Livets vimmel
Står här mitt i livets vimmel, tankar för mig bort,
till de dagar som förrunnit, alldeles för fort.
Nyss ett barn, ett barn med drömmar, allting var så sant,
ingenting var då omöjligt, inget berg för brant.
Var dag lära mer om livet, mer av livet se,
möta det som är oss givet, rädslan överge.
Barnets själ in i den lilla, den är ren och vit,
möter liv med fantasi och, oskuldsfull tillit.
Livet tar oss med på resan, ifrån då till grav,
barnet växte upp och snart sin barndom övergav.
Alla har vi vandrat vägen, stått vid vägens skäl,
valt att låta rädslan styra, framför barnets väl.
Sedan kommer åldern visa, att den kropp vi bär,
den vi till vår ungdom prisa, är blott en chimär.
Men du ska förstå och veta, allting är ett val,
inom dig jämt barnet lever, inuti ditt skal.
Så se nu tillbaks på livet, minns din barndoms skratt,
lev som när du var den lilla, varje dag som natt.
Där ska du då åter sjunga, med din rätta röst,
och ditt hjärta slår för din skull, djupt in i ditt bröst.
När du vågar möta barnet, som du glömde bort,
mörkrets tid du övervunnit, natten blir då kort.
Ge dig chansen, låt all glädje, strömma fram igen,
älska livet, det bejaka, var din bästa vän.
Sedan när du står vid porten, tacksam, stolt du är,
spåren som du lämnat efter, många andra lär.
Att ett liv kan ge så mycket, ger ett råd till dem,
lär att barnet i det inre, alltid har ett hem.
Detta är din lott i livet, med det högsta pris,
som är ditt att ge till världen, kärlekens bevis.
Ge dig chansen, låt all glädje, strömma fram igen,
älska livet, det bejaka, var din bästa vän