Hur många kulturchefer behöver en kommun?
”Min dräng har också en dräng” eller ”Ju fler kockar desto sämre soppa”. Klassiska gamla ordspråk som blivit en alltför vanlig upplevelse i min tillvaro den senaste tiden. Framför allt i mina kontakter med den offentliga världen där myndigheter, stat och kommuner lämnar tydliga spår av detta ordspråk. Innan man hamnar hos den egentliga beslutsfattaren, om man över huvud taget når dit, går resan ofta via många drängar och kockar på vägen. Allt för ofta är det drängar och kockar utan mandat, vilja, mod eller förmåga att ta beslut och det innebär att viktiga frågor hamnar i ett ingenmansland och långbänk. Tyvärr gäller det även akuta och livsavgörande beslut för människors med svåra livsförutsättningar.
En konkret händelse som kanske inte i sig är av livsavgörande betydelse, men som för mig väldigt tydligt väcker dessa ordspråkstankar, är när jag läser om att det i Borlänge kommun anställts en ny Kulturchef. Inget konstigt i det i sig, men det finns några aspekter som förundrar mig.
Borlänge kommun står inför en uppenbar utmaning vad gäller den kommunala ekonomin, och beskedet från kommunledningen är att tuffa sparåtgärder är att vänta och att ”trappen ska städas uppifrån”. För mig betyder det att se över organisationen så att verksamheten drivs så effektivt som möjligt genom att ”städa bort” all icke nödvändig administration och byråkrati. Att i det läget anställa en kulturchef tycker jag känns märkligt.
Än märkligare blir det då det meddelas att den nya Kulturchefen ska vara direkt underställd Kulturchefen! Jag får inte riktigt ihop detta. Det finns alltså redan en Kulturchef i Borlänge kommun och det är uppenbarligen inte tänkt att den nyanställde Kulturchefen ska ersätta befintlig Kulturchef. Jag har mycket svårt att förstå tanken bakom detta samtidigt som det talas om att ”städa uppifrån”. Framför allt som mycket omfattande ”städning” just nu verkställs bland personal längre ner i den kommunala personaltrappan.
Kultur är absolut ett viktigt inslag i vårt samhälle, men än viktigare måste en kommuns kärnverksamhet som skola, vård och omsorg vara. Det kan inte vara så att dessa kärnverksamheter får backa, även om en organisatorisk åtstramning må vara nödvändig också där, samtidigt som nyanställningar genomförs till chefspositioner som redan är besatta. Det får inte byggas upp organisationer som skapar än mer administrativa och byråkratiska ”overhead-funktioner”.
Innan exempelvis kulturinslagen i kommunens ansvarsområde blir synliga för Borlängeborna behöver de baxas fram genom en omfattande politisk- och tjänstemannabaserad hierarki:
- Kommunens inriktning och ekonomiska ramar fastställs av Kommunfullmäktige.
- Kommunstyrelsen leder och samordnar och är underställd Kommunfullmäktige.
- Kommundirektören är direkt underställd Kommunstyrelsen och har ett övergripande Sektor- och Tjänstemannaansvar.
- Sektorchef för Samhällsbyggnadssektorn är därefter underställd Kommundirektören.
- Fritid- och Kulturchef är underställd Sektorchef för Samhällsbyggnadssektorn.
- Kulturchef är slutligen underställd Fritid- och Kulturchef.
- Därefter kanske Borlängeborna får ta del av själva kulturen i fråga.
Kanske upplevs detta scenario, beskrivet ”in absurdum”, som enbart teoretiskt och i det löpande arbetet med detaljfrågorna följer det självklart inte hela denna hierarkiska gång. Faktum är dock att den fullständiga och övergripande ansvars- och beslutsorganisationen ser ut som beskrivet kring bland annat kulturfrågor i kommunen, vilket skapar en omfattande administrativ, och kostsam, hantering som riskerar att bli byråkratisk och trög. Framför allt gäller det den del som ligger under den politiska delen av organisationen. Den tjänstemannadel vars uppgift är att verkställa de politiska riktlinjerna inom de ekonomiska ramarna. Den del som man nu inom kultursektorn har utökat med ”Kulturchef nummer 2”.
Denna omfattande organisationsstruktur är inte unikt för just kultursektorn i kommunen, ej heller för Borlänge som kommun, men lika fullt så känns anställningen av ”Kulturchef nummer 2” anmärkningsvärd. Sett utifrån de faktiska ekonomiska förutsättningarna som just nu råder, och utifrån beskedet om att ”städa trappen uppifrån” som givits från kommunledningen, blir det signalpolitiskt förödande.
Den offentliga världen behöver komma bort ifrån gamla invanda organisationsstrukturer och inse att många drängar inte nödvändigtvis innebär att jobbet blir bättre gjort, och att soppan inte blir godare av att fler kockar står vid spisen.