Pojken som fann en ny färg

En helt ny bok, skriven av en debutantförfattare som heter Oskar Skog, gav mig en stark bekräftelse på hur viktigt det är att i relationer kontinuerligt våga lyfta alla sina känslor, tankar och rädslor. Det är minst lika viktigt som att våga visa glädje och kärlek. Men den ger även insikten om att det kanske viktigaste är att våga lyfta alla dessa aspekter inför mig själv.

I ”Pojken som fann en ny färg” berättar mannen om sin resa in i en kärleksrelation med kvinnan, som skulle vara hans livslånga kärlek, och som snabbt leder fram till ett föräldraskap som inte utvecklar sig på det sätt som var förväntat. Det visar sig ganska snabbt att pojken som föds är annorlunda och att han lever i sin egen värld med helt andra mönster och upplevelser än vad som är normalt. Pappan i berättelsen påverkas mycket starkt av detta och försöker kliva in i sonens värld medans mamman har svårt att relatera till sonens annorlunda livsvillkor. Det här leder i förlängningen till att relationen mellan mannen och kvinnan, pappan och mamman, utsätts för stora påfrestningar och där deras kärlek blir priset de, väljer att, betala för sina respektive förhållningssätt kring föräldrarollen till ett annorlunda barn.

Boken är skriven som en beskrivning av en delvis självupplevd verklighet av författaren. Han mixar verklighetsskildring med att beskriva sina känslor i fiktiva handlingar, troligtvis för att verkligheten ibland är för svår att formulera. Boken är mycket speciellt upplagd. Den är skriven i ett hundratal korta bilder av händelser och tankar och i en form som närmast kan beskrivas som en blandning mellan lyrik/prosa och noveller. Trots att varje ”bild” på ett sätt är en fristående skildring av enskilda händelser eller tankar hos pappan, vävs berättelsen samman på ett kronologiskt och fascinerande sätt. Det här gör att boken är lättläst på ett sätt men samtidigt kräver den eftertanke mellan varje ”bild” som kan vara känslomässigt utmanande.

”Pojken som fann en ny färg” ger mig en mycket stark upplevelse. Det beror dels på att jag till fullo kan identifiera mig med pappans kamp med sig själv inför sin sons annorlunda livssituation och påfrestningarna i relationen med sin älskade livspartner. Det beror även på att jag inser att böcker inte behöver utformas enligt någon ”mall” för att vara korrekt och ge tydlighet åt det budskap som det skrivna syftar till och att det är upp till författaren att avgöra hur det budskapet ska föras fram.

Boken har också en viktig aspekt som handlar om relationer mellan människor och vikten av att kommunicera, oavsett om livet i relationen utsätts för stora påfrestningar i form av annorlunda barn eller inte. Vill du läsa en annorlunda bok, om en annorlunda familjesituation kan jag verkligen rekommendera ”Pojken som fann en ny färg”.

 

Bo Gunnar Karlsson      

Publicerat 2013-03-15