas i byråkrati, administration, slöseri och slarv?
Svaret på bägge dessa scenarier är, för mig, naturligtvis nej. Problemet just nu är det faktum att det är dessa två alternativ som jag upplever att vi riskerar att ställas inför om vi inte väljer att se problem och lösningar ur nya perspektiv. Att flytta fokus från det vi lärt oss genom livet som vara rätt eller fel och därigenom skapa en ny verklighet baserat på värden som handlar om att i grunden ge oss själva och kommande generationer förutsättningar att leva och inte bara, i bästa fall, att överleva.
Jag tror på detta. Jag tror på en ljus framtid.
Jag tror på vår vilja och våra förutsättningar att skapa ett samhälle där vi alla, oavsett politisk ideologi, känner trygghet i att veta att; vi får hjälp direkt om vi blir sjuka, våra föräldrar har det bra när de inte klarar sig själva längre, funktionshindrade och människor med psykiska och sociala problem får den omsorg och stöd som är livsavgörande, polis och räddningstjänst finns där när vi behöver dem akut, vi prioriterar miljön framför tillväxt.
Det kommer att krävas mycket arbete, mod och uthållighet och på vägen kommer vi att möta mycket oro och rädsla. All förändring skapar rädsla och osäkerhet men det är det pris vi får vara beredda att betala. På andra sidan, efter förändringens uppförsbacke av rädsla och osäkerhet, står belöningen i form av ett framgångsrikt och hållbart samhälle och väntar.
Alternativet att inte göra något, att inte se behovet av förändring i grunden kring hur vi hanterar vår gemensamma planet, tro att det är omöjligt eller ge vika för rädslan och osäkerheten är egentligen inget alternativ; annat än om vi struntar i vilka konsekvenser som vårt nuvarande agerande får.
Vi måste stanna upp var och en och rannsaka oss själva; vad är det jag verkligen tycker är viktigt? Är de val, politiska eller andra, jag tidigare gjort i livet fortfarande de jag tror på och vill stå för, eller behöver jag ändra uppfattning och prioritera om i mitt liv. Det kan innebära mycket motstånd från vårt ego, och vår omgivning, att exempelvis omvärdera det politiska ställningstagande, men det är viktigt nu att alla verkligen gör medvetna val. Val som bygger på de egna värderingarna och inte på gamla traditioner, paradigmer och förlegade politiska ideologier.
Lika kloka ord som vanligt från dig Bo Gunnar. Alla människors rätt att äga sina egna lösningar men med det stöd de behöver och förtjänar. Att stå upp för en tro om att alla har rätt till ett värdigt, tryggt och respektfullt bemötande är det minsta vi kan göra för varandra. Det krävs ingen politisk åsikt eller inrikkning för att göra detta, däremot krävs det civilkurage och att inte ständigt hävda sina egna behov. Var än vi ser en kränkning mot en medmänniska är det vår f-bannade skyldighet att ifrågasätta och markera. Lätt i ord, svårare i handling, kanske beroende på att det finns något som håller på att bygga sig in i vår kultur: DET DÄR HAR DU INTE MED ATT GÖRA. Jo det har du/jag varje gång vi ser att vi kan bidra till att någon behöver lite stöd.
Hade i går en filosofisk stund med kloka Christina från Sundsvall. Hennes sammanfattning av människan var, som jag uppfattade det, att våra olika faser i livet knyts samman ju äldre vi blir i en trygghet vad jag står för och värderar. Politiskt hittar man tillbaka till sina rötter, det betyder dock inte att man numer lika okritiskt köper dess ”sanningar”.
Magnus