Sjuk ekonomi
På något vis är det helt absurt, nästan som att det inte är på riktigt. En grupp politiska makthavare, med ett mycket litet antal personer bestående av den så kallade Tea Party rörelsen i USA i spetsen, håller just nu hela världen i en form av ekonomisk gisslan. En grupp som bygger sitt agerande på värderingar som handlar om extrema särintressen, i klartext är det rena egenintressen. En grupp människor, med stor makt, som anser att det inte är rätt att alla ska ha tillgång till likvärdig sjukvård och omsorg. Som anser att det är helt i sin ordning att inkomsterna ökat med 750 procent för företagsledare i USA under samma tidsperiod som de ökat med 5 procent för de med de svagaste inkomsterna. Denna grupp håller hela världens utveckling i sina händer just nu.
Men grundproblemet är att världens ekonomi, med USA och dess dollar i spetsen, idag helt och hållet är uppbyggd som en klassisk Ponzi scheme. Ponzi scheme är ett bedrägerisystem som har många gemensamma inslag med, allt för många av, de nätverksuppbyggda pyramidspel som florerar som affärsupplägg och som bygger på att hela tiden öka ett fiktivt värde på något som i bästa fall kommer att finnas i en framtid, men som i verkligheten oftast ännu inte finns.
Ponzi scheme kan även jämföras med det klassiska danska folklustspelet Ebberöds Bank där banken utlovar en inlåningsränta som är dubbelt så hög som utlåningsräntan vilket leder till totalt haveri i bankens finanser. Strategin i Ebberöds Bank att på lång sikt lova mer ut än vad som finns, och löpande kommer in, i kassan har stora liknelser med det som nu ska vara lösningen på den finanskris som är dagsakut i USA. Kongressen måste godkänna att USA:s lånetak höjs så att staten kan låna ytterligare pengar för att klara sina finanser. Det sker genom att man släpper ytterligare statsobligationer vars värde täcks med nya dollar som trycks.
Alltså; USA löser sitt kapitalbehov genom att trycka nya pengar. Pengar som det egentligen inte finns täckning för i motsvarande värde. För att sen kunna lösa de lån man alltså måste ta för att inte gå i konkurs nu behöver man återigen låna ännu mer, och för att kunna låna mer behöver man trycka ännu mer dollar, och så vidare. Ett eget konstruerat moment 22!
Om det nu beslutas, 17 oktober, att höja skuldtaket kommer nästa lånebehov att vara akut redan i februari 2014. De lösningar man nu pratar om handlar alltså om att skjuta den presumtiva katastrofen framför sig enbart ett par månader åt gången. Vem som helst borde förstå att detta är ett totalt ohållbart sätt att lösa problemet på.
Jag har inte något konkret svar på vad som i det dagsakuta läget behöver göras för att inte förvärra situationen. Men jag förstår så mycket att i ett långsiktigt perspektiv, som vi kanske inte har speciellt lång tid att skapa, krävs ett totalt nytt förhållningssätt till den globala fördelningspolitiken, och till tron på att en konstant ökad tillväxt genom konsumtion ska vara den framtida plattformen för vår planet och de människor som lever där.
Då det troliga är att Sverige omedelbart skulle påverkas dramatiskt om USA:s ekonomi havererar, men framför allt eftersom Sverige oavsett vilken politisk majoritet som för stunden styr landet alltid följer USA:s utveckling, har vi samma framtid att se fram mot här, om den inte redan är här. Jag har sagt det förr och gör det igen: en politisk rörelse, lokalt, nationellt och globalt, med ledare som törs bryta mönstren och kliva fram och företräda en långsiktigt hållbar fördelningspolitik som inte bygger på den gamla paradigmen som säger att mer alltid är bättre kommer att vara en nödvändighet för allas vår framtid. En rörelse som inte grundas på gamla traditionella ideologier utan på värderingar relevanta med dagens och framtidens förutsättningar. Värderingar som erkänner att varje enskild människa är unik, att varje enskild människa är lika mycket värd som någon annan, och som förstår att vi har ett gemensamt ansvar för vår planets framtid oavsett vem vi är, var vi bor och hur mycket pengar och prylar vi ärvt eller skapat.
Mer är dock ibland bättre, nej mer är alltid bättre, om det handlar om hänsyn, omsorg och empati gentemot de människor som har det sämre, gentemot djur, natur och miljö och sett till det ansvar vi alla har gentemot våra framtida generationers möjlighet att leva vidare här på jorden med ett gott liv.
Mer är alltid bättre när det handlar om att ge och ta emot kärlek, att med integritet leva det liv som innebär att varje människa hittar sig själv och sitt eget värde för att därigenom skapa ett liv som utvecklas till sin fulla potential, och som en konsekvens av det leva som en värdefull pusselbit i det samspel som vi kallar mänskligheten.