Den h\u00e4r h\u00f6sten har f\u00f6r mig varit makal\u00f6s p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt. Med alla fantastiska f\u00e4rger och den friska och klara luften \u00e4r den en v\u00e4rdig avslutning p\u00e5 en av de b\u00e4sta somrar p\u00e5 mycket l\u00e4nge. Inte sedan Brolin, Ravelli och Andersson gr\u00e4vde guld ( men hittade brons) i USA och h\u00f6ll mig vaken p\u00e5 n\u00e4tterna den makal\u00f6sa sommaren nittiofyra har sommaren s\u00e5 v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nt l\u00e4mnat stafettpinnen vidare till h\u00f6sten.<\/p>\n
H\u00f6sten ger mig energi och livslust. Inte bara den h\u00e4r h\u00f6sten utan alla h\u00f6star \u00e4r den tid som jag kallar min tid p\u00e5 \u00e5ret. Jag vet att det kanske inte \u00e4r s\u00e5 f\u00f6r alla, kanske faktiskt tv\u00e4rtom. De flesta i min omgivning ger just nu uttryck f\u00f6r en tuff period; M\u00f6rker, kyla, tr\u00f6tthet och en l\u00e5ng vinter (och n\u00e4stan ett helt \u00e5r kvar till n\u00e4sta semester) \u00e4r det som fokus f\u00e4stes p\u00e5.<\/p>\n
F\u00f6r min del betyder h\u00f6sten tid f\u00f6r \u00e5terh\u00e4mtning. H\u00f6sten ger mig en k\u00e4nsla av kravl\u00f6shet och skapar m\u00f6jlighet f\u00f6r reflektion. Att sitta framf\u00f6r brasan, n\u00e4r den kyliga h\u00f6stvinden drar fram d\u00e4r ute, i eftert\u00e4nksamhet och tacksamhet f\u00f6r det som varit och med blicken fylld av nyfikenhet och f\u00f6rtr\u00f6stan mot det som skall komma. Det skapar ett tillst\u00e5nd hos mig som \u00f6ppnar kanalerna f\u00f6r mottagandet av livsenergin.<\/p>\n
Vi brukar prata om \u201d\u00e5lderns h\u00f6st\u201d som en symbolik f\u00f6r den tid i livet d\u00e4r slutet b\u00f6rjar skymta. H\u00f6sten som \u00e5rstid inneb\u00e4r att livet i naturen drar sig tillbaka fr\u00e5n den form som vi ser som levande d\u00e4r gr\u00f6nska, str\u00f6mmande vattendrag och spegelblanka sj\u00f6ar, ljumma vindar, insekter och uppfriskande regn \u00e4r symboler f\u00f6r liv. N\u00e4r h\u00f6sten efter sommaren har utf\u00f6rt sin del \u00e5terst\u00e5r bara det vi ser som d\u00f6tt och f\u00f6rbrukat.<\/p>\n
Jag tror att mycket av den dysterhet och k\u00e4nsla av depression som m\u00e5nga m\u00e4nniskor upplever p\u00e5 h\u00f6sten bottnar i en omedveten k\u00e4nsla av att n\u00e5got i livet tar slut. Vi upplever det som fysiska konsekvenser genom tr\u00f6tthet och som mentala konsekvenser i form av h\u00e5gl\u00f6shet och kanske depression. Att m\u00f6rker och kyla p\u00e5verkar oss b\u00e5de fysiskt och mentalt \u00e4r i och f\u00f6r sig p\u00e5tagligt och verkligt men den stora aspekten kring h\u00f6stproblematiken tror jag \u00e4r en, ofta undermedveten, k\u00e4nsla av att n\u00e5got i v\u00e5r uppfattning om livet tar slut.<\/p>\n
Men vad \u00e4r det egentligen som h\u00e4nder under h\u00f6sten? Allt det vi ser som symboler f\u00f6r sommaren, livets tid, vissnar och d\u00f6r bort. Det f\u00f6rsvinner, det tar slut. Men faktum \u00e4r att genom att det vissnar och d\u00f6r s\u00e5 \u00e5terg\u00e5r det bara till den fas i processen som \u00e4r villkoret f\u00f6r allt liv. Allt som d\u00f6r p\u00e5 h\u00f6sten \u00e4r allts\u00e5 f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r att vi ska f\u00e5 uppleva alla de attribut som en sommar st\u00e5r f\u00f6r, \u00e5terigen n\u00e4sta \u00e5r. Tr\u00e4det ser ut att d\u00f6, men det d\u00f6r inte, det g\u00e5r in i en fas av \u00e5terh\u00e4mtning och vem vet, kanske reflektion. De gamla l\u00f6ven har fallit ifr\u00e5n och i st\u00e4llet gett tr\u00e4det f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r att ta hand om de nya och friska l\u00f6v som kommer, f\u00f6dda ur den energi som de fallna l\u00f6ven ger.<\/p>\n
Kanske ger h\u00f6sten oss en konkret p\u00e5minnelse om v\u00e5rt egna oundvikliga \u00e5ldrande, v\u00e5r egen oundvikliga d\u00f6dlighet och g\u00f6r dessa p\u00e5tagliga och verkliga f\u00f6r oss. Kanske kan vi, ist\u00e4llet f\u00f6r r\u00e4dsla och \u00e5ngest inf\u00f6r v\u00e5r egen h\u00f6st, finna trygghet i insikt om att vi m\u00e4nniskor ocks\u00e5 \u00e4r en del av samma system som styr \u00e5rstiderna och kanske kan vi se samma symbolik kring v\u00e5r egen h\u00f6st som i naturens h\u00f6st.<\/p>\n
V\u00e5rt livs h\u00f6st, \u00e5lderdomen, kan vara en tid f\u00f6r \u00e5terh\u00e4mtning, vara fylld av kravl\u00f6shet och sk\u00e4nka oss gl\u00e4dje genom minnen och reflektion. Att sitta framf\u00f6r brasan n\u00e4r \u00e5lderns, kanske lite behagligt kyliga, vind drar fram d\u00e4r ute, i eftert\u00e4nksamhet och tacksamhet f\u00f6r det som varit och med blicken fylld av nyfikenhet och f\u00f6rtr\u00f6stan mot det som skall komma, det oundvikliga och sj\u00e4lvklara. Kanske vi kan finna tr\u00f6st i en tanke om att f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r kommande generationers upplevelser av livets \u00e5rstider \u00e4r att f\u00f6reg\u00e5ende generationer l\u00e4mnat plats,\u00a0sett h\u00f6stens fallna l\u00f6v bli till mull och f\u00f6rberett allt inf\u00f6r n\u00e4sta sommar genom att f\u00f6ra sin egen od\u00f6dliga energi i form av kunskap och k\u00e4rlek vidare.<\/p>\n
Det h\u00e4r \u00e4r helt och h\u00e5llet min egen fantasi om hur livet, naturen och \u00e5rstiderna spelar i harmoni med universums orubbliga lagar om alltings f\u00f6ruts\u00e4ttningar. Det h\u00e4r \u00e4r min tro och min stabila berggrund att bygga mitt liv p\u00e5 och det som ger mig trygghet att lita p\u00e5 att mitt livs kapell st\u00e5r stadigt trots alla utmaningar p\u00e5 v\u00e4gen och med en f\u00f6rtr\u00f6stansfull v\u00e4ntan p\u00e5 kommande h\u00f6ststormar och vinterkyla.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Den h\u00e4r h\u00f6sten har f\u00f6r mig varit makal\u00f6s p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt. Med alla fantastiska f\u00e4rger och den friska och klara luften \u00e4r den en v\u00e4rdig avslutning p\u00e5 en av de b\u00e4sta somrar p\u00e5 mycket l\u00e4nge. Inte sedan Brolin, Ravelli och … Forts\u00e4tt l\u00e4sa