Refuserad – ”Men jag då”
Idag fick jag ett nej tack. Jag blev refuserad. Det jag har skapat blev avböjt och avvisat.
Ett misslyckande? Ja, det skulle det kunna vara. Men, för mig var det en av de största inspirationerna på lång tid och i verkligheten var avvisandet ett stort steg fram mot förverkligandet av en dröm och en livsvision.
Refuserad av ett bokförlag men med en utförlig personlig respons på mitt material. Jag vet att det är ytterst få som faktiskt får ett konstruktivt och specifikt refuseringssvar av förlagen. I mer än 90 procent av fallen får författare in spe i bästa fall ett standardformulär med ett tack, men nej tack, som svar, utan kommentarer kring det skrivna. Fem till tio procent får en personlig respons från förläggaren och någon enstaka procent blir så småningom utgiven. Jag är alltså ett steg närmare att gå från presumtiv till att vara författare genom att jag fick ett personligt skrivet svar där synpunkterna är inspirerande, uppmuntrande och… skrämmande. Ord som; välskrivet, inlevelse, levande, potential och berörande är inspirerande, uppmuntrande och… just det, skrämmande.
Skrämmande? Varför då? Svaret på det är enkelt, men för mig väldigt utmanande: Jag förstår att det är det här jag ska göra och en bekräftelse på att jag har förmågan att göra det!
Det är nu som mina gamla inneboende livskamrater kliver fram och ger sig till känna. De livskamrater som följt mig i alla år och som ibland sätter lite käppar i hjulet. Men eftersom det är jag som numera är ledaren i gänget så tar jag kommandot och låter dem spela sina roller på ett för mig konstruktivt sätt.
Alla de positiva omdömena i responsen backas upp av ett antal konstruktiva synpunkter kring vad som skulle utveckla texten till att ta de sista stegen för att bli levande på riktigt. Det blir nu min stora utmaning att låta detta ske. Att se till att budskapet i min text, som grundar sig på frågan; ”Men jag då”, och min sedan länge formulerade livsmening, till slut blir verklighet och tillgängligt för många människor:
”Jag är en ödmjuk och intelligent lärare och det är mitt livs syfte, mening och orubbliga vilja att för all framtid och för alla människor som önskar, betyda skillnad mellan stagnation och utveckling”.
Jag ser fram mot när ”Men jag då” blir den frågan som alla människor orkar och vågar ställa sig själv och sin omgivning och finner stöd och styrka för det i mina texter.