Maraton
En vecka i Nice, med boende på Nice Park Hotel vid Rue de Suede. Solvarma dagar med strosande på lugna gator i den fantastiska gamla stan, i svalkande vind längs medelhavets strand och med luncher på serveringar i solen med en kall öl. Kvällsmiddagar på trevliga restauranger med allt från sniglar, musslor och anka till pizza, pasta och sallad. Utflykt med bil till den fantastiska bergsbyn St Paul de Vence, en helt underbart inspirerande plats med extremt smala gränder innanför de skyddande murarna. Gränder som är fyllda med all tänkbar konst och hantverk i gallerier, ateljéer och butiker. Tänk att sitta där i en takvåning innanför murarna med utsikt ända ner till havet flera mil bort och skriva. Det väckte oerhört mycket tankar i mig om hur livet kunde vara, och min känsla för skrivandet som en livsnerv väcktes allt mer. Tack kära A för din inspiration som ledde oss dit.
Hela vår vecka var magiskt underbar och inleddes med en utmaning; en löptur från Nice till målet i Cannes ett Maraton bort. Start klockan åtta på söndagen, etthundra meter från vårt hotell, i en skön morgontemperatur på ungefär 15 grader varmt, sol och stilla vind. Ett behagligt tempo sattes de första milen som indikerade en sluttid strax under de fem timmar som siktet var inställt på. Mycket folk efter vägen som hejade friskt när vi tre, jag, svåger och svägerska, kom i samma kläder, blågula tröjor med Sweden skrivet över hela bröstet.
Vid Antibes, mitt bland de hundratals ”jollar” i hamnen som mest påminde om Finlandsfärjor i storlek, började vinden ta i. Med en sydvästlig vind från havet som gav oss sned motvind på mellan 25-30 meter per sekund i byarna, som ibland var ihållande byar, blev resan något mindre enkel att genomföra. Dock var kroppen i topptrim denna dag och de sista tre kilometrarna in mot målet i Cannes avverkades, med en tempoökning som liknar en spurt, på mindre än femton minuter. Sluttiden blev strax över fem timmar, och det var helt ok. Målsättningen var att genomföra loppet tillsammans utan tidsaspekter och att hela tiden må bra, vilket vi alla tre lyckades med. Dagen var en fantastisk upplevelse och redan innan jag passerade mållinjen var jag helt inställd på att detta ska ske igen, någonstans i världen, och då kommer siktet absolut att vara inställt på att korsa mållinjen under fyra timmar.
Från att ha varit på det klara med att min tid som löpare för länge sedan var över på grund av problem med benen vid löpning, till att nu ha genomfört ett maraton utan några som helst krämpor eller problem känns makalöst. Jag känner att jag gjorde mitt bästa vad gäller förberedelser inför det här loppet, vilket medförde att jag kunde prestera mitt bästa även under loppet. Det tror jag gäller allt här i livet. Det är aldrig försent att försöka med det man vill. Allt kanske inte lyckas men har man bara försökt med sitt allra bästa går det inte att begära mer.