H\u00e4mnden<\/p>\n
Thomas gick l\u00e5ngsamt fram l\u00e4ngs den oj\u00e4mna stenbel\u00e4ggningen som slingrade sig fram mellan de l\u00e5ga husen uppe p\u00e5 s\u00f6ders h\u00f6jder. Han hade en mycket kluven relation till Stockholm. P\u00e5 ett s\u00e4tt stressades han av bara tanken p\u00e5 att \u00e5ka dit. Han hade stora sv\u00e5righeter med att hantera det tempo som allt skedde med d\u00e4r. Men utan att riktigt f\u00f6rst\u00e5 det k\u00e4nde han det samtidigt som att han p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt kom hem varje g\u00e5ng han kom dit, och framf\u00f6r allt d\u00e5 i den del av staden som han nu befann sig i. Han fortsatte en bit l\u00e4ngs gatan och stannade sedan och s\u00e5g sig omkring med tom blick och ins\u00e5g att han inte riktigt f\u00f6rstod vad som skulle h\u00e4nda. Hans tankar b\u00f6rjade g\u00f6ra sig h\u00f6rda p\u00e5 ett intensivt och fr\u00e5gande s\u00e4tt; vad \u00e4r det som h\u00e4nder egentligen? Varf\u00f6r g\u00e5r jag h\u00e4r, just nu? N\u00e4r Thomas inte hade kontroll p\u00e5 saker och ting blev han alltid rastl\u00f6s, tappade kraft och energi och ville helst bara fly bort fr\u00e5n den aktuella situationen.<\/p>\n
Han hade kommit hit dagen innan och han visste vad som uppmanat honom att resa hit men varf\u00f6r han hade tagit beslutet att genomf\u00f6ra resan hade han \u00e4nnu inte riktigt f\u00f6rst\u00e5tt. Det hade regnat hela kv\u00e4llen och natten och han h\u00f6rde av personalen p\u00e5 hotellet att det hade varit liknande v\u00e4der hela den senaste veckan. I samma stund som tankarna p\u00e5 v\u00e4dret upptog hans medvetande avbr\u00f6ts de av att blicken f\u00e5ngade en liten pojke som stod en bit l\u00e4ngre fram. Det var m\u00e5nga barn ute i regnet och lekte men just den h\u00e4r pojken stod f\u00f6r sig sj\u00e4lv och verkade inte vara delaktig i de andra barnens lek och det s\u00e5g ut som att de inte var medvetna om att pojken stod d\u00e4r. Pojken var kanske fyra \u00e5r och det var n\u00e5got med honom som gjorde att Thomas instinkt att fly bort fr\u00e5n allt detta blev p\u00e5 ett of\u00f6rklarligt s\u00e4tt \u00e4nnu starkare.<\/p>\n
Pl\u00f6tsligt kom pojken n\u00e4rmare och hade sin blick riktad rakt in i Thomas \u00f6gon. Blicken var sorgsen och det var n\u00e5got fr\u00e5gande och bedjande \u00f6ver den. N\u00e4r pojken var framme stannade han och Thomas s\u00e5g att han bar p\u00e5 en sliten trasdocka. \u00c4ven dockan kallade p\u00e5 n\u00e5got underligt s\u00e4tt p\u00e5 uppm\u00e4rksamhet och Thomas k\u00e4nde att det var n\u00e5got bekant med den. Ut\u00f6ver dockan hade pojken ett vitt kuvert som han f\u00f6rsiktigt, men best\u00e4mt, r\u00e4ckte fram. Thomas tog emot kuvertet som direkt p\u00e5minde honom om det han hade f\u00e5tt med posten f\u00f6r tre veckor sedan, och som var upphovet till att han befann sig h\u00e4r p\u00e5 platsen. Brevet hade p\u00e5 ett s\u00e4tt v\u00e4ckt ett hopp hos honom, men samtidigt f\u00f6rst\u00e4rkt den oro av ovisshet som alltid skr\u00e4mt honom, och som begr\u00e4nsat hans liv p\u00e5 ett s\u00e4tt som skapade en br\u00e4cklig tillvaro.<\/p>\n
Han blundade och upplevde en l\u00e4tt yrsel n\u00e4r han k\u00e4nde kuvertet mot sin hand. Det var som om papperet i sig sj\u00e4lvt f\u00f6rmedlade ett budskap, och tankar och k\u00e4nslor rusade genom honom med samma intensitet som regnet som slagit mot marken de senaste dygnen. Korta, intensiva och bekanta bildsekvenser spelades upp i hans inre med de st\u00e4ngda \u00f6gonlocken som filmduk. Samma sm\u00e4rtsamma och skr\u00e4mmande bilder som s\u00e5 ofta kommit till honom under det liv som nu p\u00e5g\u00e5tt i snart femtio \u00e5r och som han aldrig riktigt f\u00f6rst\u00e5tt inneb\u00f6rden i, varken bilderna eller livet. N\u00e4r han efter en kort stund \u00f6ppnade \u00f6gonen s\u00e5g han bara trasdockan som l\u00e5g p\u00e5 marken d\u00e4r pojken nyss st\u00e5tt. Han s\u00e5g samtidigt en r\u00f6relse i \u00f6gonvr\u00e5n och n\u00e4r han vred p\u00e5 huvudet uppt\u00e4ckte han att pojken stod och s\u00e5g p\u00e5 honom en bit nerf\u00f6r gatan. Thomas upplevde att pojken v\u00e4ntade p\u00e5 att han skulle se vart han tog v\u00e4gen. De fick \u00f6gonkontakt f\u00f6r en kort stund och han tyckte nu att han \u00e4n mer tydligt s\u00e5g ett sorgset men samtidigt v\u00e4djande uttryck i det lilla ansikte och sedan sprang pojken in i en gr\u00e4nd mellan husen.<\/p>\n
Thomas b\u00f6jde sig ner och tog upp den bl\u00f6ta trasdockan. Han \u00f6ppnade l\u00e5ngsamt och tvekande kuvertet och s\u00e5g att det l\u00e5g ett foto d\u00e4r i. Bilden var ett gammalt pappersfoto och motivet bestod av en man, en kvinna och en liten pojke; han s\u00e5g direkt att pojken var densamma som nyss gett honom kuvertet. En stark k\u00e4nsla av att han sj\u00e4lv p\u00e5 n\u00e5got vis h\u00f6rde samman med bilden kom \u00f6ver honom, n\u00e4stan som en k\u00e4nsla av illam\u00e5ende. De s\u00e5g ut som en liten familj samlad framf\u00f6r ett hus som p\u00e5minde om de hus han nu hade framf\u00f6r sig. Mannen st\u00e5r lutad mot en d\u00f6rr och ser ut att vara best\u00e4md och stark. Kvinnan och den lilla pojken d\u00e4remot ser n\u00e4stan skr\u00e4mda ut och st\u00e5r som i skuggan av mannen. Med tanke p\u00e5 personernas kl\u00e4dsel och fotots slitna yta drog Thomas slutsatsen att det var taget f\u00f6r m\u00e5nga \u00e5r sedan. Han v\u00e4nde p\u00e5 fotot och d\u00e4r var skrivet med n\u00f6tta bokst\u00e4ver:<\/p>\n
\u00a0\u201dJa, enligt lagen renas n\u00e4stan allting med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen f\u00f6rl\u00e5telse\u201d. Heb. 9:22.<\/em><\/p>\n Om han var of\u00f6rst\u00e5ende innan hade det nu v\u00e4xt till f\u00f6rvirring. Han t\u00e4nkte f\u00f6r en kort sekund att det extra glas vin han druckit vid den nyss intagna lunchen hade p\u00e5verkat hans omd\u00f6me och att han inbillat sig allt. Han ins\u00e5g dock omedelbart det orealistiska i detta eftersom han bara druckit tv\u00e5 glas och trasdockan i hans hand bekr\u00e4ftade allt. Han stoppade ner fotot i kuvertet och best\u00e4mde sig f\u00f6r att v\u00e4nda om och vandra tillbaka till sitt hotell. Just d\u00e5 han v\u00e4nde sig om f\u00f6r att g\u00e5 h\u00f6rde han ett skrik. Det kom fr\u00e5n det h\u00e5ll d\u00e4r pojken hade f\u00f6rsvunnit. Det var ett skrik fyllt av \u00e5ngest och r\u00e4dsla. Det var inte pojken som skrikit, det h\u00f6rde han, utan det var en kvinnas skrik. Thomas fick \u00e5terigen en k\u00e4nsla av att han k\u00e4nde igen situationen och han ins\u00e5g att han inte kunde fly undan fr\u00e5n det, och f\u00f6rstod nu intuitivt att det var honom sj\u00e4lv det handlade om.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0<\/p>\n Sakta n\u00e4rmade han sig gr\u00e4nden d\u00e4r pojken f\u00f6rsvunnit och det sm\u00e4rtande trycket \u00f6ver br\u00f6stet, som om han snart inte l\u00e4ngre skulle kunna andas, v\u00e4xte sig starkare och intensivare ju n\u00e4rmare gr\u00e4nden han kom och den alltf\u00f6r v\u00e4lbekanta k\u00e4nslan av att en annalkande panik, att inte ha kontroll \u00f6ver sig sj\u00e4lv, ramlade hastigt ner \u00f6ver honom. N\u00e4r han till slut klev in i gr\u00e4nden stannade han tvekande inf\u00f6r vad som v\u00e4ntade honom. Hastigt \u00f6ppnades en d\u00f6rr till ett av de l\u00e5ga husen l\u00e4ngst in i gr\u00e4nden och en man kom ut. Han kom g\u00e5ende med l\u00e5ngsamma, sl\u00e4pande steg och n\u00e4r han passerade Thomas stannade han upp f\u00f6r en sekund och Thomas s\u00e5g hans ansikte tydligt. Det var samma man som p\u00e5 fotot. Hans \u00f6gon s\u00e5g rakt in i Thomas och s\u00e4nde ut en blick av sorg och maktl\u00f6shet. I sin hand h\u00f6ll mannen l\u00f6st en kniv som var f\u00e4rgad r\u00f6d som av blod. Mannen sl\u00e4ppte kniven p\u00e5 backen framf\u00f6r Thomas och samtidigt h\u00f6rde han i sitt inre en r\u00f6st, en r\u00f6st som kommen fr\u00e5n mannens blick och som sa; f\u00f6rl\u00e5t, f\u00f6rl\u00e5t mig.<\/p>\n Mannen v\u00e4nde sig om och tittade mot huset han nyss l\u00e4mnade, s\u00e5g sedan p\u00e5 Thomas igen med den pl\u00e5gade blicken och gick med hastiga steg d\u00e4rifr\u00e5n. Det bultade intensivt och n\u00e4stan sm\u00e4rtsamt i Thomas br\u00f6st och tinningar samtidigt som han upplevde det som om han s\u00e5g alltihop utifr\u00e5n, som i en film han sj\u00e4lv var \u00e5sk\u00e5dare till, eller att det var en dr\u00f6m. I denna stund h\u00f6rdes en liten pojkes d\u00e4mpade gr\u00e5t som blandades med en kvinnas f\u00f6rtvivlade skrik av \u00e5ngest och sm\u00e4rta och det fick honom snabbt att vakna upp ur sin fr\u00e5nvaro. Han n\u00e4rmade sig huset och tog sedan ett l\u00e5ngsamt steg in genom d\u00f6rren som stod p\u00e5 vid gavel. N\u00e4r han satte ner foten p\u00e5 golvet tystnade allt och han uppt\u00e4ckte att han var helt ensam i rummet. Svindeln \u00e5terkom och han tog tag i d\u00f6rrkarmen och blundade f\u00f6r att inte falla omkull. \u00c4ven med st\u00e4ngda \u00f6gon s\u00e5g han nu rummet lika tydligt. Ett rum som han omedelbart ins\u00e5g att han varit i tidigare. L\u00e5ngt tidigare. Tystnaden var total\u00a0men nu var han inte l\u00e4ngre ensam d\u00e4r. Mannen och kvinnan var d\u00e4r, men Thomas s\u00e5g inte pojken, \u00e4nd\u00e5 visste han att han var d\u00e4r. H\u00e5rda ord kastades mellan mannen och kvinnan och han f\u00f6rstod i denna stund att det var honom sj\u00e4lv, den lilla pojken, det handlade om.<\/p>\n Alla hans minnesbilder fick nu sin f\u00f6rklaring. Han f\u00f6rstod att de kom fr\u00e5n den h\u00e4r stunden. Allt det outs\u00e4gligt pl\u00e5gsamma som h\u00e4nde i rummet f\u00f6r n\u00e4stan femtio \u00e5r sedan, spelades upp f\u00f6r honom som en film. Alla de inre bilder som f\u00f6ljt honom hela livet och som han aldrig f\u00f6rst\u00e5tt om de varit verkliga eller fantasi. Alla k\u00e4nslor av svek, sorg och f\u00f6rlust fick pl\u00f6tsligt sin f\u00f6rklaring. Han \u00f6ppnade \u00f6gonen och var fortfarande kvar i rummet, men inte l\u00e4ngre ensam, f\u00f6r bredvid honom stod pojken. Han s\u00e5g Thomas i \u00f6gonen, log sorgset med en blick som var allt annat \u00e4n stum och f\u00f6rsvann sen, som i flykt, snabbt ut genom d\u00f6rren. Thomas var snabbt ute p\u00e5 gatan men pojken var sp\u00e5rl\u00f6st borta trots att han inte borde ha hunnit f\u00f6rsvinna ur gr\u00e4nden p\u00e5 den korta tiden. Men han visste, n\u00e4r han stod d\u00e4r ensam p\u00e5 den \u00f6de gatan, att pojken skulle forts\u00e4tta fly, l\u00e4nge. Det hade dessutom b\u00f6rjat regna igen.\u00a0\u00a0<\/p>\n Klockan n\u00e4rmade sig sex n\u00e4r han genombl\u00f6t \u00e5terkom till hotellet. Vandringen tillbaka hade tagit en knapp timme men i sitt inre f\u00f6rstod han att han f\u00f6rflyttat sig ett helt liv. De senaste timmarnas upplevelser l\u00e5g som ett t\u00f6cken i hans medvetande, men hade \u00e4ven skapat en klarhet han aldrig tidigare upplevt. Han s\u00e5g p\u00e5 fotot och l\u00e4ste \u00e5terigen ordspr\u00e5ket p\u00e5 baksidan. Han visste nu att han skulle k\u00e4nna igen honom och hur han skulle f\u00f6rh\u00e5lla sig till det faktum att han ville \u00e5terv\u00e4nda efter n\u00e4stan femtio \u00e5r och ta en plats i Thomas liv. Men han visste ocks\u00e5 vad mannen, hans egen far, gjort och han visste nu varf\u00f6r han lidit i alla \u00e5r, och att det beslut om framtiden de skulle ta i kv\u00e4ll, inte l\u00e4ngre var deras gemensamma. Det hade blivit helt hans eget, och f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i sitt liv k\u00e4nde han sig helt lugn och s\u00e4ker.<\/p>\n Regnet smattrade mot glastaket p\u00e5 restaurangen de best\u00e4mt att tr\u00e4ffas vid. L\u00e4ngst in i h\u00f6rnet s\u00e5g han honom. Det r\u00e5dde ingen tvekan om att det var han, fast\u00e4n han ju var betydligt \u00e4ldre \u00e4n vid m\u00f6tet i gr\u00e4nden tidigare p\u00e5 dagen. Efter ett djupt andetag och med fotot h\u00e5rt i sin ena hand tog han de sista stegen fram mot honom. I sin andra hand h\u00f6ll han stadigt en kniv och han k\u00e4nde ett stort lugn. Regnet b\u00f6rjade just d\u00e5 att avta och han f\u00f6rstod att den lilla pojken \u00e4ntligen skulle f\u00e5 ro.<\/p>\n Bo Gunnar Karlsson<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" H\u00e4mnden Thomas gick l\u00e5ngsamt fram l\u00e4ngs den oj\u00e4mna stenbel\u00e4ggningen som slingrade sig fram mellan de l\u00e5ga husen uppe p\u00e5 s\u00f6ders h\u00f6jder. Han hade en mycket kluven relation till Stockholm. P\u00e5 ett s\u00e4tt stressades han av bara tanken p\u00e5 att \u00e5ka … Forts\u00e4tt l\u00e4sa