Framtidens välfärdsföretag?

Debattens vågor går höga och åsikterna är många. Det handlar om hur vård, skola och omsorg ska bedrivas i vårt land. Vinst eller inte? Privat eller offentligt? Dessa frågor är viktiga men det tragiska tycker jag är att debatterna handlar mer om detta än om hur verksamheterna fungerar, eller kanske inte fungerar, för de som är i behov av dem.

Jag tror inte att ett generellt förbud mot vinster eller förbud för privata aktörer att bedriva verksamhet inom dessa områden är det som är lösningen. Om det genomförs återstår enbart de offentliga aktörerna och då kommer all valfrihet att försvinna samtidigt som det inte finns några som helst garantier för att detta skulle utveckla kvalitet eller hantera skattemedel mer effektivt, det finns ju redan ett visst facit gällande detta. Det behövs i stället nya grepp och nya drivkrafter för att skapa framtidens vård, omsorg och skola.

Det är för mig uppenbart att en alltför stor del av de privata aktörer som idag bedriver verksamhet gör det med fel incitament för ögonen. Det gäller inte alla, inte ens majoriteten, men tyvärr lyfts dessa fram, framför allt i media och bland politiker, som representativa för hela branscher vilket skadar otroligt mycket. Det finns dock en liten grupp aktörer, men med alltför destruktiv inverkan, som bedriver rent kriminell verksamhet. Dessa skall jagas och dömas så hårt det går. En annan grupp med ibland fel fokus för ögonen är de aktörer som går under begreppet ”riskkapitalbolag” och som mer eller mindre befogat kritiseras hårt för att bedriva verksamheter i rent vinstsyfte.

De kriminella är det svårt att komma åt genom lagstiftning, de finns i alla branscher och i alla delar av vårt samhälle. De kan bara stoppas genom att jagas och dömas. När det däremot gäller problematiken inom välfärdsbranscherna som ligger mer på det etiska och moraliska än på det rent kriminella planet tror jag att en lösning kan vara att se på just den faktor som är den främsta orsaken till att riskkapitalbolagen hamnar i ifrågasatta situationer. Jag vill dock belysa att detta fenomen inte enbart handlar om de stora, ofta internationellt ägda, riskkapitalbolagen utan företeelsen är förhållandevis vanlig även bland rent privatägda bolag. Jag vill också påtala att de som arbetar utifrån denna faktor inte gör något olagligt men att det uppenbarligen, med facit i hand, inte är lämpligt inom välfärdsbranscher som handlar om att förvalta skattemedel till förmån för människors behov av vård, utbildning och omsorg. Det jag vill belysa handlar om bolagsstrukturer.

Många privata företag inom de sociala branscherna är uppbyggda i koncerner bestående av exempelvis moderbolag, dotterbolag och systerbolag i relativt komplicerade modeller. Detta medför framför allt två saker. Det ena är att i grunden handlar syftet med en bolagsstruktur av de här formerna om att kunna samordna och hantera kapital i olika grenar av koncernen. Det kan, som ett vanligt exempel, vara genom hantering av koncernbidrag samt räntehantering vid interna lån. Det kan även vara att hantera exempelvis lönekostnader och andra kostnader korsvis i olika företag. Detta är idag en vedertagen strategi bland framför allt de lite större aktörerna, både bland riskkapitalet såväl som bland rent privatägda bolag. Den andra aspekten är det faktum att det blir svårare att se hur verksamheten i en enskild del av en sådan bolagsstruktur egentligen fungerar ekonomiskt, framför allt för de kunder som oftast är lekmän inom dessa områden, men även för kontrollerande myndigheter. Ett bokslut i exempelvis ett dotterbolag inom omsorgssektorn kan uppvisa ett visst ekonomiskt resultat men för att vara säker på att det avspeglar det verkliga utfallet för just den verksamheten krävs en analys av hela koncernens redovisning. Poster som sänker den slutliga vinsten kan alltså exempelvis bestå av räntekostnader, ofta på rent fiktiva interna lån, mellan exempelvis koncernmoder och dotterbolag.

Jag ser att en möjlig framtida modell för att skapa de rätta förutsättningarna för privata aktörer, med ett verkligt syfte som handlar om att bedriva verksamhet med fokus på kvalitet, är att begränsa möjligheterna med omfattande bolagsstrukturer. Entreprenörskap inom dessa sektorer bör enbart bedrivas i fristående bolag utan direkta kopplingar till andra bolag ingående i en gemensam koncern. Ett omsorgsföretag ska inte kunna vare sig ha, eller själv vara, ett dotterbolag eller ha andra former av koncernkopplingar. Verksamheten bör alltså bedrivas i ett ”isolerat” och suveränt bolag där all ekonomi och redovisning hanteras exklusivt i det bolaget. Genom detta ger det två förutsättningar för den privata aktören att främst fokusera på det verkliga syftet som drivkraft för sitt engagemang. Det första är det faktum att det ger bättre förutsättningar både för kunder och kontrollerande myndigheter att följa upp verksamhetens verkliga ekonomiska utfall. Det andra är att det troligtvis skulle innebära att de aktörer som har vinstmaximering som drivkraft väljer andra mer affärsstrukturellt lämpliga branscher.

Jag tror att om det skapas ett regelverk som reglerar detta finns goda förutsättningar att attrahera kunder till de aktörer som bedriver sin verksamhet med högsta kvalitet och i enlighet med de etiska och moraliska värderingar som samhället, du och jag, förväntar sig via uppdraget. Om det är realistiskt i ett juridiskt perspektiv att begränsa en sådan struktur låter jag vara osagt och överlåter åt andra med sådan kunskap att avgöra. Jag ser dock att det lika väl som det går att förändra gällande lagstiftning när det handlar om förutsättningarna för exempelvis omsorgstagare att erhålla stöd eller att lagstifta om vinstbegränsningar borde det vara lika självklart att genomföra dessa förändringar vad gäller bolagsstrukturen. För att vi i framtiden ska kunna hantera våra gemensamma institutioner på ett sådant sätt att de är hållbara även i ett längre perspektiv krävs nytänkande och mod. Jag menar inte heller att en koncernstruktur i sig innebär att det generellt är i ett syfte att ”gömma undan” pengar och maximera vinster, det handlar helt om hur det sköts. Men tyvärr är det just denna aspekt som tydligast sticker ut när det handlar om välfärdsföretagens sätt att hantera ekonomin. Tyvärr är det alltid missbruket av några få som drabbar det stora flertalet seriösa aktörer. Jag avslutar med en länk till den modell för framtidens välfärdsföretag som jag tidigare skrivit om och ser den som absolut optimal i samspel med de förändringar som jag här lyfter fram.

Publicerat 2014-03-25

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *