Ctrl+alt+delete
Politiker, myndigheter, media. En del av vår värld där jag har kört fast. Många års kamp för att uppnå något för några av de mest utsatta.
Enda resultat?
En totalt överbelastad mental hårddisk.
Varför?
Finansministrar som fabulerar om, media som nonchalerar, några av de mest sårbara.
Lokala politiker och kommunala tjänstemän som blundar, finns bättre frågor opinionsmässigt än de utsatta som behöver hjälp.
Allmänhet som lyssnar på prestigefyllda krönikörer och proffstyckare som söker glans och glamour på bekostnad av de mest utsatta, de som behöver stöd, de som behöver lyssnas på.
Dömda brottslingar tjänar miljoner på de utsatta. Myndigheten blundar och säger; vi har inget val.
Före detta ministrar och riksdagsmän tjänar miljoner på de utsatta. Efter det att de som ministrar och riksdagsmän fördömt andra som tjänat miljoner på samma sak.
Girighet, makt, ego och passivitet. Det är den ena sidan.
Uppgivenhet, resignation och maktlöshet, det är den andra sidan.
Sidan för de som inte fabulerar om, blundar för, nonchalerar eller vill tjäna miljoner på de som är utsatta.
På den sidan finns de som ser de sårbara, de som förstår, och lyssnar på, de utsatta.
På samma sida finns de utsatta och sårbara. De som behöver oss andra.
Undrar om det går att lösa?
Undrar vad som händer om de som fabulerar, blundar, nonchalerar och tjänar miljoner plötsligt hamnar på den andra sidan, den utsatta?
Blir det annorlunda då, blir det viktigt då?
Tills dess: Undrar om det går att rädda min överbelastade mentala hårddisk?
Fungerar en Ctrl+alt+delete?
Just nu, tveksamt…