Det skrivna
Jag älskar att skriva, Men jag räds det skrivna.
Inte det skrivna av andra, men det skrivna av mig själv.
Jag vet att det skrivna av andra är ärligt, lögn, fantasi eller allt på en gång.
Och det spelar inte mig någon roll, jag dömer inte utan ser till vad det ger mig.
Men om det skrivna av mig är ärligt, blir det farligt, utlämnande, dömande.
För mig.
Om det är lögn blir det falskt och inte trovärdigt. I andras ögon.
Om det skrivna är fantasier, vem är jag att hitta på?
Någon som av en slump landat i min blickpunkt, räds sitt skrivande.
Värjer sig för sitt skrivande.
Men skriver ändå.
Att inte skriva skrämmer någon mer.
Jag läser det någon skriver och förstår att det är ok att skriva ärligt, att ljuga, att fantisera.
Att låta andra fundera vilket som är vilket.
Någon inspirerar mig, att skriva, att låta andra fundera på varför.
Att inte skriva skrämmer mig mer.