Så är det inte idag

Mycket funderingar blir det en morgon som denna, en ovanligt tidig morgon då sömnen känns långt borta, så tidigt att det knappt ljusnat och att jag samtidigt hör tidningsbudet och lite fåglar utanför fönstret. Är väldigt dålig på fåglar och deras namn men lite bättre på ord, så jag försöker sortera alla mina tankar och funderingar som vanligt med hjälp av de skrivna orden.

Det finns ett talesätt som handlar om hur man kan hantera sanningen. Eller rättare sagt den sanning som man vill ska vara sann, och som av någon anledning gynnar en själv och de egna syftena. Detta talesätt omsatt i praktisk handling är ett särskilt relevant och effektivt verktyg när det handlar om att utöva makt: Lögn, förbannad lögn och statistik. Det destruktiva i detta talesätt är något som just nu genomsyrar mitt sinne. Men först en liten reflektion…

Jag är född i Borlänge. Ja faktiskt rent fysiskt, på Borlänge sjukhus. Så gammal är jag. Uppväxt med mycket tid i Barkargärdet där farmor och farfar bodde, och i Kvarnsveden på ”ettankasern” i Sjöberget hos mormor och morfar. Ungdomsåren tillbringades på Engelbrektsgatan på Hagalund, härlig tid. I vuxen ålder har bopålarna funnits i Hönsarvet, i Medväga och nu i Kvarnsveden. En riktig flyttfågel och globetrotter alltså, fast med bara Borlänge på kulan då förstås. Jag har suttit på Vallen sedan Gais -65. Haft säsongskort på Norra sedan Zetterlund kom och jag har spelat fotboll själv i West Ham. Ja, i Arvid Solums BT-serie i fotboll. Jag har suttit på Centrumbiografen, Palladium och Rivoli. Varit stamgäst på Pub Mysen och ätit pizza Antero och hästkorv, köpt mellanöl hos Gustafssons i Forssa efter stängning på lördag via bakdörren och såg på när Parkhallen brann på natten till nyårsafton. Det var kul nästan jämt. Så är det inte i dag.

Jag har avverkat ett antal kommunalråd. Börje Andersson, Georg Karlsson, Nisse Persson, Peter Hultqvist. Vi hade våra skilda meningar och de visste att jag inte la min röst på deras parti. Men, det spelade ingen roll för dem och med alla hade jag en fin dialog i olika ämnen. De lyssnade på fakta, argument och ändrade sig när det visade sig vara det rätta. Så är det inte i dag.

Jag har avverkat ett antal ordföranden i omsorgsfrågor. Doris Brodén, Barbro Hietala Nordlund. Dit gick man och berättade hur verkligheten såg ut när något inom deras ansvarsområde gått lite snett. De lyssnade på fakta, argument och ändrade sig när det visade sig vara det rätta. Doris tog till en lätt svordom och sa att så kan vi ju inte ha det. Barbro lyssnade ödmjukt och sa att jag vet själv vad du menar.Så är det inte idag.

Jag har alltid varit oerhört stolt som Borlängebo, känt att jag hört hit. Trots att jag aldrig riktigt passat in i mallen för en riktig Borlängebo. Aldrig röstat rött, aldrig jobbat i verket eller bruket. Har haft svårt att följa Jante. Men jag har alltid känt mig hemma här.Så är det inte idag.

Jag har många egenskaper som jag är nöjd och stolt över, och för mig är rättvisa, sanning, integritet, respekt och samförstånd de orubbliga ledstjärnorna i livet. De har jag bara inte förmåga att kompromissa med, även fast det många gånger försatt mig i situationer att ta beslut som för mig är självklara och enkla att ta i sig, men med stora omvälvande konsekvenser för livet som sådant. Men, jag har som sagt ingen möjlighet att dagtinga med min värdegrund. Tyvärr innebär det också att besvikelserna och prövningarna blir många när det samhälle jag också ska leva i, och är beroende av, besätts med människor med andra värderingsgrunder och där rättvisa, sanning, integritet, respekt och samförstånd är förhandlingsbara aspekter i ambitionen att besätta och behålla makt. Det är då vi kommer fram till det välkända talesättet från ingressen. Lögn, förbannad lögn och statistik.

Det börjar med en lätt frisering av verkligheten, skulle kunna kallas en liten lögn, och som det förväntas inte ska ifrågasättas i lojalitetens tecken. Fram för allt inte i ett samhälle med väldigt dominerande och lång maktkontinuitet. Nu kanske det trots allt sker ibland. Då får den lilla lögnen med kraft och eftertryck förstärkas och förses med ytterligare frisering av verkligheten, skulle kunna kallas en förbannad lögn. Om nu det mot förmodan inte fungerar på grund av att det finns någon som fortfarande vill påstå att verklighetens sanning ser annorlunda ut, då tas den sista friseringsmöjligheten fram: Statistiken. Med statistikens hjälp kan makten slutligen förklara och försvara alla de sanningar man fört fram genom lögnen och den förbannade lögnens strategi. Hur är det möjligt?

Jo, det är samtidigt makten som i väldigt stor utsträckning sitter på den fakta som sanningen, den verkliga, bygger på. Alltså kan makten med till synes seriösa och sakliga argument peka på att både lögnen och den förbannade lögnen faktiskt är sanningen. De människor som också hela tiden trott på både lögnen och den förbannade lögnen får nu bevisen på att makten är att lita på genom den statistik som visar på sanningen, den sanning som den presenterade statistiken är avsedd att bevisa. Därmed läggs locket ofta på eftersom svårigheterna att påvisa statistiken som ofullständig och missvisande blir stora då fakta i stor utsträckning ägs av makten genom argument som sekretess och integritet.Så, därför känner jag mig inte längre riktigt hemma här som Borlängebo eftersom jag upplever att mycket i vår stad är färgat av refererade talesätt. Mitt Borlänge är inte längre det genuina samhälle där moral och etik genomsyrade brukssamhällets alla beståndsdelar. Motsättningar fanns, absolut. Både ute i samhället, i politiken och i myndighetsapparaten. Men med sakliga argument och dialog som byggde på rättvisa, sanning, integritet, respekt och samförstånd så löstes dessa motsättningar. Det handlade mer om sammanhållning och värderingar, respekt och samförstånd. Så är det inte idag, i min sanning.

Idag handlar det om att i allt för stor utsträckning ha rätt, oavsett vad sanningen, den verkliga sanningen, säger. Det handlar om att aldrig påkommas med ett misstag. Att aldrig blotta nacken och säga: ”Jag hade fel här, det här blev inte rätt. Hjälp mig nu att rätta till det.” Att aldrig säga så, att alltid vara fullkomlig och felfri. Ett samhälle som leds och styrs av att ändamålen helgar medlen, oavsett ändamålets värde, tror inte jag på.

Men, nu är ju allt detta bara min sanning. En sanning som jag tillåter mig att ha och som jag inte tvingar på någon annan. Likaväl som jag lever utifrån min värdegrund om rättvisa, sanning, integritet, respekt och samförstånd, så lever jag också efter filosofin att: ”Den andres sanning är lika rätt och sann för denne, som min sanning är rätt och sann för mig. Jag förväntar mig respekt för min sanning, och jag respekterar den andres sanning. Därmed innebär det inte att också tycka om och hålla med om respektives sanning”. Dessutom är jag trots allt i grunden Borlängebo och har en verklighet och plattform här som innebär att jag blir kvar, även om känslan av att vandra bort ibland är stark. Men framför allt, säsongen börjar förhoppningsvis snart och min plats på Norra är redan bokad.

Publicerat 2020-04-24

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *