I kv\u00e4ll sitter jag och lyssnar p\u00e5 musik via Spotify i datorn. Nostalgi, sentimentalitet, t\u00e5rar, sorg, gl\u00e4dje, k\u00e4rlek. Alla dessa k\u00e4nslor far genom mitt sinne just nu. F\u00f6r tillf\u00e4llet h\u00f6r jag Demis Roussos , Den br\u00e4kande greken, som ger mig k\u00e4nslor av ungdomlig k\u00e4rlek till n\u00e5gon som egentligen inte var tillg\u00e4nglig, och en tro p\u00e5 framtiden som inte hade n\u00e5gra som helst begr\u00e4nsningar. Vad h\u00e4nde sen? Livet kom och tog \u00f6ver. I dag inser jag att jag trott att jag beh\u00f6vt f\u00f6rsvara min uppfattning att jag tycker det \u00e4r bra musik att lyssna p\u00e5, Den br\u00e4kande greken, Demis Roussos. Jag vill inte l\u00e4ngre g\u00f6ra det. Jag vill h\u00e4r och nu meddela att jag tycker att Den br\u00e4kande greken ger mig en sk\u00f6n k\u00e4nsla av positiva minnen och att jag \u00e4r tacksam \u00f6ver det. Jag kopplar mycket av mina minnen till musik och det ger mig en direkt koppling till det som varit. Varf\u00f6r det just \u00e4r musik som v\u00e4cker mina minnen vet jag inte men det finns s\u00e4kert en f\u00f6rklaring till det.<\/p>\n
Jag kan r\u00e4kna upp ett antal musikupplevelser som ger mig en direkt koppling till mina minnen och olika upplevelser. Santana f\u00f6r mig direkt tillbaka till 70-talets ungdomliga s\u00f6kande efter mening. Bruce Springsteen \u00e4r f\u00f6r mig kopplingen till de oh\u00e4mmade festerna d\u00e4r det kanske konsumerades mer \u00e4n vad som var l\u00e4mpligt, med f\u00f6ljande konsekvenser. Till det kommer alla dansband som inneb\u00e4r den f\u00f6rsta egentliga kopplingen till kontakten med det motsatta k\u00f6net. Jag kan \u00e4n idag \u00e4lska att lyssna p\u00e5 dansband. Inte kanske fr\u00e4mst p\u00e5 musiken som s\u00e5dan men p\u00e5 grund av de minnen den ger. Buggkurserna i S\u00e4terdalen, tryckarna med de man inte riktigt v\u00e5gade h\u00e5lla h\u00e5rt, men d\u00e4r en av dem till slut blev livskamraten i mer \u00e4n trettio \u00e5r nu. Tack och lov f\u00f6r att det finns n\u00e5gon logik i livet.<\/p>\n
Midsommar 1974. R\u00e4ttvik. Det var en fantastiskt varm midsommar med raggare, t\u00e4lt som rasade f\u00f6rsta kv\u00e4llen men som ingen observerade f\u00f6rr\u00e4n tre dygn senare n\u00e4r det var dags att packa ihop, hon som bodde i t\u00e4ltet bredvid; vart tog hon v\u00e4gen efter den helgen. Kommer hon ih\u00e5g den kv\u00e4llens musik. F\u00f6r mig \u00e4r den lika levande i dag som den var d\u00e5. \u201dDr Hook, A little bit more\u201d. Jag minns inte vad hon hette, var hon bodde eller egentligen hur hon s\u00e5g ut. Men det var en fantastisk upplevelse. Minns hon, hon som jag egentligen inte minns, den helgen? Minns hon musiken, minns hon mig,\u00a0v\u00e4rmen, morgonen efter i v\u00e4rmen i t\u00e4ltet. Var finns hon idag? Hur blev hennes liv? Vilken musik sitter hon i kv\u00e4ll och minns till?<\/p>\n
N\u00e5got som inte borde talas om. Las Canteras, Las Palmas 1977. Ni som var med vet varf\u00f6r det inte borde talas om. Men egentligen \u00e4r det fel. Det beh\u00f6ver talas om. Det var nog v\u00e5r lyckligaste tid i livet. Att det inte borde talas om idag beror nog p\u00e5 att en 56-\u00e5rings perspektiv \u00e4r annorlunda \u00e4n en 21-\u00e5rings. ELO, 10 CC, Boney M, Elvis, Chicago och m\u00e5nga andra satte v\u00e5r v\u00e4rld i spinn just d\u00e5. Konsekvenserna \u00e4r det inga st\u00f6rre problem att leva med idag om man ska vara riktigt \u00e4rlig.<\/p>\n
Kalifornien, Las Vegas, Texas, Fort Lauderdale 1978. Eric Clapton och Bee Gees. Saturday Night Fever, i en bil l\u00e4ngs Highway one. Fanns det n\u00e5gra som helst problem i livet d\u00e5? Att h\u00f6ra den musiken idag ger omedelbart samma k\u00e4nsla av frihet och framtidstro. Vad \u00e4r skillnaden idag? Inneb\u00e4r trettiofem \u00e5r att m\u00f6jligheterna i livet f\u00f6r\u00e4ndras? Ja, p\u00e5 ett s\u00e4tt \u00e4r det naturligtvis s\u00e5, vi har inte samma tid framf\u00f6r oss. Men bortsett fr\u00e5n det faktum att tiden g\u00e5r fram\u00e5t, vi har aldrig haft mer \u00e4n nuet att leva i. Musiken som gav mig gl\u00e4dje och energi f\u00f6r trettiofem \u00e4r sedan \u00e4r densamma idag och den kan ge mig samma energi nu.<\/p>\n
Om musiken som inspirerade mig till k\u00e4rlek, gl\u00e4dje och framtidstro f\u00f6r trettiofem \u00e5r sedan ger mig samma k\u00e4nslor idag om jag ger den chansen, varf\u00f6r l\u00e5ter jag den inte f\u00e5 samma utrymme i mitt liv idag? Varf\u00f6r tror jag att jag har andra behov idag? Vem \u00e4r jag idag som jag inte var f\u00f6r trettiofem \u00e5r sedan? L\u00e5t mig vara samma person idag, men med ytterligare trettiofem \u00e5rs livserfarenhet. L\u00e5t mig lyssna p\u00e5 samma musik med samma k\u00e4nslor som d\u00e5. L\u00e5t mig uppskatta mina minnen utan att d\u00f6ma, utan \u00e5ngest och l\u00e5t min musik p\u00e5minna mig om mina goda stunder i livet. L\u00e5t musiken vara min plattform \u00e4ven under min resterande tid h\u00e4r; dansband, h\u00e5rdrock, blues, klassiskt och alla andra varianter. \u00a0\u00a0\u00a0<\/p>\n
<\/p>\n
Bo Gunnar Karlsson \u00a0<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" I kv\u00e4ll sitter jag och lyssnar p\u00e5 musik via Spotify i datorn. Nostalgi, sentimentalitet, t\u00e5rar, sorg, gl\u00e4dje, k\u00e4rlek. Alla dessa k\u00e4nslor far genom mitt sinne just nu. F\u00f6r tillf\u00e4llet h\u00f6r jag Demis Roussos , Den br\u00e4kande greken, som ger mig … Forts\u00e4tt l\u00e4sa