”I want to break free”
Jag känner mig glad, förhoppningsfull. Livet är sådant att det ibland är upp och ibland mindre upp.
Ganska länge nu har det mest varit mindre upp. Kanske behöver det vara så. Bara för att riktigt inse värdet av att stå där uppe med rak rygg, sträckt nacke och se ut över livet och njuta när det är mera upp.
Egentligen har inget särskilt runt omkring hänt nu som gör att det är mer upp. Det som hänt har hänt inom mig. Kanske är det åldern? Vad vet jag. I alla fall så känner jag just nu att följande attityd dominerar i mina tankar:
Nu räcker det!
Vad har jag att förlora!
Jag tror att insikten om att det är dags för den attitydförändringen kom i lördags. Jag lyssnade på musik, somnade till och tvärvaknade när Freddie Mercury vrålade i mina öron att: ”I want to break free”. Något hände där och då.
Det uppvaknandet försatte mig väldigt hastigt i ett helt nytt tillstånd, som inte bestämts av mina tankar. Det tillståndet skapades i stället någonstans djupt inom mig och ledde snabbt fram till ett, nästan undermedvetet, beslut:
Nu räcker det!
Vad har jag att förlora!
Sedan dess har jag brutit mot ett antal av mina rädslor och begränsningar. Inget farligt har hänt.
Jag har skrivit ner 50 anledningar till varför ”I want to break free”. Min coach, mentor och framför allt vän, gav mig det uppdraget, och då lyder jag.
Jag har återknutit kontakt med någon som stod mig nära och som jag tappade bort ett tag. Det var inte heller något farligt.
Jag har återupptagit något som en gång betydde väldigt mycket för mig och som jag värjt mig för, känns bara rätt, och jag har tillsammans med andra planerat starten på något nytt och viktigt. Känns också bara rätt.
Jag har stått på perrongen allt för länge nu och väntat på rätt tåg, men inget av alla de som kommit och gått har jag vågat kliva på. Så:
”It`s time to break free” innan det sista tåget går.