Tacksamheten

 

I den välgörande ensamheten och tystnaden i bastun brukar jag genomföra min tacksamhetsövning. I tankarna går jag igenom en del av alla saker jag känner mig tacksam över. Det kan vara mycket stora saker eller tillsynes små och obetydliga vardagshändelser. Det är en positiv stund som sänker pulsen, ger en avslappnad känsla och sätter tillvarons utmaningar i ett annat perspektiv för en stund.

Idag var det en sådan kväll, egentid i bastun med enbart mina egna tankar. Men det blev annorlunda i kväll. Känslorna av tacksamhet kom över mig i vanlig ordning till att börja med, men efter en liten stund blev det starkare och starkare. Plötsligt insåg jag att det inte finns någon begränsning på allt det som jag är tacksam över i mitt liv. Jag insåg även att alla dessa positiva och kärleksfulla inslag i livet har i alltför stor utsträckning, och alltför ofta, varit undanträngt av ett mycket litet och begränsat antal negativa livsutmaningar.

Varför flyttades min medvetenhet om detta upp till ytan just nu? Jag kanske inte har det korrekta svaret men det svar jag har är sanningen för mig:

Livet är det som har tagit mig hit till mitt sanna svar. Livet med alla dess positiva tacksamhetsaspekter och negativa livsutmaningar. Nu inser jag att de varken är positiva eller negativa. De bara är det jag gör dem till och vad jag lär mig av dem. Jag ser också nu hur företeelser och människor kommer till mig på ett sätt som jag inte varit vaken för tidigare på samma sätt. Jag har också flyttat fokus från hur omvärlden uppfattar mig och det jag gör, till att se det helt och hållet från mitt eget perspektiv. Jag litar på att det jag gör och säger är gott, både för mig och andra, och att andras omdömen inte har något med mig att göra och jag är helt trygg i det.

Några konkreta saker som nu öppnat upp min medvetenhet och som blev starka influenser i bastun ikväll:

Plötsligt insåg jag att alla mina närmaste har trygghet och kärlek i sina liv, ”och att de inte längre behöver mig för att vara trygga”. (Mitt kontrollbehov att ta ansvar för alla andra som hållit mitt jag borta från mig själv). Nu behöver de mig, men bara min kärlek och bara om jag kan vara mig…

 Nyfunnen vänskap som inspirerar mig och som, kanske omedvetet, fått mig att inse att livet är viktigt, att mitt liv är viktigt, för mig och andra. Men enbart om jag är mig själv inifrån och ut, inte spelar rollen; mitt liv. Vänskap som väcker känslor om att jag är mycket mer, att jag ska vara mig.

 Ett samtal idag med en kär vän som, även om tider ibland passerar mellan våra samtal, står mig så nära. Vännen inspirerar mig med sitt mod att förändra, att stå upp för sin integritet, skapa resultat och för förmågan att resa sig efter utmaningar.

 Jag insåg också, egentligen för första gången på djupet av mitt inre, att jag betytt, och betyder, stor skillnad i att skapa konkreta och livsnödvändiga resultat för att hjälpa människor med utmaningar och behov av förändring, att hjälpa dem se ett nytt ljus därborta. Jag har nog sett det tidigare som att det varit den ”professionella” jag som stått för det.

Detta är bara en bråkdel av allt det som jag nu känner har landat hos mig som en medveten sanning. Kanske har det även med ålder och kvarvarande livsutrymme att göra. Livets dagar blir på något vis viktigare. Önskar att jag insett tidigare att livets dagar är lika viktiga varje dag, varje år, från vaggan till graven.

Jag är så tacksam för att jag valde bastun ikväll. Jag lämnade den varm och fuktig av ånga och svett men också blandat med några tårar. Tårar främst av glädje och tacksamhet, men också med lite inslag av sorg. Sorg över att ”professionella jag” lämnat mig själv ensam i så stor utsträckning. Men vi är överrens nu, professionella jag och mig själv. Nu går vi framåt som en enhet.

Publicerat 2016-10-06

Kommentarer till “Tacksamheten

  1. Iota Lilliemarck

    Hej! En liten häslning från mig-vit räffades en gång då jag testade en företagside och vi pratde mest om handikappade barn ;-). Ditt besök gjorde att vi tog tag i vår dotters omstädnigheteer och flyttade henne till annat ass. bolag (plus annat att jag tex började ”renovera” henne ;-).

    Idag mår hon jättebra (ja handikappen är förstås kvar men annars..och nu bestämmer hon genom oss hur hon vill ha det. Jättebra ass.företag med bra ledning och bra assistener osv :-).

    och jo jag började mitt lilla företag och registrerade det 2005 🙂

    Vet inte om du minns mig men jag minns vårt samtal iaf 🙂 .

    Här kan du se vaddet blev av .(plus att Lina har anställt oss..hon har, som genom hela livet, alltid varit hemma varannan helg fred-måndag)

    https://www.hovbalans.com/

    Hälsar Iota

    Svara

Lämna ett svar till Iota Lilliemarck Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *