Resan utan slut
Vad kan jag göra för att lätta din börda, att hjälpa dig bära din sorg och smärta på resan utan slut? Jag önskar jag kunde, men; jag kan inte ta den ifrån dig hur gärna jag än vill. Du äger din egen börda precis på samma sätt som du äger ditt liv på resan utan slut. Och jag kan inte styra över ditt liv, lika lite som du kan styra mitt.
Du gav mig mitt liv som en del av ditt liv, jag kan inte ge dig det tillbaka. Men mitt liv är även nu lika mycket ditt liv, vi delar alltid det. Min glädje och lycka är lika mycket din glädje och lycka, du behöver bara inse det, ta tag i min glädje och släppa taget om din oro och sorg.
Din resa har varit lång och ibland tung, precis som för de som rest före dig, precis som min ibland varit och kommer att vara när jag fortsätter på vår gemensamma stig. Den stig som har beretts och trampats av de som är grunden för ditt och mitt liv, den stig som kommer att trampas länge av de som sedan kommer efter oss på resan utan slut.
Så kom nu, vi tar sällskap en bit på vägen och hjälps åt att förstå att alla bördor vi lastat på oss inte är något annat än livets förutsättningar för att förstå vad glädje och kärlek är. Så kom nu, vi tar sällskap en bit på vägen genom smärtan och sorgen som är livets sätt att få oss att uppskatta skillnad. Skillnad som på natt och dag, värme och kyla. Utan smärtan och sorgen, ingen kärlek och glädje.
Låt det som återstår av din del av resan utan slut, vara en upplevelse av glädje och kärlek. Låt den vara en värdefull del av resan utan slut som ytterligare bereder vägen för de som kommer efter. Låt den jämna vägen för dem, skapa trygga viloplatser och tydliga vägskyltar så att de inte går vilse på sin resa utan slut.
Min kärlek och tacksamhet för dig och alla de före dig som jämnat vägen för mig är oändlig. Jag kan göra allt för att bära mina egna bördor, på samma sätt som du kan göra med de bördor du bär. Så kom nu, vi tar sällskap på den lilla biten på vägen som är vår gemensamma, och låt oss tillsammans, du och jag precis som alla före och efter oss, dela på våra bördor även om vi bär dem själv var och en.
Fint skrivet!!…vill bara säga att bördan kan lättas eller tyngas beroende på vad du skriver och om man tar det till sig…skåål!..:)
..