Hur viktigt \u00e4r det inte att k\u00e4nna sina r\u00f6tter, att f\u00f6rst\u00e5 vilka pr\u00e4glingar fr\u00e5n tidigare generationer som format varje m\u00e4nniskas personlighet. Jag har f\u00e5tt f\u00f6rm\u00e5nen att ta del av en dagbok som \u00e4r skriven av en av mina f\u00f6rf\u00e4der, f\u00f6dd 1881, d\u00e4r jag \u00e4r fj\u00e4rde generationen sett ifr\u00e5n den skrivande. Det \u00e4r en person som f\u00f6r mig hittills egentligen bara varit ett namn och ett gammalt foto. Av det lilla jag k\u00e4nt till har jag f\u00f6rst\u00e5tt att det var ett komplext liv best\u00e5ende av mycket sjukdom och sorg, vilket nu med all tydlighet framkommer i dagbokens, i m\u00e5nga stycken oerh\u00f6rt poetiska, texter. Jag kommer fram\u00f6ver att f\u00f6rdjupa mig i dagbokens texter eftersom jag inser att det finns en oers\u00e4ttlig skatt i dessa som kan ge mig m\u00e5nga svar p\u00e5 fr\u00e5gor kring mitt eget liv och hur jag som person pr\u00e4glats genom tidigare generationers personligheter. H\u00e4r nedan har jag initialt infogat en av texterna som \u00e4r en poetisk reflektion skriven en vinterdag f\u00f6r l\u00e4nge sedan vid min f\u00f6rfaders \u00e4lskade R\u00f6nnvik vid sj\u00f6n Valsans strand.<\/p>\n
<\/p>\n
\u00a0<\/em>\u00a0\u00a0\u00a0 H\u00e4ngbj\u00f6rken i R\u00f6nnvik<\/strong><\/p>\n Det \u00e4r idag den femte januari 1930. F\u00e4rden hit upp f\u00f6retogs per trampcykel. V\u00e4garna frusna, men bra. P\u00e5 glansis gick det gudomligt \u00f6ver sj\u00f6arna fr\u00e5n Valsfors och luften k\u00e4nns som ett k\u00e4llfriskt bad. Kl\u00e4dd i p\u00e4ls och filtar sitter jag h\u00e4r p\u00e5 verandan, dricker kaffe och \u00e4ter sm\u00f6rg\u00e5s, allt andas frid och ro. Ingen m\u00e4nniska synes, men jag h\u00f6r en vinterfiskare n\u00e5gonstans genom \u201dtelegrafering\u201d i isen, men var \u00e4r han? Solen lyser s\u00e5 vackert \u00f6ver hela nejden och Loberget st\u00e5r som en skyddande mur i v\u00e4ster, kl\u00e4dd i vitt, gult, bl\u00e5tt och lila.<\/p>\n Ett \u00e4lskande par har jag till s\u00e4llskap, tv\u00e5 stycken talgoxar. De \u00e4r hungriga och jag har nyss kastat till dem b\u00e5de skinka och sm\u00f6rg\u00e5s, som de broderligt delat p\u00e5 isen. Den ena fl\u00f6g nyss upp i h\u00e4ngbj\u00f6rken, men kom strax tillbaka och satte sig p\u00e5 verandar\u00e4cket h\u00e4r bredvid mig. Hon vrider p\u00e5 huvudet, vippar med stj\u00e4rten och tigger mera mat. Lyckliga varelser t\u00e4nker jag, ni \u00e4r fria i Guds fria natur, har inga bekymmer f\u00f6r morgondagen och f\u00f6r mat och kl\u00e4der. Jag v\u00e4nder blicken och ser p\u00e5 min vackra h\u00e4ngbj\u00f6rk h\u00e4r bredvid och fantiserar:<\/p>\n \u201dO, om jag kunde en vacker saga om dig. Jag \u00e4lskar dig, jag kan ej annat n\u00e4r jag ser din vita krona, sk\u00f6nare \u00e4n n\u00e5gon kr\u00f6nt furstes, resa sig i rimfrost och iskristaller, gnistrande praktfull mot en vinterklar bl\u00e5 himmel. Dejliga idyll, trolsk och bed\u00e5rande \u00e4r du, vackra vita bj\u00f6rk. Jag kan ej annat \u00e4n \u00e4lska dig. Med din v\u00e5rfriska f\u00e4gring har du m\u00e5ngen g\u00e5ng gett mig livets ljusaste dr\u00f6mmar, och svalkande skugga under sommarens solheta brand. I h\u00f6stens tungsinthet t\u00e4nder du din sj\u00e4l, och l\u00e5tert den lysa, som en brinnande fackla, samt str\u00e5la likt en livsklar dikt. N\u00e4r f\u00f6rg\u00e4ngelsen susade genom naturen, l\u00e4t du m\u00e5ngen g\u00e5ng, en stilla sv\u00e4rmisk m\u00e5nskensnatt, dina silvrade blad \u00e4ndock lysa och susa om livets evighet. Och kanske n\u00e5gon g\u00e5ng tv\u00e5 \u00e4lskande hj\u00e4rtan s\u00f6kt ditt skydd, din ro, f\u00f6r att i stilla ensamhet och daggst\u00e4nkt tystnad sv\u00e4rja varandra sin tro\u201d?<\/em><\/p>\n Mjukt b\u00f6rjar skymningen falla. Solnedg\u00e5ngens brinnande f\u00e4rgskrud har brustit. Dess sista bleka f\u00e4stning dr\u00f6jer sig dock kvar vid v\u00e4sters portar, bortom Loberget, som ville den i det sista och l\u00e4ngsta njuta aftonstj\u00e4rnans magiska glans. Jag g\u00e5r in, och mjukt faller skymningen in i kojan, faller med stillhet och ro \u00f6ver sj\u00e4l och sinne. Nu kommer skymningsfantasin, framlockad av eldens dansande guldklara flammor och r\u00f6da skimrande gl\u00f6d fr\u00e5n spisen. Jag t\u00e4nker \u00e5ter p\u00e5 min k\u00e4ra bj\u00f6rk h\u00e4rute. En enkel naturlig saga, som m\u00e5nga tycker att den ingenting \u00e4r, brasans saga, och kanske en g\u00e5ng min k\u00e4ra bj\u00f6rks saga:<\/p>\n \u201dEn vacker vinterdag, som i dag, kanske du m\u00e5ste b\u00f6ja ditt m\u00e4ktiga huvud f\u00f6r b\u00f6delsyxan, sedan du osj\u00e4lviskt givit mig och andra ditt liv och din sk\u00f6nhet, och med en dov klagan faller du mot den jord ur vilken ditt v\u00e4sen sugit must och n\u00e4ring. Och kanske du sedan blir en skymningsbrasa, som flammar, likt den jag har h\u00e4rinne, och som lockar fram sagor och s\u00e4gnens poesi ur dunklet. D\u00e5 vill jag inte vara med. O, m\u00e5 jag slippa det. M\u00e5 du f\u00e5 leva, st\u00e5 kvar och gl\u00e4dja mig samt m\u00e5nga andra \u00e5r fr\u00e5n \u00e5r, vackra vita bj\u00f6rk, susande tr\u00e4d i skogen, h\u00e4r vid mitt k\u00e4ra R\u00f6nnvik. Du har glatt mig och susat f\u00f6r mig s\u00e5 m\u00e5ngen g\u00e5ng. Jag \u00e4lskar dig, flera \u00e4lskar dig, vi kan ej annat\u201d.<\/em><\/p>\n Josef Bjurman, 1881-1932<\/strong><\/p>\n \u00a0 (genom Bo Gunnar Karlsson)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Hur viktigt \u00e4r det inte att k\u00e4nna sina r\u00f6tter, att f\u00f6rst\u00e5 vilka pr\u00e4glingar fr\u00e5n tidigare generationer som format varje m\u00e4nniskas personlighet. Jag har f\u00e5tt f\u00f6rm\u00e5nen att ta del av en dagbok som \u00e4r skriven av en av mina f\u00f6rf\u00e4der, f\u00f6dd … Forts\u00e4tt l\u00e4sa