Ibland kommer känslan av meningslöshet i kampen för rättvisa i olika sammanhang när otillräckligheten och maktlösheten blir allt för påtaglig. När fakta, sunt förnuft, empati och medmänsklighet väger väldigt lätt gentemot byråkrati, prestige och ett fyrkantigt samhällssystem.
Då kommer tankarna på en gammal, och troligtvis välkänd, skröna om den lille pojken som gick på stranden och kastade tillbaka sjöstjärnor, som spolats upp på stranden, i havet. Det må vara en skröna, men med ett symboliskt värdefullt budskap:
Det var den lille pojken som gick på stranden och såg tusentals sjöstjärnor som spolats upp på stranden. Han tog en av dem och kastade tillbaka den i havet. Sen tog han ytterligare en, och ytterligare en och kastade tillbaka dem i havet. Han fortsatte så en stund, och en man såg honom göra det. Mannen går då fram till pojken och säger: ”Varför håller du på med det här, det är ju bara meningslöst. Ser du inte att det är flera tusen. Att du kastar tillbaka några spelar ju ingen roll”. Pojken tar upp ytterligare en sjöstjärna och kastar ut den i havet, sen ser han på mannen och säger: ”Det spelar roll för den”.
Så här känner jag när maktlösheten tränger sig på när jag inser att jag inte kan rädda alla som behöver räddas. Jag inser att det spelar en väldigt stor roll för just den enda jag för stunden kan försöka ”kasta tillbaka i havet”.