Göra det orätta rätt

Jag har valt att sluta mitt skal omkring mig, lämna spelet. Jag vill inte slåss på den scenen längre.
Spelet som handlar att rättfärdiga det orätta. Där jag i stället försöker rätta det orätta.
Men där de rättfärdigande är maktfulla och målmedvetna.
Och många lyssnar på de rättfärdigande. Alla de som blundar för det rätta, och tror.
Inte jag.
Reflektion.
Tystnad.
Stillhet.
Det behöver jag nu, så jag stänger dörren bakom mig. Till de rättfärdigande och de som blundar.
Jag kliver in i min kammare där jag kan andas, skriva, spela mitt spel. Det som handlar om musik, inte rättfärdigande av det orätta.
Jag stänger också den sociala delen av den digitala världen ute. Den värld som ständigt fyller mig med bilder, ord, tankar, känslor. Där sanningar och lögner blandas i samma verklighet.
Vad är vad?
Hur ska jag hitta min plats i tillvaron?
Vilsen i en tillvaro där jag känner att sanningar tappats bort.
En tillvaro där sanningar kommuniceras utifrån syften och behov. Inte utifrån att de är sanna.
Det är inte där jag hör hemma.
Men, jag vägrar att ge upp.
Jag skapar min egen tillvaro. Där sanningar styr.
Jag tror på sanningen som är. Inte de sanningar som konstrueras ur syften och behov.
Därför skapar jag min tillvaro. Med sanningar som kommer att höras.
Sanningar som kommer ur det sanna, som är.
Inte konstruerade för syften och behov.
För jag vägrar ge upp. Jag vägrar att blunda.