Försäkringskassans generaldirektör Dan Eliasson uttrycker officiellt sina åsikter om Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson och hans människosyn på sociala medier efter det att Åkesson framträtt i TV-programmet Debatt. Han skriver på twitter och på Försäkringskassans officiella hemsida att; ”J Åkesson i Debatt gör att jag kräks”. Mycket liten debatt i media har följt på detta uttalande. Ingen, förutom Jimmie Åkesson själv, har ropat på krav om Dan Eliassons avgång. Mycket få, förutom Jimmie Åkesson själv, har uttryckt att det inte är OK av en generaldirektör för en statlig myndighet att uttrycka ett så tydligt politiskt ställningstagande i en officiell myndighetsroll och på officiella myndighetsforum. Göran Greider, Dalademokratens så normalt högröstade åsiktsmaskin, noterar i en kort undanskymd kommentar på ledarsidan att det ”naturligtvis är rätt” att Dan Eliasson uttrycker sin åsikt på sociala medier och att ”jag förstår hans upprördhet inför Åkesson men att det står att läsa på Försäkringskassans hemsida är definitivt inte bra. Troligen gynnar det dessutom SD”. Greider ser alltså problemet främst i den aspekten att det gynnar SD.
Jag lägger inte in några som helst egna aspekter eller ställningstagande kring enskilda politiker, dennes politik eller Dan Eliassons personliga åsikter, det är upp till varje människa att avgöra utifrån egna värderingar och politisk ideologi. Däremot har jag mycket svårt att se det acceptabla i att en generaldirektör för en statlig myndighet så tydligt uttrycker sin negativa relation till en folkvald politiker. Oavsett vad man anser om Jimmie Åkesson eller hans politik så är han vald till Sveriges riksdag i ett demokratiskt val. Vid val idag skulle han och hans parti dessutom kunna representera uppemot tio procent av landets väljare. Det innebär att var tionde person som är anställd på Försäkringskassan skulle rösta på Jimmie Åkesson och var tionde ”kund” på Dan Eliassons myndighet skulle rösta på Jimmie Åkesson. Det är människor som är beroende av Dan Eliassons myndighet för sin överlevnad, som anställda eller i behov av myndighetens stöd vid utmaningar i livet. Är det då OK att den ytterst ansvarige för den myndigheten så tydligt visar sin negativa åsikt om dessa människors politiska ställningstagande?
Skulle det vara lika accepterat i det politiska etablissemanget och medietyst om Dan Eliasson officiellt kräks i sociala medier och på Försäkringskassans officiella hemsida om statsminister Fredrik Reinfeldt vid ett framträdande i Debatt uttrycker åsikter som Dan Eliasson inte sympatiserar med, eller om oppositionsledaren Stefan Löfvén gör det? Vad skulle Vänsterns normalt så åsiktsbenägna anhängare anse om Dan Eliasson uttrycker sin magsjuka över Jonas Sjöstedt på grund av hans åsikter i samma Debatt?
Jag är en av alla de många medborgare som är beroende av Dan Eliasson och hans myndighet. Jag är det i rollen som förälder till svårt funktionshindrat barn. Men nu är inte det så att jag kräks när jag möter Dan Eliasson, hans åsikter och människosyn, eller representanter för den myndighet han ansvarar. Jag gråter. Jag gråter av sorg och förtvivlan över alla de utsatta människor som behandlas omänskligt av Dan Eliassons myndighet. Jag gråter av uppgivenhet när en av Dan Eliassons handläggare uttrycker att; ”i slutänden har jag mitt jobb att tänka på, det är viktigast för mig”, när frågan ställs varför handläggaren kan ta ansvar för ett beslut som är i direkt strid med det faktiska behov av stöd som är en realitet och uppenbart även för handläggaren, och ett behov som lagen stöder, men där myndighetens egen policy och interna vägledning säger annat.
Jag gråter av uppdämd ilska när en representant för hans myndighet står med stoppuret och mäter hur lång tid det tar för mitt barn på toaletten. Jag gråter av panik när Dan Eliassons representant inte lyssnar på, utan misstror, mig när jag som förälder återigen försöker förklara mitt barns uppenbara begränsningar och behov. Jag gråter av uppgivenhet när jag läser om cancersjuka som tvingas tillbaka till arbete och om andra människor som behandlas kränkande i utsatta livssituationer.
Dan Eliasson kräks när han upplever att människor inte tycker som han. Jag kräks inte, jag gråter, när Dan Eliasson inte lyssnar på mig, inte tycker som mig. Det finns ytterligare en markant skillnad mellan Dan Eliasson och mig. Han har tillgång till en statlig myndighets hemsida för att föra fram sina högst personliga åsikter, det har inte jag.