Ett v\u00e4ntat och \u00e4lskat barn ska f\u00f6das. Mamma och pappa har stora f\u00f6rv\u00e4ntningar. Syskonen v\u00e4ntar entusiastiskt p\u00e5 den lilla som ska komma snart, \u00e4ntligen ska de f\u00e5 hem sin lilla syster eller bror som de ber\u00e4ttat f\u00f6r alla om p\u00e5 dagis eller skolan med stolthet. Alla runt omkring lever med stora f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 det som ska ske.\u00a0Det spelar ingen roll om det blir en pojke eller flicka s\u00e4ger alla, huvudsaken att det \u00e4r friskt, att allt \u00e4r som det ska.<\/p>\n
S\u00e5 kommer den stora dagen, och allt rasar, allt \u00e4r inte som det ska.<\/p>\n
Det v\u00e4ntade och \u00e4lskade barnet f\u00f6ds, men, det kommer inte hem n\u00e5got litet syskon. Ist\u00e4llet \u00e4r mamma och pappa ledsna och de \u00e4r borta mycket utan att syskonen f\u00f6rst\u00e5r varf\u00f6r.<\/p>\n
Barnet som f\u00f6ddes \u00e4r inte det barn som alla v\u00e4ntade p\u00e5, barnet har ett handikapp, en utvecklingsst\u00f6rning. Problemet kan vara ett av m\u00e5nga olika varianter, fysiskt s\u00e5v\u00e4l som kognitivt, men oavsett vilket s\u00e5 p\u00e5verkar det\u00a0livet f\u00f6r alla i en familj i princip p\u00e5 samma s\u00e4tt.<\/p>\n
I st\u00e4llet f\u00f6r slutet p\u00e5 en nerv\u00f6s v\u00e4ntan, och inledningen p\u00e5 den stora gl\u00e4djen och k\u00e4rleken som det v\u00e4ntade barnet skulle tillf\u00f6ra tillvaron, startar omedelbart ett totalt kaos som inledning p\u00e5 en livsl\u00e5ng process som starkt p\u00e5verkar livet f\u00f6r alla ber\u00f6rda i grunden. Initialt handlar det om att hantera den sorg som det inneb\u00e4r att f\u00f6rlora det barn man v\u00e4ntat p\u00e5 och dr\u00f6mt om. Det \u00e4r en process som man brukar kalla f\u00f6r Den f\u00f6rbjudna sorgen<\/a>. Den processen inneb\u00e4r att samtidigt som en f\u00f6rlamande sorg p\u00e5 n\u00e5got vis ska hanteras, ska man ocks\u00e5 knyta an till, och l\u00e4ra sig \u00e4lska, det barn som kom ist\u00e4llet.<\/p>\n Det h\u00e4r \u00e4r en mycket komplex situation och det vanliga, och helt logiska, \u00e4r att allt fokus hamnar p\u00e5 det nyf\u00f6dda barnets behov av omsorg och v\u00e5rd. Det inneb\u00e4r att sorgen \u00f6ver det \u201df\u00f6rlorade\u201d barnet inte bearbetas p\u00e5 ett konstruktivt s\u00e4tt. Det inneb\u00e4r ocks\u00e5 att risken \u00e4r stor att syskonen f\u00e5r kliva tillbaka och att de k\u00e4nner sig \u00e5sidosatta.<\/p>\n Den medicinska v\u00e5rden och omsorgen f\u00f6r den funktionsnedsatte h\u00e5ller mycket h\u00f6g niv\u00e5 i de allra flesta fall i v\u00e5rt land. D\u00e4remot har den st\u00f6dapparat som samh\u00e4llet ansvarar f\u00f6r, och som handlar om att ta hand om och st\u00f6dja anh\u00f6riga som hamnar i den h\u00e4r livskrisen, fundamentala brister. Det saknas system som per automatik f\u00e5ngar upp n\u00e4ra och k\u00e4ra omkring den funktionsnedsatta; f\u00f6r\u00e4ldrar, syskon, mor- och farf\u00f6r\u00e4ldrar och andra ber\u00f6rda.<\/p>\n Men f\u00f6rhoppningsvis ser vi nu en b\u00f6rjan p\u00e5 en ny fas kring detta. Man har \u00e4ntligen inom v\u00e5rden och omsorgen kommit fram till att det \u00e4r viktigt att \u00e4ven fokusera p\u00e5 anh\u00f6riga n\u00e4r det finns n\u00e5gon med funktionsneds\u00e4ttning i familjen. Att det finns ett samband mellan funktionsnedsatta och presumtiva psykosociala konsekvenser bland anh\u00f6riga har alla som \u00e4r direkt ber\u00f6rda vetat l\u00e4nge. Nu har \u00e4ven allts\u00e5 sjukv\u00e5rden och omsorgen fastslagit detta samband.<\/p>\n Framf\u00f6r allt har man konstaterat att syskon till funktionsnedsatta barn och ungdomar riskerar att bli \u00e5sidosatta och drabbas av negativa konsekvenser, och att det sociala skyddsn\u00e4tet m\u00e5ste bli b\u00e4ttre p\u00e5 att skapa forum f\u00f6r att lyfta dessa aspekter tidigt. Det som beh\u00f6vs \u00e4r ett spektra av verktyg som handlar om\u00a0direkt st\u00f6d till syskonen, men \u00e4ven st\u00f6d till f\u00f6r\u00e4ldrar att hantera dessa sv\u00e5ra aspekter. Jag hoppas nu, f\u00f6r alla som hamnar i den\u00a0situationen, att en st\u00f6rre medvetenhet om betydelsen att st\u00f6dja anh\u00f6riga v\u00e4xer fram. Det handlar om alla; f\u00f6r\u00e4ldrar och syskon, far- och morf\u00f6r\u00e4ldrar och andra i den funktionsnedsattas n\u00e4rhet. Jag har i m\u00e5nga \u00e5r arbetat med min egen sorgeprocess,\u00a0som f\u00f6r\u00e4lder till en funktionsnedsatt son samt hans syskon,\u00a0och i takt med den egna bearbetningen har jag skapat verktyg f\u00f6r att st\u00f6tta andra i samma situation. Att det nu \u00e4ven blir \u201dofficiellt\u201d uttalat fr\u00e5n exempelvis habiliteringen att behovet av anh\u00f6rigst\u00f6d \u00e4r centralt ser jag mycket positivt p\u00e5 och ser fram mot att \u00e4nnu mer konkret f\u00e5 m\u00f6jlighet att vara ett st\u00f6d f\u00f6r s\u00e5 m\u00e5nga som m\u00f6jligt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Ett v\u00e4ntat och \u00e4lskat barn ska f\u00f6das. Mamma och pappa har stora f\u00f6rv\u00e4ntningar. Syskonen v\u00e4ntar entusiastiskt p\u00e5 den lilla som ska komma snart, \u00e4ntligen ska de f\u00e5 hem sin lilla syster eller bror som de ber\u00e4ttat f\u00f6r alla om p\u00e5 … Forts\u00e4tt l\u00e4sa