Det \u00e4r en isande kall dag i slutet av november och redan innan Thomas ser det som totalt skakar om honom fryser han \u00e4nda in i m\u00e4rgen. Hela hans tillvaro stannar tv\u00e4rt och i det vakuum som uppst\u00e5r tappar han all f\u00f6rm\u00e5ga att t\u00e4nka konstruktivt och klart. Scenen som han ser n\u00e4r han g\u00e5r f\u00f6rbi p\u00e5 gatan v\u00e4cker ett slumrande, men v\u00e4l v\u00e4ckt allt f\u00f6r tydligt, minne och han m\u00e5ste omedelbart f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 klarhet i om det han ser st\u00e4mmer med hans farh\u00e5gor.<\/p>\n
Han\u00a0skyndar sig hem och hoppas innerligt att han sett fel och att minnet dessutom spelar honom ett spratt. Innerst inne vet han dock mycket v\u00e4l att det var henne han s\u00e5g d\u00e4r p\u00e5 serveringen, tillsammans med en annan man, och att det han skyndar sig hem f\u00f6r att leta efter faktiskt existerar. Men kan det verkligen vara m\u00f6jligt? F\u00f6r mer \u00e4n tio \u00e5r sedan skrev han en uppsats i skolan p\u00e5 \u00e4mnet l\u00f6gner, svek och svartsjuka och idag s\u00e5g han den uppsatsen spelas upp rakt framf\u00f6r sina \u00f6gon.<\/p>\n
Han\u00a0k\u00f6r l\u00e5ngsamt fram till den sista korsningen f\u00f6re deras hus f\u00f6r att se om hennes bil \u00e4r hemma. G\u00e5rdsplanen \u00e4r lika tom som han f\u00f6rstod att den skulle vara. Han blir f\u00f6rst, helt irrationellt, glad \u00f6ver det eftersom det ger honom m\u00f6jlighet att g\u00f6ra det han ska utan att beh\u00f6va svara p\u00e5 n\u00e5gra fr\u00e5gor, men inser sen snabbt att eftersom hon inte \u00e4r hemma betyder det att han med all s\u00e4kerhet sett r\u00e4tt tidigare. Inne i huset g\u00e5r han upp f\u00f6r den rangliga stegen till vinden, och den r\u00e5a och kalla luften d\u00e4r tillsammans med den oro han k\u00e4nner, g\u00f6r att han fryser \u00e4nnu lite mer. Han har inte sparat mycket fr\u00e5n sina yngre dagar, och framf\u00f6r allt inte fr\u00e5n skolan, men just p\u00e4rmen med uppsatser har blivit kvar. Thomas balanserar p\u00e5 den smala g\u00e5ngen av br\u00e4dor som ligger p\u00e5 takstolarna och som utg\u00f6r f\u00f6rbindelsen mellan trappen och platsen d\u00e4r kartongerna med gamla papper och b\u00f6cker st\u00e5r. Helst skulle han vilja uppt\u00e4cka att det han letar efter \u00e4r borta s\u00e5 att han slipper f\u00e5 bekr\u00e4ftat det han fasar f\u00f6r, men redan i botten p\u00e5 den f\u00f6rsta l\u00e5dan ser han den bekanta p\u00e4rmen och tar upp den med ett allt tyngre sinne.<\/p>\n
Tillbaka nere i k\u00f6ket f\u00f6rbereder han sig f\u00f6r att l\u00e4sa de sedan l\u00e4nge formulerade raderna som n\u00e4r de skrevs fick omd\u00f6met, \u201datt vara mycket moget f\u00f6r en sexton\u00e5ring\u201d, av svenskl\u00e4raren. Uppsatsen betygsattes med etthundra po\u00e4ng av lika m\u00e5nga m\u00f6jliga och fick till\u00e4ggskommentaren; \u201ddetta var verkligt uppbygglig l\u00e4sning f\u00f6r en svenskl\u00e4rare, spr\u00e5kligt helt perfekt och med ett inneh\u00e5ll s\u00e5 levande att man ser sig om och f\u00f6rv\u00e4ntar sig att detta verkligen sker, h\u00e4r och just nu\u201d.<\/p>\n
Det var precis det han nu fasade f\u00f6r; att uppsatsen p\u00e5 n\u00e5got vis blivit levande efter tio \u00e5r.\u00a0Han l\u00e4ser det f\u00f6rsta stycket och k\u00e4nner hur pulsen stiger och han blir n\u00e4stan lite yr: \u201dVinden \u00e4r isande kall. Det \u00e4r en sen novemberdag och jag ser de b\u00e4gge tydligt, sittande t\u00e4tt tillsammans p\u00e5 restaurangen. Hela mitt universum stannar och upph\u00f6r med ens att vara det centrum som genererar den kraft jag beh\u00f6ver f\u00f6r att organisera mina tankar i n\u00e5gon form av logiskt t\u00e4nkande\u201d.<\/em><\/p>\n Thomas l\u00e4ser vidare och allt st\u00e4mmer, uppsatsen \u00e4r ett direkt manus till hans upplevelser tidigare, skrivet ur ett perspektiv som om det vore sett med hans \u00f6gon idag; v\u00e4dret \u00e4r precis s\u00e5 om\u00e4nskligt kallt som beskrivs, hon skulle ju ha varit hemma idag, restaurangen, mannen, hennes arbete (som f\u00f6rr eller senare skulle leda fram till detta, det har han ju f\u00f6rst\u00e5tt \u00e4nda sen hon b\u00f6rjade d\u00e4r). Alla detaljer och omst\u00e4ndigheter idag \u00e4r exakt kopia av den fiktion som nedtecknades f\u00f6r tio \u00e5r sedan, till och med hennes namn, Maria, \u00e4r det samma.<\/p>\n Han\u00a0vet inte vad som \u00e4r sv\u00e5rast att hantera just nu. \u00c4r det misstanken och r\u00e4dslan \u00f6ver att hon svikit eller \u00e4r det den osannolika kopplingen mellan uppsatsen och det som han nu ser h\u00e4nda. Mitt i all denna f\u00f6rvirring uppt\u00e4cker han pl\u00f6tsligt att slutet p\u00e5 uppsatsen fattas. Han f\u00f6rs\u00f6ker erinra sig hur det en g\u00e5ng slutade men finner bara brottstycken av minnen, som talar om h\u00e5rda ord och med konsekvenser som k\u00e4nns sm\u00e4rtsamma djupt nere i hans inre. Vad \u00e4r det jag f\u00f6rs\u00f6ker komma fram till? Hans tankar far iv\u00e4g och han k\u00e4nner att han beh\u00f6ver komma tillbaka till nuet, men det inre resonemanget forts\u00e4tter; \u00c4r det s\u00e5 att vi konstruerar v\u00e5ra egna \u00f6den utan att vara medvetna om det, och kan vi skapa v\u00e5r framtida verklighet genom att medvetet levandeg\u00f6ra den i teorin? Sj\u00e4lvklart inte. Thomas intellekt skyndar sig att f\u00f6rsvara det ologiska i denna tankedialog. Men, forts\u00e4tter hans inre r\u00f6st envetet, det finns ett tales\u00e4tt som s\u00e4ger att allt skapas tv\u00e5 g\u00e5nger; f\u00f6rst en g\u00e5ng i tanken och sen en andra g\u00e5ng i det vi kallar verkligheten. T\u00e4nk om det faktiskt \u00e4r s\u00e5 det g\u00e5r till och att uppsatsen hela tiden haft som syfte att vara bl\u00e5kopian till detta som nu h\u00e4nder?<\/p>\n Thomas skulle helst bara vilja sl\u00e4ppa allt, att som vanligt fly fr\u00e5n problemen, g\u00e5 ut genom d\u00f6rren och l\u00e4mna detta kaos bakom sig, men f\u00f6rm\u00e5r inte frig\u00f6ra sitt sinne fr\u00e5n det resonemang som p\u00e5 n\u00e5got vis fastnat i hans tankebanor. Han g\u00e5r till l\u00e5dan vid k\u00f6ksb\u00e4nken d\u00e4r han vet att det ligger ett anteckningsblock, tar fram det tillsammans med en penna och g\u00e5r tillbaka till bordet.<\/p>\n Ok, om det nu skulle vara s\u00e5, d\u00e5 skulle jag allts\u00e5 kunna v\u00e4lja ett nytt slut p\u00e5 den h\u00e4r mardr\u00f6mmen, ett slut som jag skapar genom att skriva om uppsatsens sista del. Hastigt konstaterar han att det \u00e4r tur att ingen ser honom eller kan h\u00f6ra hans resonemang, men beslutar sig d\u00e4refter f\u00f6r att han inte har n\u00e5got att f\u00f6rlora.\u00a0Han l\u00e4ser igenom uppsatsen igen, tar pennan och f\u00f6r den till papperet och forts\u00e4tter skriva d\u00e4r den tidigare slutar;<\/p>\n Jag sitter ensam vid k\u00f6ksbordet och f\u00f6rs\u00f6ker sortera alla intryck n\u00e4r pl\u00f6tsligt en annan tanke b\u00f6rjar gro i mitt sinne. F\u00f6rst svagt och knappt m\u00e4rkbar, sedan snabbt tydligare och tydligare; \u201dT\u00e4nk om jag inbillar mig allt, om de slutsatser jag drar \u00e4r en konstruerad konsekvens av min egen r\u00e4dsla att f\u00f6rlora den enda verkliga trygghet jag har i livet. En r\u00e4dsla som i sin tur \u00e4r en konsekvens av min of\u00f6rm\u00e5ga att visa k\u00e4nslor och att uttrycka min uppskattning och k\u00e4rlek till henne som jag \u00e4lskar h\u00f6gre \u00e4n allt annat\u201d. F\u00f6rst upplever jag att mitt ego omedelbart f\u00f6rs\u00f6ker \u00f6vertrumfa dessa tankar med det m\u00f6rka domedagsscenario som ockuperat mitt sinne de senaste timmarna. N\u00e5got f\u00e5r mig dock, att med sk\u00e4rpa trycka tillbaka detta f\u00f6rs\u00f6k att ta kommandot, och ist\u00e4llet snabbt b\u00f6rja fokusera p\u00e5 ett annat t\u00e4nkbart h\u00e4ndelsef\u00f6rlopp kring det jag sett. Innan jag ens hinner b\u00f6rja den processen h\u00e4nder n\u00e5got ov\u00e4ntat. Utanf\u00f6r f\u00f6nstret ser jag att Marias bil stannar, och hon kliver ur; tillsammans med honom som jag s\u00e5g p\u00e5 restaurangen. De skrattar och ser f\u00f6rv\u00e4ntansfulla ut och g\u00e5r med snabba steg mot ing\u00e5ngen. Det f\u00f6rv\u00e5nar mig att inte Maria tvekar n\u00e4r hon ser min bil och f\u00f6rst\u00e5r att jag \u00e4r hemma. D\u00f6rren \u00f6ppnas och s\u00e5 h\u00f6r jag hennes v\u00e4lbekanta och sjungande st\u00e4mma ropa: \u201dhall\u00e5 Thomas, det \u00e4r jag\u201d. Jag g\u00e5r l\u00e5ngsamt ut i hallen och m\u00f6ter henne, hon kastar sig runt min hals och placerar en rej\u00e4l kyss rakt p\u00e5 min mun, mitt framf\u00f6r \u00f6gonen p\u00e5 honom. \u201dThomas, det h\u00e4r \u00e4r Martin. Han \u00e4r min chef och har erbjudit mig att jag fr\u00e5n och med nu ska arbeta direkt hos honom som utvecklingschef. Det \u00e4r precis det jag dr\u00f6mt om och jag har inte sagt n\u00e5got till dig f\u00f6r jag ville \u00f6verraska n\u00e4r allt blev klart. Nu ska vi fira det h\u00e4r och Martin och hans fru vill bjuda oss p\u00e5 middag ikv\u00e4ll hemma hos sig\u201d. Under hela tiden hon ber\u00e4ttar h\u00e5ller hon mig h\u00e5rt i handen och jag ser i hennes \u00f6gon den uppriktiga gl\u00e4djen \u00f6ver att f\u00e5 dela detta med mig, och att det bland de m\u00e4n som finns n\u00e4rvarande \u00e4r jag den enda som upptar hennes inre just nu. Jag t\u00e4nker med fasa p\u00e5 de tankar jag nyss hade och inser att mitt paranoida beteende varit p\u00e5 v\u00e4g att rasera det v\u00e4rdefullaste jag har.<\/em><\/p>\n Thomas slutar skriva och l\u00e4gger ifr\u00e5n sig pennan p\u00e5 k\u00f6ksbordet och han lutar sig tr\u00f6tt tillbaka. Hans tankar har tystnat helt och han f\u00f6rst\u00e5r att han inte kan g\u00f6ra mer \u00e4n att sl\u00e4ppa taget om allt och bara l\u00e5ta det som ska ske att ske. Han v\u00e4nder sin blick ut genom f\u00f6nstret, det har b\u00f6rjat skymma allt mer och n\u00e5gon enstaka sn\u00f6flinga virvlar ner och l\u00e4gger sig tillsammans med alla de l\u00f6v som \u00e4nnu inte blivit ihopsamlade. I denna stund ser han en ljusk\u00e4gla fr\u00e5n ett billyse komma fram ur dunklet och stanna utanf\u00f6r g\u00e5rden.\u00a0Han lutar sig fram och ser att det \u00e4r Marias bil och hur hon kliver ur; tillsammans med honom. De skrattar och ser f\u00f6rv\u00e4ntansfulla ut och g\u00e5r med snabba steg mot ing\u00e5ngen. Det f\u00f6rv\u00e5nar honom att inte Maria tvekar n\u00e4r hon ser hans bil och f\u00f6rst\u00e5r att han \u00e4r hemma. D\u00f6rren \u00f6ppnas och s\u00e5 h\u00f6r han hennes v\u00e4lbekanta sjungande st\u00e4mma ropa: \u201dhall\u00e5 Thomas, det \u00e4r jag\u2026\u201d<\/p>\n Hans\u00a0\u00f6gon dras till det han nyss skrivit och pulsen stannar n\u00e4stan helt. Han river ur bladet ur blocket och stoppar f\u00f6rsiktigt ner det skrivna i sin ficka f\u00f6r att inte riskera att f\u00f6rst\u00f6ra ett enda ord (f\u00f6r t\u00e4nk om\u2026), och g\u00e5r sen l\u00e5ngsamt ut i hallen och m\u00f6ter henne.<\/p>\n Bo Gunnar Karlsson<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Det \u00e4r en isande kall dag i slutet av november och redan innan Thomas ser det som totalt skakar om honom fryser han \u00e4nda in i m\u00e4rgen. Hela hans tillvaro stannar tv\u00e4rt och i det vakuum som uppst\u00e5r tappar han … Forts\u00e4tt l\u00e4sa