Skam och skuld \u00e4r tv\u00e5 mycket tunga aspekter som har en central roll f\u00f6r de flesta av oss och det finns m\u00e5nga typer av skam och skuld som p\u00e5verkar livet p\u00e5 olika s\u00e4tt. En form kan till och med vara sund om det f\u00e5r oss att reflektera \u00f6ver saker vi g\u00f6r, s\u00e4ger eller tycker och inser att de inte \u00e4r sunda f\u00f6r oss sj\u00e4lva eller andra. Att d\u00e5 k\u00e4nna skam och skuld kan vara betydelsefullt, om jag inser att det handlar om mitt beteende och inte om mig som person, och d\u00e4refter \u00e4ndrar p\u00e5 det beteendet, s\u00e4ger f\u00f6rl\u00e5t till n\u00e5gon, f\u00f6rl\u00e5ter mig sj\u00e4lv och g\u00e5r sedan vidare i livet med ett l\u00e4ttare sinne och starkare sj\u00e4lvk\u00e4nsla.<\/p>\n
K\u00e4nslor av skam och skuld kan ocks\u00e5 l\u00e4ggas p\u00e5 oss av andra, eller r\u00e4ttare sagt; vi l\u00e5ter andras omd\u00f6me, v\u00e4rderingar och \u00e5sikter tr\u00e4ffa oss personligt och sedan reagerar vi med att skapa k\u00e4nslor av skam och skuld. Den vanligaste aspekten som bel\u00e4gger oss med dessa k\u00e4nslor \u00e4r dock v\u00e5r f\u00f6rm\u00e5ga att sj\u00e4lva framkalla dem\u00a0genom att l\u00e5ta tankar om v\u00e5r otillr\u00e4cklighet ta kommandot. Vi upplever i olika sammanhang att vi inte duger, att vi inte uppfyller andras f\u00f6rv\u00e4ntningar. Det handlar ocks\u00e5 om att vi inte tror oss vara omtyckta och respekterade. Det h\u00e4r beteendet skapas oftast ur helt ogrundade orsaker, men ibland kan det komma ur verkliga h\u00e4ndelser och upplevelser som vi k\u00e4nner oss helt maktl\u00f6sa inf\u00f6r.<\/p>\n
Skam och skuldk\u00e4nslor kan vara oerh\u00f6rt begr\u00e4nsande och s\u00e4tta mer eller mindre outpl\u00e5nliga pr\u00e4glingar p\u00e5 den som drabbas. Ett av de troligtvis vanligaste omr\u00e5den som har en koppling till upplevelsen av skam och skuld \u00e4r i n\u00e4ra relationer. I dessa blir k\u00e4nslor av otillr\u00e4cklighet och svek \u00e4n mer p\u00e5tagliga. Framf\u00f6r allt i relationen f\u00f6r\u00e4ldrar\/barn respektive barn\/f\u00f6r\u00e4ldrar \u00e4r det h\u00e4r starka aspekter. Som f\u00f6r\u00e4lder \u00e4r det l\u00e4tt att hamna i k\u00e4nslor av att inte r\u00e4cka till, att inte kunna \u201derbjuda\u201d sitt barn de b\u00e4sta f\u00f6ruts\u00e4ttningarna, att inte kunna skydda och f\u00f6rsvara i alla l\u00e4gen. Som barn, \u00e4ven upp i vuxen \u00e5lder, \u00e4r det fr\u00e4mst k\u00e4nslan av att inte duga, att inte motsvara de f\u00f6rv\u00e4ntningar man tror att f\u00f6r\u00e4ldrar har. \u00c4ven om det i den absoluta majoriteten av dessa relationer inte finns verklig grund f\u00f6r skam och skuldk\u00e4nslor \u00e4r det mer vanligt \u00e4n ovanligt att vi upplever dem.<\/p>\n
Jag vill ber\u00e4tta min historia om hur jag som f\u00f6r\u00e4lder hamnade i en absolut absurd situation d\u00e4r min k\u00e4nsla av framf\u00f6r allt skuld i princip blev ohanterlig under en period. \u00c4nda fram till dess att jag flera \u00e5r senare hittade modet och kraften att skriva, och d\u00e4refter prata, om det bar jag det med mig som en ofantligt tung ryggs\u00e4ck \u00f6verlastad av skuldk\u00e4nslor och sorg. Det jag ska ber\u00e4tta h\u00e4r handlar om mina tankar och k\u00e4nslor, min sanning. Det \u00e4r en konsekvens fr\u00e5n en del av mitt liv som varit oerh\u00f6rt tung och sm\u00e4rtsam, fylld av sorg och som sagt; skam, men framf\u00f6r allt skuldk\u00e4nslor. Det \u00e4r upplevelser som jag helst velat slippa att g\u00e5 igenom, men som gett mig kunskaper, v\u00e4rderingar och en plattform i livet som \u00e4r ov\u00e4rderlig. F\u00f6r detta \u00e4r jag livet o\u00e4ndligt tacksam. Jag vill ber\u00e4tta f\u00f6r att ge m\u00e4nniskor insikt om att det \u00e4r m\u00f6jligt att komma vidare i livet, st\u00e4rkta och fyllda av gl\u00e4dje och k\u00e4rlek, trots situationer d\u00e4r skam, skuld och sorg varit f\u00f6rlamande.<\/p>\n
<\/p>\n
Kampen<\/p>\n
Platsen d\u00e4r allt kulminerade, efter en n\u00e4stan femton \u00e5r l\u00e5ng resa fylld av r\u00e4dsla, oro och sorg, \u00e4r p\u00e5 ett akutsjukhus d\u00e4r vi d\u00e5 hade levt dygnet runt under en tid. Jag vet idag inte om det handlade om en vecka eller flera veckor. Allt har flutit ihop i ett enda osammanh\u00e4ngande, men oerh\u00f6rt tydligt, minne och tidsaspekten har ingen betydelse. H\u00e4r \u00e4r vi tillsammans med Peter, jag och hans mamma, v\u00e5r yngste son som vid det h\u00e4r tillf\u00e4llet snart \u00e4r femton \u00e5r och mycket sv\u00e5rt sjuk.<\/p>\n
Dag eller natt, regn eller sol. Det finns ingen skillnad p\u00e5 det l\u00e4ngst in i ett intensivv\u00e5rdsrum, l\u00e5ngt bort fr\u00e5n f\u00f6nster och kontakt med omv\u00e4rlden. Vi r\u00f6r oss mellan det och ett \u00f6vernattningsrum l\u00e4ngre bort i en korridor, utan f\u00f6nster och stort som en kl\u00e4dgarderob med en v\u00e5ningss\u00e4ng, ett bord och en stol som enda inredning. I de h\u00e4r milj\u00f6erna tillbringar vi all v\u00e5r tid. Hemma finns v\u00e5ra \u00f6vriga barn. Trots vetskap om att de f\u00e5r obegr\u00e4nsat mycket k\u00e4rlek och omsorg fr\u00e5n m\u00e4nniskor i v\u00e5r n\u00e4rhet \u00e4r k\u00e4nslan av att \u00f6verge dem extremt stark. Att k\u00e4nna att man v\u00e4ljer bort vissa av sina egna barn, till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r ett annat syskon, i en situation n\u00e4r de beh\u00f6ver en \u00e4r obeskrivbar. K\u00e4nslan av svek och otillr\u00e4cklighet \u00e4r n\u00e4st intill \u00f6verm\u00e4nsklig, i en situation n\u00e4r det inte finns n\u00e5got alternativ, och k\u00e4nslan av skuld \u00e4r total.<\/p>\n
Med detta i sinnet sitter jag och ser r\u00e4dslan i Peters fr\u00e5gande och of\u00f6rst\u00e5ende \u00f6gon framf\u00f6r mig. Det finns ingen m\u00f6jlighet att tr\u00f6sta eftersom Peter inte f\u00f6rst\u00e5r n\u00e5got av vad som h\u00e4nder. Det finns ingen m\u00f6jlighet att f\u00e5 h\u00f6ra vad han k\u00e4nner eller t\u00e4nker, ingen m\u00f6jlighet att f\u00f6rst\u00e5 vad han g\u00e5r igenom i sin stumma v\u00e4rld. K\u00e4nslorna som hans \u00f6gon uttrycker f\u00f6r med sig en f\u00f6rlamande tomhet i mitt inre som snabbt tar \u00f6verhanden och den maktl\u00f6shet jag k\u00e4nner \u00e4r enorm och mycket sm\u00e4rtsam och panik\u00e5ngesten ligger hela tiden och attackerar med full kraft f\u00f6r att ta kommandot \u00f6ver mig.<\/p>\n
\u00c5ngesten, som jag vet att jag m\u00e5ste st\u00e5 emot, handlar om maktl\u00f6sheten \u00f6ver att inte kunna f\u00f6rklara, att inte kunna styra. Den v\u00e4xer i mitt inre likt en okontrollerad lavin som rusar nerf\u00f6r sluttningen mot \u00f6del\u00e4ggelsens fullbordan och om jag inte lyckas kontrollera den kommer den kv\u00e4va allt i sin v\u00e4g och l\u00e4mna efter sig ett tjockt t\u00e4cke av katastrof som resultat av sin kraftfulla uppvisning. Allt detta ramas vid upprepade tillf\u00e4llen in av det r\u00f6da blodet som, p\u00e5 grund av den dj\u00e4vulska och \u00e5terkommande bl\u00f6darsjukan, sprider sig runt Peter i samma takt som livet f\u00f6rsvinner ur den lilla och utmattade kroppen. Rummet liknar vid dessa stunder snabbt mera ett slakthus under \u00e4lgjakten \u00e4n ett intensivrum p\u00e5 lasarettet.<\/p>\n
Mitt i detta ohanterliga trauma n\u00e4r jag vet att inget kan bli v\u00e4rre, blir pl\u00f6tsligt allt totalt kaos. Peters redan livshotande tillst\u00e5nd f\u00f6rs\u00e4mras dramatiskt. Personal springer, apparater blinkar och larmar. Vi f\u00e5r kliva undan fr\u00e5n s\u00e4ngen f\u00f6r att ge plats \u00e5t alla de som k\u00e4mpar f\u00f6r att h\u00e5lla livet kvar i den svaga och i det h\u00e4r l\u00e4get medvetsl\u00f6sa kroppen. Omedelbart rullas s\u00e4ngen iv\u00e4g. Peter m\u00e5ste omg\u00e5ende opereras f\u00f6r att det \u00f6verhuvudtaget ska finnas n\u00e5gon chans f\u00f6r honom att \u00f6verleva. L\u00e4kare ber\u00e4ttar sm\u00e5springande f\u00f6r oss att vi inte kan ha n\u00e5gra f\u00f6rhoppningar om att de ska klara hans liv. M\u00f6jligheterna till det \u00e4r i stort sett obefintliga. Vi ser s\u00e4ngen med Peter f\u00f6rsvinna in i hissen p\u00e5 v\u00e4g till operation och vi inser att det \u00e4r sista g\u00e5ngen vi ser honom levande.<\/p>\n
V\u00e4ntan blir l\u00e5ng. En v\u00e4ntan p\u00e5 ett besked som i mitt sinne just d\u00e5 bara kan ha en inneb\u00f6rd. Det har g\u00e5tt s\u00e5 l\u00e5ngt att jag inte vill ha n\u00e5got annat besked \u00e4n det slutgiltiga. Det h\u00e4r \u00e4r grunden f\u00f6r den l\u00e5nga och tuffa kampen som jag sedan utk\u00e4mpat med mitt sinne i m\u00e5nga \u00e5r: Insikten om att jag ville f\u00e5 ett besked om att mitt barn d\u00f6tt. Det fanns inte mer kraft just d\u00e5. Det fanns inte utrymme att \u00e5terigen v\u00e4cka liv i hoppet. Det enda som fanns just d\u00e5 var \u00f6nskan om att f\u00e5 frid, f\u00f6r mig sj\u00e4lv. Att f\u00e5 m\u00f6jlighet att se fram\u00e5t, ta hand om de andra barnen och att slippa leva i ett tillst\u00e5nd som hela tiden var p\u00e5 randen till panik och kaos. En tillvaro som enbart handlade om \u00f6verlevnad tills n\u00e4sta katastrof var ett faktum. En tillvaro d\u00e4r min otillr\u00e4cklighet att kunna skydda mitt eget barn, att inte ens kunna f\u00f6rklara och tr\u00f6sta, fullst\u00e4ndigt dr\u00e4nerade mig p\u00e5 all livsenergi. Men \u00f6nskan om ett avslut kom \u00e4ven ur en stark k\u00e4nsla som grundade sig p\u00e5 min of\u00f6rm\u00e5ga och maktl\u00f6shet att kunna lindra den sm\u00e4rta och \u00e5ngest som jag var p\u00e5 det klara med att Peter upplevde, utan att han kunde f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r eller f\u00f6rmedla det. I mitt kaotiska tillst\u00e5nd s\u00e5g jag att genom att acceptera och till\u00e5ta att han fick d\u00f6 skulle jag hj\u00e4lpa till att befria honom fr\u00e5n hans sm\u00e4rta och \u00e5ngest, och samtidigt r\u00e4dda mig sj\u00e4lv.<\/p>\n
Med detta i sinnet ser vi l\u00e4karna komma mot oss d\u00e4r vi satt i en korridor med gr\u00e5 betong runt omkring oss. \u00c4ntligen ska vi f\u00e5 beskedet som inneb\u00e4r att vi kan g\u00f6ra ett avslut, att vi kan f\u00e5 s\u00f6rja p\u00e5 riktigt och l\u00e4gga\u00a0den f\u00f6rbjudna sorgen<\/a> bakom oss. L\u00e4karna ser p\u00e5 oss och s\u00e4ger att det verkar som om Peter har klarat den h\u00e4r utmaningen ocks\u00e5. De s\u00e4ger att de \u00e4r v\u00e4ldigt \u00f6verraskade och att allt just nu ser annorlunda ut p\u00e5 ett hoppfullt s\u00e4tt, men att de \u00e4nnu inte kan lova n\u00e5got. Orden tr\u00e4ffar mig som en blixt och jag k\u00e4nner panik\u00e5ngesten med kraftiga tag omsluta mig. Jag ser p\u00e5 l\u00e4karna och s\u00e4ger; lever han fortfarande, varf\u00f6r d\u00e5?<\/p>\n Vid det h\u00e4r tillf\u00e4llet \u00e4r det snart femton \u00e5r sedan Peter f\u00f6ddes och vi har k\u00e4mpat med detta kaos lika l\u00e4nge. Jag \u00e4r oerh\u00f6rt tr\u00f6tt p\u00e5 allt detta, att g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng kastas mellan f\u00f6rtvivlan och hopp totalt of\u00f6rm\u00f6gen att p\u00e5verka, totalt of\u00f6rm\u00f6gen att hj\u00e4lpa och skydda min egen son, att uppleva hur jag \u00f6verger mina andra barn. Dessa femton \u00e5r har varit fyllda med traumatiska perioder med ambulansresor, akutsjukv\u00e5rd, dramatiska helikoptertransporter mellan intensivv\u00e5rdsavdelningar p\u00e5 olika sjukhus, tuffa besked om funktionshinder och sv\u00e5ra sjukdomar, fr\u00e5gor om n\u00f6ddop och mentala f\u00f6rberedelser f\u00f6r begravning. \u00c5r som varit fyllda med myndighetskontakter, strid f\u00f6r att f\u00e5 del av hj\u00e4lp och r\u00e4ttigheter och st\u00e4ndig kamp med att f\u00e5 tillvaron att fungera ekonomiskt, socialt, yrkesm\u00e4ssigt och relationsm\u00e4ssigt. Att f\u00f6rst\u00e5 var jag nu skulle hitta kraft f\u00f6r att \u00e5terigen se detta scenario som livets realitet under o\u00f6versk\u00e5dlig framtid blev mig \u00f6verm\u00e4ktigt.<\/p>\n I samma stund som min, sett i ett normalt perspektiv, absurda reaktion p\u00e5 l\u00e4karnas besked kom ins\u00e5g jag naturligtvis det fantastiska. Det fanns en chans att vi skulle f\u00e5 ha Peter kvar bland oss. Vi skulle f\u00e5 v\u00e5r bel\u00f6ning f\u00f6r allt vi g\u00e5tt igenom; Peter skulle f\u00e5 m\u00f6jlighet att leva utan sm\u00e4rta och \u00e5ngest och hela familjen skulle kunna k\u00e4nna trygghet, lugn och frid. Men vi var l\u00e5ngt ifr\u00e5n d\u00e4r \u00e4nnu.<\/p>\n Peter h\u00e4mtade sig l\u00e5ngsamt och den n\u00e4rmaste tiden p\u00e5 sjukhuset innebar m\u00e5nga kast mellan hopp och f\u00f6rtvivlan. Ibland berodde f\u00f6rtvivlan p\u00e5 faktiska f\u00f6rs\u00e4mringar i hans tillst\u00e5nd, men lika ofta p\u00e5 den konstanta press och oro som det innebar att inte veta \u00e5t vilket h\u00e5ll det skulle g\u00e5. Vi hade ju or\u00e4kneliga g\u00e5nger under s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r kastats tillbaka in i f\u00f6rtvivlan efter perioder med f\u00f6rhoppning om att allt l\u00f6st sig. En sv\u00e5r sak att hantera, och som sp\u00e4dde p\u00e5 skuldk\u00e4nslorna, var att kunna m\u00f6ta alla positiva tillrop fr\u00e5n alla omkring oss, v\u00e5ra n\u00e4ra i familjen och v\u00e5ra v\u00e4nner som alla lidit med oss; \u201dVad sk\u00f6nt att det gick bra\u201d. \u201dnu kommer det att bli bra\u201d. \u201dSnart f\u00e5r ni komma hem igen, vad sk\u00f6nt det \u00e4r \u00f6ver\u201d.<\/p>\n Nej, det \u00e4r inte \u00f6ver och, ja, vi \u00f6nskade inget hellre \u00e4n att komma hem igen men samtidigt fasade vi f\u00f6r det. Hem till vad. R\u00e4dsla, oro, bevakande, kontrollerande, s\u00f6mnl\u00f6shet. Jag k\u00e4nde att jag borde varit den som ropade h\u00f6gst av gl\u00e4dje och tillf\u00f6rsikt. Men vi kom hem, och jag k\u00e4mpade med skuldk\u00e4nslorna och alla dessa r\u00e4dslor som alltid varit, och alltid kommer att vara,\u00a0en realitet i v\u00e5r tillvaro.<\/p>\n Det har nu g\u00e5tt mer \u00e4n \u00e5tta \u00e5r sedan Peter mirakul\u00f6st nog, som l\u00e4karna uttryckte det, inte dog d\u00e4r p\u00e5 sjukhuset. Man s\u00e4ger att tiden l\u00e4ker alla s\u00e5r. Nej, tiden l\u00e4ker inte alla s\u00e5r, men tiden hj\u00e4lper en att se syften och v\u00e4rden med de s\u00e5r som aldrig l\u00e4ker. K\u00e4nslorna; sorg, ilska, r\u00e4dsla, \u00e5ngest, som skapades ur reaktionen av skuld kring Peters sjukdom och funktionshinder finns kvar och g\u00f6r sig st\u00e4ndigt p\u00e5minda. D\u00e4remot har jag nu kommit fram till en insikt om det sj\u00e4lvklara och naturliga i varf\u00f6r min reaktion blev s\u00e5dan och sj\u00e4lva skulden har jag f\u00f6rsonats med. Vi gl\u00e4ds idag oerh\u00f6rt mycket \u00f6ver varje dag som Peter finns med oss. Han har ett fantastiskt liv nu. Han har sin egen l\u00e4genhet och han \u00e4r en av de stora stj\u00e4rnorna p\u00e5 scenen n\u00e4r Revyresan spelar f\u00f6r uts\u00e5lda hus.<\/p>\n D\u00e4remot handlar varje dag som f\u00f6r\u00e4lder till ett barn (Peter \u00e4r vuxen till kropp och \u00e5lder, men ett mycket litet barn i avseende att klara livet p\u00e5 egen hand) med grava funktionsneds\u00e4ttningar om en kamp. En kamp f\u00f6r egen del, en kamp f\u00f6r sitt barns r\u00e4ttigheter och m\u00f6jligheter att leva ett bra liv i ett samh\u00e4lle som tagit stora kliv bak\u00e5t n\u00e4r det g\u00e4ller empati och omsorg om de svagaste. Men det \u00e4r en annan historia.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Skam och skuld \u00e4r tv\u00e5 mycket tunga aspekter som har en central roll f\u00f6r de flesta av oss och det finns m\u00e5nga typer av skam och skuld som p\u00e5verkar livet p\u00e5 olika s\u00e4tt. En form kan till och med vara … Forts\u00e4tt l\u00e4sa