Vad var det han hade sagt?<\/p>\n\n\n\n
Den f\u00f6rbjudna sorgen?<\/p>\n\n\n\n
Jag g\u00e5r vidare hem\u00e5t och drar rocken t\u00e4tare omkring sig. Dels beroende p\u00e5 att det \u00e4r i mitten p\u00e5 december och att den \u00e4ven idag \u00e4r ovanligt kall, s\u00e5 som m\u00e5naden varit s\u00e5 h\u00e4r l\u00e5ngt i \u00e5r. Men det \u00e4r inte bara v\u00e4dret som g\u00f6r att jag fryser. Den f\u00f6rbjudna sorgen. Frasen upprepas i mina tankar. N\u00e4r han fr\u00e5gade mig om jag n\u00e5gonsin hade s\u00f6rjt min son fast han lever blev jag f\u00f6rst tyst och sedan f\u00f6rvirrad.<\/p>\n\n\n\n
\u201dVad menar du med att s\u00f6rja fast han lever?\u201d jag tittade p\u00e5 honom och han s\u00e5g p\u00e5 mig en stund samtidigt som det syntes att han funderade.<\/p>\n\n\n\n
\u201dJag skulle f\u00f6rst vilja fr\u00e5ga dig vad du t\u00e4nker p\u00e5, vad det inneb\u00e4r, att s\u00f6rja\u201d, sa han sedan. \u201dVarf\u00f6r s\u00f6rjer man, och n\u00e4r s\u00f6rjer man?\u201d<\/p>\n\n\n\n
\u201dJa, man s\u00f6rjer v\u00e4l n\u00e4r n\u00e5gon har d\u00f6tt, eller hur?\u201d<\/p>\n\n\n\n
\u201dJa, absolut. Men varf\u00f6r s\u00f6rjer man? Det \u00e4r ju inte sj\u00e4lva d\u00f6den i sig som \u00e4r orsaken att man s\u00f6rjer, man s\u00f6rjer ju f\u00f6r att man saknar n\u00e5gon\u201d.<\/p>\n\n\n\n
\u201dJag f\u00f6rst\u00e5r vad du menar men samtidigt inte riktigt fullt ut. Jag menar s\u00e5 h\u00e4r: Jag kan ju sakna n\u00e5gon som rest bort ett tag, men jag sitter ju inte och s\u00f6rjer den personen medan han eller hon \u00e4r borta\u201d.<\/p>\n\n\n\n
Han reste sig upp och gick fram till kaffebordet och h\u00e4mtade pannan med kaffe. Han kom fram till bordet och fyllde p\u00e5 kaffe i sin kopp, s\u00e5g fr\u00e5gande p\u00e5 mig med en nick mot sin tomma kopp.<\/p>\n\n\n\n
\u201dNej tack, det \u00e4r bra f\u00f6r mig.<\/p>\n\n\n\n
Han gick tillbaka med kaffepannan och satte sig sedan ner och b\u00f6rjade prata igen.<\/p>\n\n\n\n
\u201dNja, i och f\u00f6r sig har du r\u00e4tt men man kan faktiskt s\u00f6rja \u00e4ven om det inte handlar om en person som d\u00f6tt. Det kanske inte i f\u00f6rsta hand \u00e4r sorg man k\u00e4nner n\u00e4r en person \u00e4r bortrest en tid. Vet jag att personen kommer tillbaka, ja, d\u00e5 handlar det om saknad, som jag med stor s\u00e4kerhet vet kommer att bytas mot gl\u00e4dje n\u00e4r personen kommer tillbaka. Men om vi h\u00e5ller oss till det som vi n\u00e4rmast f\u00f6rknippar med sorg, att n\u00e5gon vi h\u00e5ller av d\u00f6r, s\u00e5 finns det vissa aspekter som vi f\u00f6rknippar med den sorgen, vad det betyder att s\u00f6rja\u201d.<\/p>\n\n\n\n
Jag g\u00e5r och t\u00e4nker p\u00e5 det som han nyss ber\u00e4ttat och det blir mer och mer uppenbart f\u00f6r mig hur mycket det han s\u00e4ger har p\u00e5verkat hela mitt liv. Sorg \u00e4r s\u00e5 otroligt mycket st\u00f6rre del av v\u00e5ra liv \u00e4n bara n\u00e5got vi g\u00e5r igenom n\u00e4r n\u00e5gon d\u00f6r, allts\u00e5 l\u00e4mnar oss f\u00f6r alltid i sin fysiska form, begravd och borta. Det kan vara en sorg att f\u00f6rlora ett arbete som jag \u00e4lskar. D\u00e4r har jag haft mina kamrater, min identitet som yrkesman och min ekonomiska trygghet. Allt detta kan ryckas undan fr\u00e5n mig omedelbart utan att n\u00e5gonsin komma tillbaka. En sjukdom eller olycka kan inneb\u00e4ra att jag aldrig mer kan g\u00f6ra det jag \u00e4lskar att g\u00f6ra. Kanske \u00e4r det n\u00e5gon idrott eller annan fritidsaktivitet som inte l\u00e4ngre \u00e4r m\u00f6jlig p\u00e5 grund av att mina fysiska f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r alltid har f\u00f6r\u00e4ndrats. Han beskrev ett antal olika aspekter i livet som kan inneb\u00e4ra att det blir ett definitivt, ofrivilligt, avslut p\u00e5 n\u00e5got som varit en betydande del av livet.<\/p>\n\n\n\n
\u201dF\u00f6rst\u00e5r du hur jag menar\u201d, sa han.<\/p>\n\n\n\n
\u201dJa, jo\u2026men jag har nog aldrig t\u00e4nkt p\u00e5 det p\u00e5 det viset. Man t\u00e4nker ju bara p\u00e5 sorg i samband med att n\u00e5gon d\u00f6tt. I och f\u00f6r sig, n\u00e4r jag t\u00e4nker efter kanske man s\u00e4ger att man s\u00f6rjer n\u00e5got som inte handlar om att n\u00e5gon d\u00f6tt, men d\u00e5 \u00e4r det mera n\u00e5got man s\u00e4ger i st\u00e4llet f\u00f6r att s\u00e4ga att man saknar det\u201d.<\/p>\n\n\n\n
\u201dJa, s\u00e5 \u00e4r det och det \u00e4r ju helt ok. Det \u00e4r d\u00e4remot skillnaden p\u00e5 att s\u00f6rja n\u00e5got eller n\u00e5gon i bem\u00e4rkelsen att sakna, mot att g\u00e5 igenom en sorg efter n\u00e5got eller n\u00e5gon som f\u00f6r alltid \u00e4r borta. Det \u00e4r i det perspektivet som jag undrar vad du menar med att s\u00f6rja, varf\u00f6r s\u00f6rjer man, vad \u00e4r sorgen till f\u00f6r?\u201d<\/p>\n\n\n\n
Jag fick lov att fundera en stund och t\u00e4nka igenom det han sagt. Att sakna n\u00e5gon just f\u00f6r stunden eller att inse att n\u00e5gon \u00e4r borta f\u00f6r alltid, det \u00e4r naturligtvis stor skillnad \u00e4ven om det just i stunden kan k\u00e4nnas sorgligt. \u201dJa, att s\u00f6rja n\u00e4r n\u00e5gon d\u00f6tt \u00e4r v\u00e4l att vara ledsen \u00f6ver att den personen aldrig mer kommer att finnas hos mig?\u201d<\/p>\n\n\n\n
\u201dJa, och vad \u00e4r d\u00e5 den sorgen till f\u00f6r, vad leder det till att vara ledsen?\u201d Han lutade sig fram mot mig med armb\u00e5garna vilande p\u00e5 bordsskivan. Jag m\u00e4rkte p\u00e5 hela hans kroppsspr\u00e5k att han var engagerad. Han s\u00e5g uppenbarligen att jag var lite konfunderad och fortsatte. \u201dJag kan ge dig min uppfattning kring allt det h\u00e4r f\u00f6rst s\u00e5 kan vi diskutera vad du tycker sen, ok?\u201d<\/p>\n\n\n\n
Jag nickar och han lutar sig tillbaka i f\u00e5t\u00f6ljen.<\/p>\n\n\n\n
\u201dJag b\u00f6rjar s\u00e5 h\u00e4r. Vad \u00e4r det som \u00e4r den absoluta motsatsen till sorgen och ledsamheten i samband med att n\u00e5gon man \u00e4lskar d\u00f6r? Om d\u00f6den, oavsett n\u00e4r den intr\u00e4ffar, \u00e4r den ena ytterligheten p\u00e5 det vi kallar livet, vad \u00e4r det d\u00e5 som \u00e4r den andra \u00e4nden? Jag bara funderar h\u00f6gt nu s\u00e5 du beh\u00f6ver inte svara. I den andra \u00e4nden p\u00e5 livsresan \u00e4r naturligtvis \u00f6gonblicket n\u00e4r vi f\u00f6ds. Om sorg \u00e4r det som utl\u00f6ser t\u00e5rar n\u00e4r n\u00e5gon vi \u00e4lskar d\u00f6r, s\u00e5 \u00e4r det ju gl\u00e4djet\u00e5rar som utl\u00f6ses n\u00e4r n\u00e5gon \u00e4lskad och efterl\u00e4ngtad f\u00f6ds. Jag tror att de allra flesta som blivit f\u00f6r\u00e4lder s\u00e4ger att livets st\u00f6rsta \u00f6gonblick var n\u00e4r ens barn blev f\u00f6tt. Efter en l\u00e5ng v\u00e4ntan, med stora f\u00f6rv\u00e4ntningar och dr\u00f6mmar p\u00e5 vad ens barn kommer att betyda blir allt en dag uppfyllt. Barnet f\u00f6ds, gl\u00e4djen, lyckan och kanske framf\u00f6r allt, stoltheten \u00e4r total och alla gratulerar\u201d.<\/p>\n\n\n\n
Jag m\u00e4rkte p\u00e5 honom att han var l\u00e5ngt inne i sina egna minnesbilder n\u00e4r han ber\u00e4ttade detta. \u00c4ven jag ins\u00e5g att mina tankar befann sig tillbaka till den stunden f\u00f6r mer \u00e4n trettio \u00e5r sedan d\u00e5 Peter f\u00f6ddes. All sp\u00e4nning och oro hade sl\u00e4ppt i samma stund som han kom ut, gl\u00e4djen vi fick k\u00e4nna n\u00e4r vi ringde och ber\u00e4ttade f\u00f6r v\u00e5ra f\u00f6r\u00e4ldrar att vi f\u00e5tt en son och att allt var bra. Alla de k\u00e4nslor som jag upplevde d\u00e5 for f\u00f6rbi i mitt sinne just n\u00e4r han beskrev det, men de f\u00f6rsvann omg\u00e5ende n\u00e4r jag ins\u00e5g vad det var han skulle komma till sedan.<\/p>\n\n\n\n
\u201dAllts\u00e5, n\u00e4r n\u00e5gon d\u00f6r k\u00e4nner vi sorg, kanske ilska, r\u00e4dsla, saknad. Vi kanske upplever att det \u00e4r or\u00e4ttvist, livet blir helt pl\u00f6tsligt meningsl\u00f6st. Ja, alla k\u00e4nslor som vi sammankopplar med en definitiv f\u00f6rlust fyller oss. Vi beh\u00f6ver p\u00e5 n\u00e5got vis f\u00e5 ge uttryck f\u00f6r alla dessa k\u00e4nslor och det \u00e4r d\u00e4r sorgen kommer in. Jag vill p\u00e5st\u00e5 att sorgen \u00e4r som dessa k\u00e4nslors f\u00f6rpackning. Att s\u00f6rja \u00e4r att sl\u00e4ppa ut dem, att s\u00f6rja \u00e4r att g\u00e5 vidare. \u00d6ppnar vi inte f\u00f6rpackningen blir k\u00e4nslorna kvar d\u00e4rinne och vi f\u00e5r b\u00e4ra dem med oss hela tiden. N\u00e4r vi sl\u00e4pper taget om k\u00e4nslorna och l\u00e5ter dem l\u00e4mna oss tar det med sig sm\u00e4rtan vi upplever av att ha f\u00f6rlorat n\u00e5gon. Om vi s\u00f6rjer p\u00e5 riktigt genom att verkligen till\u00e5ta alla v\u00e5ra k\u00e4nslor att f\u00e5 former att uttrycka sig p\u00e5 s\u00e5 kommer vi att kunna g\u00e5 vidare i livet och \u00e5ter uppleva lycka och gl\u00e4dje. Det inneb\u00e4r inte att vi gl\u00f6mmer den som vi f\u00f6rlorat eller att jag inte l\u00e4ngre k\u00e4nner stor saknad och kanske beh\u00f6ver gr\u00e5ta \u00f6ver det ibland \u00e4ven efter m\u00e5nga \u00e5r. Det inneb\u00e4r d\u00e4remot att vi genom att sl\u00e4ppa taget om sorgens k\u00e4nslor ger utrymme f\u00f6r motsatsen igen i livet och vi s\u00f6rjer inte l\u00e4ngre. Sorgen finns f\u00f6r alltid kvar och vi minns den vi f\u00f6rlorat med saknad, men nu \u00e4r i st\u00e4llet fina minnen och gl\u00e4dje av den saknade inneh\u00e5llet i f\u00f6rpackningen\u201d.<\/p>\n\n\n\n
Jag m\u00e4rker nu att jag g\u00e5tt en bra bit fr\u00e5n restaurangen och ser \u00e4ven att det till och med b\u00f6rjat sn\u00f6a lite. Jag \u00e4r strax framme vid kontoret igen men b\u00f6rjar k\u00e4nna hur motst\u00e5ndet v\u00e4xer f\u00f6r att g\u00e5 tillbaka in dit. Jag stannar och ser mot det h\u00e5ll d\u00e4r kontoret ligger men best\u00e4mmer mig f\u00f6r att g\u00e5 till bilen och \u00e5ka hem i st\u00e4llet. Jag vill dela det han delat med mig med Yvonne direkt. Jag tror att det \u00e4r n\u00e5got som ocks\u00e5 hon inser v\u00e4rdet av att f\u00f6rst\u00e5. Det var det som han sa om att s\u00f6rja n\u00e5gon som faktiskt lever som var det som verkligen satte ig\u00e5ng mina reflektioner om hur jag har hanterat sorgerna i mitt liv.<\/p>\n\n\n\n
\u201dF\u00f6r att \u00e5terg\u00e5 till hur det \u00e4r n\u00e4r n\u00e5gon f\u00f6ds. Gl\u00e4dje, l\u00e4ttnad, lycka, framtidstro och vi \u00e4lskar den nya lilla m\u00e4nniskan gr\u00e4nsl\u00f6st fr\u00e5n f\u00f6rsta sekunden. Det \u00e4r s\u00e5dant vi upplever. Vad \u00e4r det d\u00e5 som h\u00e4nder om det barn som kommer inte \u00e4r det barn jag v\u00e4ntat p\u00e5? Alla f\u00f6rv\u00e4ntar sig ett friskt barn som kommer att uppfylla alla mina f\u00f6rhoppningar och f\u00f6rv\u00e4ntningar jag har som f\u00f6r\u00e4lder, ett barn som jag kommer att vara stolt \u00f6ver, ett barn som kommer att g\u00f6ra mig stolt. F\u00f6rlossningen sker och det visar sig att det barn som kom var ett helt annat barn. Allt var inte ok. Ja, barnet lever, det finns d\u00e4r. Jag ser det, jag h\u00e5ller i det. Det \u00e4r mitt barn som nyss blivit f\u00f6dd, men det \u00e4r inte det barn jag v\u00e4ntade p\u00e5. Det barn jag v\u00e4ntade p\u00e5 kom inte, det barnet finns inte, det barnet dog\u201d.<\/p>\n\n\n\n
Han tittade p\u00e5 mig och sa; \u201dDet h\u00e4r \u00e4r ju oerh\u00f6rt k\u00e4nsliga saker att prata om men jag vet ju att du f\u00f6rst\u00e5r. Det \u00e4r aspekter som \u00e4r sammankopplade med s\u00e5 oerh\u00f6rt mycket skam och skuld och det \u00e4r grunden f\u00f6r s\u00e5 m\u00e5nga o\u00f6ppnade f\u00f6rpackningar med sorg som g\u00f6r att s\u00e5 m\u00e5nga m\u00e4nniskor g\u00e5r hela livet utan att ha plats f\u00f6r gl\u00e4dje och lycka. Om mitt barn faktiskt f\u00f6ds men d\u00f6r i samband med f\u00f6rlossningen \u00e4r det sj\u00e4lvklart en oerh\u00f6rd tragik som kommer att f\u00f6lja mig hela livet. Men f\u00f6ruts\u00e4ttningarna finns f\u00f6r att jag kan starta en riktig process av att helt fokusera p\u00e5 att s\u00f6rja, att sl\u00e4ppa alla de k\u00e4nslorna som sorgen inneh\u00e5ller, sl\u00e4ppa dem fria och successivt g\u00e5 vidare i livet. Dessutom kommer alla i min omgivning att f\u00f6rst\u00e5 den sm\u00e4rta som jag upplever och vara delaktiga i den\u201d.<\/p>\n\n\n\n
\u201dMen hur ska jag kunna s\u00f6rja det barn som aldrig kom, det barn jag l\u00e4ngtat efter, n\u00e4r jag faktiskt h\u00e5ller i ett annat barn, ett barn som jag inte vill ha. Det \u00e4r h\u00e4r som det \u00e4r f\u00f6r tufft f\u00f6r de allra flesta att g\u00e5 vidare med en process att s\u00f6rja. Men faktum \u00e4r att samtidigt som chocken och sorgen \u00f6ver att mitt nyf\u00f6dda barn inte \u00e4r friskt, och kanske aldrig kommer att bli det vilket \u00e4r totalt f\u00f6rlamande, s\u00e5 sitter jag och h\u00e5ller i ett barn som jag enligt alla normer f\u00f6rv\u00e4ntas \u00e4lska omg\u00e5ende. F\u00f6r att \u00f6verleva, f\u00f6r att orka ta mig fram\u00e5t i livet just nu, s\u00e5 v\u00e4ljer jag att skjuta sorgens f\u00f6rpackade k\u00e4nslor djupt inom mig och fokuserar p\u00e5 att leva upp till all f\u00f6rv\u00e4ntan p\u00e5 att jag ska ta emot det barn jag faktiskt h\u00e5ller i. Jag vet att du vet, att det h\u00e4r inte har n\u00e5got att g\u00f6ra med att man inte \u00e4lskar det barn som kommit, oavsett sjukdom eller funktionsneds\u00e4ttning. Det kanske till och med \u00e4r s\u00e5 att man \u00e4lskar det barnet mer eftersom det beh\u00f6ver mig p\u00e5 ett helt annat s\u00e4tt hela livet \u00e4n andra barn\u201d. <\/p>\n\n\n\n
\u201dJa, jag f\u00f6rst\u00e5r precis vad det \u00e4r du s\u00e4ger. Det \u00e4r till och med s\u00e5 att jag just nu upplever n\u00e5gon form av eufori. Jag skulle n\u00e4stan kunna ropa; Eureka, jag har funnit det, precis som Arkimedes gjorde n\u00e4r han kom p\u00e5 sin princip\u201d. Han ser p\u00e5 mig med uppsp\u00e4rrade \u00f6gon och skrattar medan jag forts\u00e4tter. \u201dNu k\u00e4nns det som att jag f\u00f6rst\u00e5r varf\u00f6r jag i alla \u00e5r har haft en nedst\u00e4md, dyster grundk\u00e4nsla inom mig. Det \u00e4r sorgen som fortfarande \u00e4r s\u00e5 fylld med alla de k\u00e4nslor som st\u00e4ngdes in omedelbart efter det att det blev fastst\u00e4llt att Peter var utvecklingsst\u00f6rd och sv\u00e5rt sjuk\u201d.<\/p>\n\n\n\n
\u201dYvonne\u201d. Jag ropar med kanske lite v\u00e4l upphetsad r\u00f6st direkt n\u00e4r jag kommer innanf\u00f6r d\u00f6rren. \u201dYvonne, \u00e4r du hemma\u201d. Jag borde naturligtvis ha f\u00f6rst\u00e5tt det eftersom hennes bil stod p\u00e5 g\u00e5rden och ytterd\u00f6rren till huset var ol\u00e5st men just nu var mina tankar s\u00e5 totalt upptagna med det som jag nyss h\u00f6rt s\u00e5 att jag inte riktigt hade fokus p\u00e5 det som h\u00e4nde omkring mig.<\/p>\n\n\n\n
\u201dJa, jag \u00e4r h\u00e4r inne i tv\u00e4ttstugan. Men varf\u00f6r kommer du hem nu. Du skulle ju bli sen idag sa du i morse?\u201d<\/p>\n\n\n\n
\u201dJag vet, men det h\u00e4nde en del idag som gjorde att jag valde att \u00e5ka hem i st\u00e4llet. Jag och Ulf fikade och pratade om den f\u00f6rbjudna sorgen\u201d.<\/p>\n\n\n\n
\u201dVilkens sorg sa du\u201d?<\/p>\n\n\n\n
\u201dInte vilkens sorg. Jag sa den f\u00f6rbjudna sorgen. Allts\u00e5 min sorg. Den sorg jag har haft med mig i princip hela livet och den sorg som hindrat mig fr\u00e5n att leva fullt ut.<\/p>\n\n\n\n
Yvonne kommer ut fr\u00e5n tv\u00e4ttstugan medan jag pratar. Jag ser p\u00e5 hennes veck i pannan att hon funderar vad det \u00e4r jag s\u00e4ger. Hon har alltid haft en f\u00f6rm\u00e5ga att ge mig signaler som \u00e4r tydliga p\u00e5 hur hon uppfattar eller reagerar p\u00e5 det jag s\u00e4ger. Eller ocks\u00e5 \u00e4r det s\u00e5 att jag alltid v\u00e4ljer att tolka hennes reaktion p\u00e5 det s\u00e4tt som jag tror att hon ska reagera.<\/p>\n\n\n\n
\u201dDen f\u00f6rbjudna sorgen, sa du s\u00e5\u201d?<\/p>\n\n\n\n
\u201dJa, v\u00e4nta ska jag f\u00f6rklara. Jag och Ulf tr\u00e4ffades p\u00e5 eftermiddagen och tog en fika p\u00e5 stan, ja som vanligt. Jag vet inte vad det var som gjorde att vi b\u00f6rjade prata om sorg men han fr\u00e5gade mig om jag hade s\u00f6rjt att Peter f\u00f6ddes funktionsnedsatt och om jag k\u00e4nde till den f\u00f6rbjudna sorgen. F\u00f6rst f\u00f6rstod jag inte vad han menade men n\u00e4r han f\u00f6rklarade ins\u00e5g jag hur precis det beskrev det som varit mitt sp\u00f6ke hela livet. Eller r\u00e4ttare sagt \u00e4r mitt sp\u00f6ke\u201d.<\/p>\n\n\n\n
Yvonne hade satt sig ner vid k\u00f6ksbordet medan jag pratade och jag gjorde detsamma. Jag ber\u00e4ttade hur v\u00e5rt samtal vid fikat hade varit och hon satt hela tiden tyst och lyssnade. F\u00f6r en g\u00e5ngs skull s\u00e5 kunde jag inte avg\u00f6ra hur hon reagerade, eller var det kanske s\u00e5 att jag inte fokuserade p\u00e5 det? N\u00e4r jag var klar blev det tyst en stund kring bordet. Yvonne satt och plockade med fransarna p\u00e5 duken som l\u00e5g p\u00e5 bordet samtidigt som hon tittade ut genom f\u00f6nstret. Jag f\u00f6ljde hennes blick och s\u00e5g hur det hade b\u00f6rjat skymma alltmer d\u00e4rute.<\/p>\n\n\n\n
\u201dVet du\u201d. Yvonnes r\u00f6st bryter tystnaden och jag v\u00e4nder mig mot henne. Hon ser fortfarande lite fr\u00e5nvarande ut och blicken \u00e4r riktad mot f\u00f6nstret. Sen v\u00e4nder hon huvudet sakta mot mig och jag ser att hennes blick \u00e4r blank. En t\u00e5r \u00e4r precis p\u00e5 v\u00e4g att l\u00e4mna det ena \u00f6gat f\u00f6r att falla ner \u00f6ver hennes kind. \u201dVet du\u201d, s\u00e4ger hon igen. \u201dDet du just nu ber\u00e4ttade \u00e4r n\u00e5got som jag har k\u00e4nt, men inte f\u00f6rst\u00e5tt, \u00e4nda sedan Peter f\u00f6ddes. F\u00f6rsta tiden, m\u00e5naderna kanske ett \u00e5r, fick jag h\u00e5lla ifr\u00e5n mig k\u00e4nslan av att inte t\u00e4nka p\u00e5 hur det skulle varit om han varit n\u00e5gon annan. Jag ville inte t\u00e4nka s\u00e5. Jag trodde att det var mig det var fel p\u00e5. Vad var jag f\u00f6r mamma som inte ville ha mitt eget barn, som egentligen ville ha ett annat barn. Samtidigt \u00e4lskade jag Peter s\u00e5 otroligt mycket att jag ibland k\u00e4nde det som att jag skulle g\u00e5 s\u00f6nder. Det gjorde bara att jag k\u00e4nde mig \u00e4nnu s\u00e4mre, \u00e4nnu mer skuld och jag sk\u00e4mdes f\u00f6r mina egna tankar. Hur kunde jag \u00e4lska mitt barn samtidigt som jag inte ville ha det? Var min k\u00e4rlek bara p\u00e5hittad, som ett s\u00e4tt att r\u00e4ttf\u00e4rdiga de andra tankarna och k\u00e4nslorna\u201d.<\/p>\n\n\n\n
Yvonne slutar att ber\u00e4tta. Hon l\u00e4gger huvudet i armarna som hon lagt i kors framf\u00f6r sig p\u00e5 bordet. Jag tvekar \u00f6ver hur jag ska g\u00f6ra. Vad ska jag s\u00e4ga? Eller ska jag bara vara tyst och v\u00e4nta p\u00e5 att hon s\u00e4ger n\u00e5got mer? Helst skulle jag vilja str\u00e4cka mig \u00f6ver bordet och l\u00e4gga min hand p\u00e5 hennes huvud och bara visa att jag finns h\u00e4r. Varf\u00f6r g\u00f6r jag inte det? Tystnade forts\u00e4tter en stund och jag b\u00f6rjar k\u00e4nna hur oron b\u00f6rjar g\u00f6ra sig tillk\u00e4nna i magen. Det v\u00e4lbekanta n\u00e4r pulsen sakta \u00f6kar och flimret f\u00f6r \u00f6gonen g\u00f6r att jag blinkar lite extra. Inte nu, t\u00e4nker jag. Inte nu, det r\u00e4cker nu.<\/p>\n\n\n\n
\u201dVet du\u201d. Jag h\u00f6r Yvonnes r\u00f6st och det bryter min annalkande panik. Jag ser mot henne och m\u00f6ts av ett stort leende. N\u00e5got h\u00e4nder inom mig. En k\u00e4nsla som g\u00f6r mig alldeles varm och ett omedelbart snyftande kommer ur mitt inre. \u201dMen, gr\u00e5ter du\u201d. Det var inte en fr\u00e5ga, det h\u00f6rdes tydligt p\u00e5 Yvonnes r\u00f6st. Det var ett f\u00f6rv\u00e5nat konstaterande. \u201dVet du, det g\u00f6r mig glad. Du gr\u00e5ter ju aldrig annat \u00e4n n\u00e4r du blir f\u00f6rtvivlad eller arg\u201d.<\/p>\n\n\n\n
Yvonne reser sig och g\u00e5r runt bordet till min sida. Hon s\u00e4tter sig p\u00e5 stolen bredvid och l\u00e4gger sin arm om mina axlar och lutar sitt huvud mot min kind. Hennes h\u00e5r kittlar mig p\u00e5 n\u00e4san och lukten av henne g\u00f6r mig lugn. Vi blir sittande s\u00e5 en l\u00e5ng stund. Jag t\u00e4nker att s\u00e5 h\u00e4r skulle jag vilja ha det j\u00e4mt. Tom i sinnet, stilla i sj\u00e4len och inga m\u00e5sten i tankarna. V\u00e4rlden stannar av en stund och f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen som jag kan minnas s\u00e5 befinner jag mig bara h\u00e4r och nu. Hela jag. Fysiskt, sj\u00e4lsligt och mentalt befinner jag mig just bara h\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n
\u201dDu sa att den f\u00f6rbjudna sorgen \u00e4r din sorg\u201d. Yvonne s\u00e4tter sig upp p\u00e5 stolen. \u201dDet \u00e4r min sorg ocks\u00e5. Det inneb\u00e4r ju att det \u00e4r v\u00e5r sorg. V\u00e5r sorg som vi burit p\u00e5 alla dessa \u00e5r utan att g\u00f6ra det tillsammans. Vi har varit riktigt d\u00e5liga p\u00e5 att hj\u00e4lpas \u00e5t\u201d. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Vad var det han hade sagt? Den f\u00f6rbjudna sorgen? Jag g\u00e5r vidare hem\u00e5t och drar rocken t\u00e4tare omkring sig. Dels beroende p\u00e5 att det \u00e4r i mitten p\u00e5 december och att den \u00e4ven idag \u00e4r ovanligt kall, s\u00e5 som m\u00e5naden … Forts\u00e4tt l\u00e4sa