Jag spelar på hästar, halta och lytta,
en V-sjuttifemma som bara blir tre.
Jag spelar på lotto med nummer på bollar,
som hoppar och studsar men aldrig till mig.
Jag spelar på poker men mitt ess det saknas.
Jag drar i maskiner men inga rätt där.
Jag spelar bort pengar och borta på Gotland
håller man party, där på Svenska spel.
”Plötsligt händer det”. Så säger ju reklamen som vill få oss tro att lyckan ligger där och väntar på oss i en lott, en tipsrad eller hos några springande hästar. Så kan det ju faktiskt vara för den enstaka delen av den tiondels procent som faktiskt får uppleva att det plötsligt händer. Att spela kan vara en kul och underhållande aktivitet råder det inget tvivel om, men vi får passa oss så att det roliga och underhållande inte förbyts mot något annat.
”Vinst varje gång”. Så stod det lockande på lotterivagnen där på Barnens Dag i parken när man var liten. Vinst varje gång innebar en liten nyckelring, en reflex eller någon annan glittrande liten pryl. Vinst varje gång gäller även när det handlar om våra spel på nätcasinon, de statliga spelen på hästar, fotboll och lottbollar med mera. Skillnaden är dock att ”vinst varje gång” gäller enbart den som anordnar spelen.
Jag spelar gärna själv både på hästar, fotboll och lottobollar, men aldrig mer än vad jag kan förlora. För vinst varje gång? Nej, det har jag inte någon erfarenhet av annat än när det gäller minnen från Barnens Dag. Så spela gärna, men var observant på hur tron på ”vinst varje gång” kan förvilla även ett sunt sinne.
