Jag hittade ett brev efter min farfar. Det inneh\u00f6ll en utskrift av ett tal som en n\u00e4mndordf\u00f6rande h\u00f6ll i fullm\u00e4ktige i Borl\u00e4nge h\u00f6sten 1995. Talet belyser n\u00e5got jag saknar idag, n\u00e4mligen en direktkontakt mellan kommuninv\u00e5narna och lyssnande politiker som ger den enskilde m\u00f6jlighet att vara delaktig och f\u00f6r\u00e4ndra, \u00e4ven om man \u00e4r 86 \u00e5r gammal. Det \u00e4r med stolthet jag inser betydelsen av det min farfar d\u00e5 lyckades \u00e5stadkomma, och med sorg det faktum att han sj\u00e4lv aldrig hann ta del av resultatet. Tyv\u00e4rr inser jag idag hur lite som h\u00e4nt p\u00e5 de g\u00e5ngna 25 \u00e5ren vad g\u00e4ller livsvillkoren f\u00f6r v\u00e5ra \u00e4ldre och att min farfar med sin kunskap och vilja hade beh\u00f6vts \u00e4ven idag. Jag \u00e5terger talet h\u00e4r:<\/p>\n\n\n\n
\u201dHerr ordf\u00f6rande, \u00e4rade fullm\u00e4ktigeledam\u00f6ter<\/p>\n\n\n\n
I v\u00e5ras m\u00f6tte jag Harald Karlsson vid ett m\u00f6te i den HSB-f\u00f6rening d\u00e4r han bodde. D\u00e5 kom Harald fram och ville ha ett, som han sa, allvarsamt samtal med mig. Samtalet r\u00f6rde sig kring de f\u00f6rs\u00e4mringar som Landstinget planerade att genomf\u00f6ra genom att dra in det s\u00e5 kallade Rosa Kortet som bland annat innebar fri sjukv\u00e5rd.<\/p>\n\n\n\n
I juni ringde Harald igen. Han var tr\u00f6tt, arg och besviken. Ett inplanerat \u00e5terbes\u00f6k hos en specialistl\u00e4kare f\u00f6r sin l\u00e5ngt framskridna cancer skulle han inte g\u00f6ra. \u201dJag har inte r\u00e5d. Jag g\u00e5r inte dit f\u00f6rr\u00e4n det rosa kortet \u00e5terinf\u00f6rs.\u201d<\/p>\n\n\n\n
Dagen d\u00e4rp\u00e5 gjorde jag ett hembes\u00f6k hos Harald. Han var b\u00e5de glad och allvarlig. Han visade en noggrann budget han f\u00f6rt p\u00e5 en liten papperslapp. Det visade att alla siffror st\u00e4mde och att det slutade med ett avsev\u00e4rt underskott varje m\u00e5nad.<\/p>\n\n\n\n
En del av v\u00e5ra pension\u00e4rer visste vad kommande beslut om f\u00f6rs\u00e4mrade pension\u00e4rsvillkor skulle inneb\u00e4ra f\u00f6r deras ekonomi. Men de flesta k\u00e4nde inte till det. Harald visste. Situationen var lika f\u00f6r alla, men Harald var allvarligt sjuk.<\/p>\n\n\n\n
\u201dF\u00f6rst\u00e5r du! Jag g\u00e5r inte till doktorn. Jag har inte r\u00e5d. Det \u00e4r synd att det \u00e4r s\u00e5 l\u00e5ngt till n\u00e4sta val\u201d, fortsatte Harald p\u00e5 v\u00e4g mot sin 87:e f\u00f6delsedag i december.<\/p>\n\n\n\n
Harald som slitit i Domnarvets J\u00e4rnverk, f\u00f6rlorat ett \u00f6ga i jobbet. Anst\u00e4lld \u00e5t Borl\u00e4nge k\u00f6ping och kommun. Harald var s\u00e4kerligen ber\u00e4ttigad till socialbidrag. Men man uppmanar inte Harald eller hans kamrater att g\u00e5 till socialen. Den generation som lagt grunden till det svenska v\u00e4lf\u00e4rdssamh\u00e4llet, ett m\u00f6nster f\u00f6r m\u00e5nga andra l\u00e4nder. Jag \u00e5terv\u00e4nde till stadshuset minst sagt slok\u00f6rad.<\/p>\n\n\n\n
D\u00e4refter inleddes ett intensivt arbete f\u00f6r att skapa ett st\u00f6d f\u00f6r att p\u00e5 ett enkelt s\u00e4tt bist\u00e5 den grupp bland v\u00e5ra pension\u00e4rer som hamnat i ett hoppl\u00f6st ekonomiskt l\u00e4ge. Det \u00e4r ett s\u00e5dant st\u00f6d som Kommunfullm\u00e4ktige nu ska ta st\u00e4llning till.<\/p>\n\n\n\n
Eftersom en enig omsorgsn\u00e4mnd redan fattat beslut ringde jag upp Harald. \u201dNu Harald \u00e4r det p\u00e5 g\u00e5ng. Ditt bes\u00f6k hos specialistl\u00e4karen blir nog inget problem.\u201d Tyv\u00e4rr, Harald hann inte bes\u00f6ka l\u00e4karen. Han avled den 21 september.\u201d<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Jag hittade ett brev efter min farfar. Det inneh\u00f6ll en utskrift av ett tal som en n\u00e4mndordf\u00f6rande h\u00f6ll i fullm\u00e4ktige i Borl\u00e4nge h\u00f6sten 1995. Talet belyser n\u00e5got jag saknar idag, n\u00e4mligen en direktkontakt mellan kommuninv\u00e5narna och lyssnande politiker som ger … Forts\u00e4tt l\u00e4sa