{"id":193,"date":"2013-10-03T14:52:08","date_gmt":"2013-10-03T12:52:08","guid":{"rendered":"http:\/\/petershus.se\/?p=193"},"modified":"2013-10-04T09:37:33","modified_gmt":"2013-10-04T07:37:33","slug":"sant-osant-mojligt-omojligt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/petershus.se\/?p=193","title":{"rendered":"Sant – osant, m\u00f6jligt – om\u00f6jligt."},"content":{"rendered":"

Vem vet, inte du. Vem vet, inte jag (eller kanske vet jag?)<\/strong><\/p>\n

Kursg\u00e5rden l\u00e5g f\u00f6r sig sj\u00e4lv, lite isolerad ett par kilometer utanf\u00f6r det lilla samh\u00e4llet. N\u00e4r han hade kommit fram dit f\u00f6r snart en vecka sedan intogs han av en os\u00e4kerhet, en k\u00e4nsla av tvivel \u00f6ver om det verkligen var r\u00e4tt beslut att \u00e5ka hit. Men eftersom han alltid har k\u00e4nt en mycket stark inre kraft som skriker p\u00e5 att f\u00e5 sl\u00e4ppas fritt och komma ut och skapa f\u00f6r\u00e4ndring hade han best\u00e4mt sig f\u00f6r att v\u00e5ga anm\u00e4la sig till de h\u00e4r tv\u00e5 veckorna. Kraften han k\u00e4nt inom sig har f\u00f6tt en insikt om att han har n\u00e5got mycket v\u00e4rdefullt och speciellt att f\u00f6rmedla till m\u00e4nniskor, att det finns ett verkligt syfte med att finnas h\u00e4r, i det h\u00e4r livet.<\/p>\n

En mycket stark signal, och n\u00e4stan som en bekr\u00e4ftelse, p\u00e5 detta fick han efter en dryg vecka p\u00e5 kursen. Det var en kurs i ledarskap och personlig utveckling med mycket fokus p\u00e5 den egna personligheten och nu\u00a0skulle en \u00f6vning genomf\u00f6ras som handlade om att modellera, allts\u00e5 efterlikna, n\u00e5gon person som man k\u00e4nde n\u00e5gon samh\u00f6righet med eller som man p\u00e5 n\u00e5got vis s\u00e5g som f\u00f6rebild. Han skulle g\u00f6ra \u00f6vningen tillsammans med Sara, en ung kvinna med ett ganska brokigt f\u00f6rflutet. Sara var inte ens h\u00e4lften s\u00e5 gammal som honom men under kursens g\u00e5ng hade det, trots \u00e5ldersskillnaden, skapats ett starkt band mellan dem. Han upplevde det som att Sara k\u00e4nde en trygghet i honom, en trygghet som var uppenbar att den hade saknats i hennes liv, och han blev glad n\u00e4r kursledaren sa att de skulle bilda ett par under den kommande \u00f6vningen.<\/p>\n

Uppgift i den h\u00e4r \u00f6vningen var att den ena parten i \u00f6vningen spelar klienten som skulle modellerade en person och den andra parten ikl\u00e4dde sig rollen som mentorn, coachen, som skulle v\u00e4gleda i processen att leva sig in i den valda identiteten enligt ett specifikt m\u00f6nster. Han skulle b\u00f6rja som klient och Sara som coach, men f\u00f6rst var det helt tomt i hans sinne. Ett antal personer som han f\u00f6rest\u00e4llde sig som f\u00f6rebilder f\u00f6ll undan s\u00e5 snart han b\u00f6rjade processen med att byta identitet. Han lyckades inte att skapa n\u00e5gon k\u00e4nsla av kontakt.<\/p>\n

I f\u00f6rs\u00f6ken stod han blundande mitt i rummet. Det var bara Sara och han d\u00e4r. Processen hade p\u00e5g\u00e5tt ett tag och han sa till Sara att det inte fungerar. De var p\u00e5 v\u00e4g att byta roller n\u00e4r han k\u00e4nde att han inte kunde, ville, kliva tillbaka fullt ut till n\u00e4rvaron i rummet utan blev st\u00e5ende tyst, fortfarande blundande. Utan f\u00f6rvarning sa han pl\u00f6tsligt till sin partner att s\u00e4tta sig ner och lyssna p\u00e5 det han hade att s\u00e4ga henne. Han sa, med en r\u00f6st som var hans egen men med en inlevelse och lugn som ingen av dem k\u00e4nde igen.<\/p>\n

\u201dJag har kommit f\u00f6r att ge dig ett budskap, en bekr\u00e4ftelse\u201d. Det blev helt tyst innan r\u00f6sten fortsatte med samma lugn. \u201dJag vill att du f\u00f6rst\u00e5r att du kan lita p\u00e5 din nya v\u00e4g i livet och vara helt trygg i att du valt r\u00e4tt och att du ska veta att det var dags nu\u201d.<\/p>\n

Hon fr\u00e5gade vem det var som talade och fick svaret att det vet du redan. Det blev helt tyst i rummet f\u00f6r n\u00e5gon sekund. Han f\u00f6rs\u00f6kte att \u00f6ppna \u00f6gonen och se rummet men det lyckades inte. F\u00f6rst blev han r\u00e4dd men omedelbart kom ett lugn \u00f6ver honom och n\u00e5got inom honom l\u00e4t honom f\u00f6rst\u00e5 att allt \u00e4r precis som det ska vara. Han slappnade av och k\u00e4nde hur han befann sig som i ett varmt klimat, st\u00e5ende i en vind som var ljum och kl\u00e4dd i enkla luftiga kl\u00e4der. Sinnet var helt fritt fr\u00e5n tankar och hela hans varelse var uppfylld av en stillhet som han aldrig tidigare upplevt. Det enda som h\u00f6rdes i rummet var hur Sara snyftade l\u00e4tt och den v\u00e4lbekanta men \u00e4nd\u00e5 ok\u00e4nda r\u00f6sten sa att det \u00e4r bra och att hon kunde vara helt trygg,<\/p>\n

De stod s\u00e5 h\u00e4r en stund, utan att n\u00e5got sades med ord. Om det var n\u00e5gra sekunder, en minut eller mycket l\u00e4ngre hade ingen av dem n\u00e5gon uppfattning om n\u00e4r de talade om det efter\u00e5t. Successivt b\u00f6rjade han k\u00e4nna hur medvetenheten om rummet blev allt mer p\u00e5taglig och n\u00e4r han sakta kunde \u00f6ppna sina \u00f6gon s\u00e5g han Sara sittande p\u00e5 kn\u00e4 p\u00e5 golvet direkt nedanf\u00f6r honom och han hade sin utstr\u00e4ckta hand strax ovanf\u00f6r hennes blonda hj\u00e4ssa. Hon s\u00e5g p\u00e5 honom med \u00f6gon som utstr\u00e5lade v\u00e4rme. Hon b\u00f6rjade sakta le, inte i formen att skratta utan mer som ett leende som kommer inifr\u00e5n ett helt lyckligt sinne.<\/p>\n

Sedan sa hon tyst. \u201dDu blev han, hela du bytte skepnad. Ditt ansikte, kroppsh\u00e5llning och r\u00f6sten, jag s\u00e5g dig faktiskt, allts\u00e5 honom\u201d Hon tystnade ett tag och fortsatte sedan.<\/p>\n

\u201dN\u00e4r du sa att du inte kunde hitta de personer du t\u00e4nkte modellera b\u00f6rjade jag fundera p\u00e5 vem jag skulle v\u00e4lja. Det blev helt tomt inom mig och det enda som hela tiden \u00e5terkom var bilden av mig sj\u00e4lv. Samtidigt h\u00f6rde jag n\u00e5got som sa, du beh\u00f6ver inte v\u00e4lja, var dig sj\u00e4lv, n\u00e5gon annan \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g till dig. Just i det \u00f6gonblicket sa du att jag skulle s\u00e4tta mig ner och jag k\u00e4nde hur det spred sig en ljum vind i hela rummet. En v\u00e4rme som jag k\u00e4nde tr\u00e4ngde djupt in i mig\u201d.<\/p>\n

Hon beskrev sedan mer i detalj hur hon hade uppfattat honom i den skepnad han framtr\u00e4dde i under \u00f6vningen, och hon gav en beskrivning som var exakt den samma som den k\u00e4nsla han sj\u00e4lv hade upplevt inom sig och bilden han s\u00e5g p\u00e5 filmduken bakom sina st\u00e4ngda \u00f6gon.<\/p>\n

De f\u00f6rblev tysta ett tag men snart b\u00f6rjade sorlet i salen utanf\u00f6r rummet signalera att de andra deltagarna i kursen var \u00e5ter fr\u00e5n sina \u00f6vningar. Sara reste sig upp och de kramades intensivt och h\u00e5rt. En kram som inneh\u00f6ll s\u00e5 mycket k\u00e4rlek, en k\u00e4rlek som han aldrig tidigare upplevt. Inte k\u00e4rlek i perspektivet man och kvinna i en fysisk relation. Det var en totalt kravl\u00f6s k\u00e4rlek som inneh\u00f6ll allt det han som m\u00e4nniska saknat; v\u00e4rme, trygghet, stillhet och frid. En k\u00e4rlek som var s\u00e5 stark att han f\u00f6rstod att livet handlar om helt andra saker \u00e4n de som upplevs som viktiga.<\/p>\n

Hon s\u00e5g honom i \u00f6gonen och sa. \u201dN\u00e4r vi kommer ut till de andra kommer vi aldrig att kunna f\u00f6rmedla detta\u201d. Hon sa det med en lite sorgsen r\u00f6st.<\/p>\n

\u201dVi beh\u00f6ver inte f\u00f6rmedla det till dem, sa han. \u201dDet h\u00e4r handlar bara om dig och om mig. Vi har b\u00e4gge f\u00e5tt ta del av n\u00e5got mycket v\u00e4rdefullt och vi kommer f\u00f6rr eller senare att kunna f\u00f6rmedla detta till m\u00e5nga andra\u201d.<\/p>\n

N\u00e4r de kom ut till de \u00f6vriga satt de redan ner och kursledaren var precis p\u00e5 v\u00e4g b\u00f6rja genomg\u00e5ngen av \u00f6vningen.<\/p>\n

\u201dNi blev klar sist\u201d, sa hon. \u201dNi m\u00e5ste ha haft mycket att ta del av genom era f\u00f6rebilder\u201d. Kursledaren sa sedan leende, \u201deftersom ni kom sist tillbaka f\u00e5r ni f\u00f6rm\u00e5nen att b\u00f6rja med att ber\u00e4tta vilken person ni var och en har som inspiration och hur ni upplevde \u00f6vningen\u201d. Sara blev f\u00f6rst tyst, s\u00e5g sedan p\u00e5 sin partner och l\u00e4t blicken forts\u00e4tta runt de \u00f6vriga i gruppen. Sedan sa hon med tydlig och \u00f6dmjuk r\u00f6st.<\/p>\n

\u201dVi hann bara med den ena personens process\u201d. Kursledaren s\u00e5g f\u00f6rv\u00e5nad och fr\u00e5gande p\u00e5 Sara som dock fortsatte utan att l\u00e5ta sig st\u00f6ras.<\/p>\n

\u201d\u00c4ven om jag inte modellerade n\u00e5gon var jag under \u00f6vningen en av de tv\u00e5 personer som jag nu f\u00f6rst\u00e5r \u00e4r de absolut viktigaste i mitt liv. Den personen \u00e4r jag sj\u00e4lv, mitt \u00e4kta jag\u201d, och hon fortsatte\u201d, och jag m\u00f6tte den andra personen alldeles nyss d\u00e4r inne i rummet under \u00f6vningen\u201d.<\/p>\n

Det blev f\u00f6rst ett d\u00e4mpat sorl i rummet, sedan tystnade allt n\u00e4r Sara reste sig upp. Hon\u00a0gick fram till honom d\u00e4r han satt, mitt emot hennes plats i den ring de alla formerade i rummet, och sj\u00f6nk l\u00e5ngsamt ned p\u00e5 kn\u00e4. Hon tog hans h\u00e4nder mellan sina, b\u00f6jde sitt ansikte upp mot hans och sa sakta och med en n\u00e4stan overklig v\u00e4rme i r\u00f6sten. \u201dJag m\u00f6tte\u00a0en man som \u00e4r\u00a0Guds son\u00a0idag,\u00a0jag kallar honom…..\u201d. Hon\u00a0stannade d\u00e4r,\u00a0sl\u00f6t sina \u00f6gon och\u00a0tystnaden i rummet var och f\u00f6rblev total.<\/p>\n

Han blev helt tom inombords n\u00e4r han h\u00f6rde orden hon sa. F\u00f6rst t\u00e4nkte han, det h\u00e4r h\u00e4nder inte, det h\u00e4r \u00e4r bara en dr\u00f6m. Men samtidigt f\u00f6rstod han att det var det h\u00e4r han k\u00e4nt under s\u00e5 l\u00e5ng tid, att hans syfte handlar om n\u00e5got mycket stort, och han ins\u00e5g d\u00e4r och d\u00e5 att hans liv aldrig mer skulle bli detsamma som innan resan till den h\u00e4r kursg\u00e5rden.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Vem vet, inte du. Vem vet, inte jag (eller kanske vet jag?) Kursg\u00e5rden l\u00e5g f\u00f6r sig sj\u00e4lv, lite isolerad ett par kilometer utanf\u00f6r det lilla samh\u00e4llet. N\u00e4r han hade kommit fram dit f\u00f6r snart en vecka sedan intogs han av … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-193","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-noveller"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/petershus.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/193","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/petershus.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/petershus.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/petershus.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/petershus.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=193"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/petershus.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/193\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":199,"href":"https:\/\/petershus.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/193\/revisions\/199"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/petershus.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=193"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/petershus.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=193"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/petershus.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=193"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}