{"id":104,"date":"2012-12-12T17:54:30","date_gmt":"2012-12-12T16:54:30","guid":{"rendered":"http:\/\/petershus.se\/?p=104"},"modified":"2012-12-18T09:06:56","modified_gmt":"2012-12-18T08:06:56","slug":"konflikten","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/petershus.se\/?p=104","title":{"rendered":"Konflikten"},"content":{"rendered":"<p>Thomas ser pojkens sm\u00e5, fr\u00e5gande och of\u00f6rst\u00e5ende \u00f6gon framf\u00f6r sig. K\u00e4nslorna de uttrycker \u00e4r en f\u00f6rlamande tomhet som snabbt tar \u00f6verhanden och maktl\u00f6sheten Thomas k\u00e4nner \u00e4r enorm och mycket sm\u00e4rtsam.\u00a0Det \u00e4r maktl\u00f6sheten \u00f6ver att inte kunna f\u00f6rklara, att inte kunna styra, som v\u00e4xer i hans inre likt en okontrollerad lavin som rusar nerf\u00f6r sluttningen mot \u00f6del\u00e4ggelsens fullbordan. Den kv\u00e4ver allt i sin v\u00e4g och l\u00e4mnar efter sig ett tjockt t\u00e4cke av katastrof som resultat av sin kraftfulla uppvisning. Allt detta ramas in av det r\u00f6da blodet som, p\u00e5 grund av den dj\u00e4vulska och \u00e5terkommande bl\u00f6darsjukan, sprider sig runt pojken i samma takt som livet f\u00f6rsvinner ur den lilla och utmattade kroppen. Rummet liknar snabbt mera ett slakthus under \u00e4lgjakten \u00e4n ett intensivrum p\u00e5 lasarettet.<\/p>\n<p>Pl\u00f6tsligt blir allt stilla. Pojkens tillst\u00e5nd stabiliseras och det verkar som om tiden stannar. Thomas befinner sig \u00e5terigen i det v\u00e4lbekanta vakuum d\u00e4r r\u00f6ster h\u00f6rs l\u00e5ngt borta, allt som h\u00e4nder runt omkring i kaoset tappar betydelse och paniken k\u00e4nns lika intensivt verklig som de egna andetagen. Samma scenario uppst\u00e5r varje g\u00e5ng detta trauma utspelar sig. Han k\u00e4nner sig mycket obekv\u00e4m i de h\u00e4r situationerna, utan kontroll och utan m\u00f6jlighet att ta kommandot \u00f6ver h\u00e4ndelserna.<\/p>\n<p>Det \u00e4r mer \u00e4n tio \u00e5r sedan pojken f\u00f6ddes och Thomas och Maria har k\u00e4mpat med detta kaos lika l\u00e4nge. Han \u00e4r nu oerh\u00f6rt tr\u00f6tt p\u00e5 att l\u00e5ta sitt liv s\u00e5 totalt begr\u00e4nsas och styras av ett sjukt barn. Irritationen och ilskan \u00f6ver detta tar sig alltmer uttryck i bitterhet. En bitterhet som riktas mot pojken; varf\u00f6r kom han just till mig, s\u00e5 ol\u00e4gligt och s\u00e5 or\u00e4ttvist, som en fullst\u00e4ndig katastrof i livet. Bitterheten riktas ocks\u00e5 mot Maria, som han tycker st\u00e4ller orimliga krav p\u00e5 honom, och mot i stort sett allt annat i livet. Han har ju viktiga saker, som att leda ett f\u00f6retag, att \u00e4gna sig \u00e5t i st\u00e4llet f\u00f6r att sitta inst\u00e4ngd p\u00e5 ett sjukhus stup i kvarten och beh\u00f6va ta ansvar f\u00f6r n\u00e5gon som \u00e4nd\u00e5 aldrig kommer att kunna f\u00f6rverkliga hans dr\u00f6mmar om ett barn att vara stolt \u00f6ver. Han reser sig upp och g\u00e5r stressad runt i rummet, sedan v\u00e4nder han sig mot Maria och s\u00e4ger kort;\u00a0\u201dJag \u00e5ker till kontoret, du f\u00e5r ringa om det h\u00e4nder n\u00e5got\u201d<\/p>\n<p>Maria, hans livspartner sedan snart femton \u00e5r, ser tr\u00f6tt och uppgivet efter honom n\u00e4r han g\u00e5r ut genom d\u00f6rren och hon sitter ensam kvar vid s\u00e4ngen. S\u00e5 har det varit m\u00e5nga g\u00e5nger under de senaste tio \u00e5ren och hon reagerar knappt l\u00e4ngre. Hon orkar inte ta striden f\u00f6r att f\u00e5 hj\u00e4lp och st\u00f6d, utan beh\u00f6ver all kraft f\u00f6r sin och pojkens skull. Samtidigt f\u00f6rst\u00e5r hon att Thomas, som trots allt \u00e4r pojkens pappa, innerst inne lider och k\u00e4mpar h\u00e5rt med att h\u00e5lla alla sina k\u00e4nslor under kontroll. Tidigare har hon f\u00f6rs\u00f6kt att f\u00e5 honom att \u00f6ppna sig inf\u00f6r allt som h\u00e4nder, men har sedan en l\u00e4ngre tid gett upp tanken p\u00e5 att f\u00e5 n\u00e5gon respons.<\/p>\n<p>Thomas sl\u00e5r p\u00e5 mobilen i samma stund som han l\u00e4mnar entr\u00e9n till sjukhuset och displayen visar; <em>Fjorton missade samtal och \u00e5tta nya meddelanden. <\/em>Han har alltid irriterat sig p\u00e5 att inte kunna ha mobilen p\u00e5slagen d\u00e4r inne. Ovissheten av vad som sker utanf\u00f6r sjukhuset stressar honom och inneb\u00e4r att han inte k\u00e4nner att han har den kontroll p\u00e5 saker och ting som han vill ha. Han suckar djupt och sl\u00e5r snabbnumret till telefonpassningen. Samma gamla vanliga fr\u00e5gor spelas upp och han best\u00e4mmer sig f\u00f6r att de f\u00e5r v\u00e4nta tills han \u00e4r p\u00e5 kontoret.<\/p>\n<p>Ett av de missade samtalen k\u00e4nner han dock inte igen numret p\u00e5 och av nyfikenhet best\u00e4mmer han sig f\u00f6r att ringa upp det p\u00e5 en g\u00e5ng. Flera signaler g\u00e5r fram och han \u00e4r precis p\u00e5 v\u00e4g att avsluta uppringningen n\u00e4r en stressad r\u00f6st h\u00f6rs i andra \u00e4nden;\u00a0 \u201dSvensson.\u201d Det tar n\u00e5gon sekund innan han f\u00f6rst\u00e5r att det \u00e4r den nya produktionschefen som han anst\u00e4llde f\u00f6r en m\u00e5nad sen, en yngre f\u00f6rm\u00e5ga som han uppfattat som v\u00e4ldigt kompetent och som det k\u00e4ndes r\u00e4tt att satsa p\u00e5.\u00a0\u201dJag kommer inte in idag\u201d h\u00f6r han den nyanst\u00e4llde s\u00e4ga, \u201dmin pojke \u00e4r sjuk och han beh\u00f6ver mig hemma nu.\u201d<\/p>\n<p>Thomas blir f\u00f6rst tyst men s\u00e4ger sedan snabbt och med kraft i r\u00f6sten:\u00a0\u201dDet g\u00e5r inte. Vi har budgetgenomg\u00e5ng inf\u00f6r det nya projektet idag och jag m\u00e5ste ha dina uppgifter omedelbart.\u201d Produktionschefen svarar omg\u00e5ende med tydlig och f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rd sk\u00e4rpa i r\u00f6sten:\u00a0\u201dHan \u00e4r faktiskt riktigt sjuk och min fru har ingen m\u00f6jlighet att vara\u2026\u201d F\u00f6r ett kort \u00f6gonblick blixtrar en bild av Maria och pojken f\u00f6rbi i hans inre men Thomas k\u00e4nner hur ilskan stegras och han avbryter hastigt sin medarbetares f\u00f6rklaring.\u00a0\u201dJag trodde du f\u00f6rstod att det kr\u00e4vs ansvar och lojalitet f\u00f6r den h\u00e4r uppgiften. Ska du ha en plats i det h\u00e4r laget st\u00e4ller du upp p\u00e5 v\u00e5ra villkor. Du f\u00e5r fixa barnpassningen p\u00e5 n\u00e5got vis och komma in s\u00e5 fort som m\u00f6jligt.\u201d<\/p>\n<p>Han avslutar snabbt samtalet och k\u00e4nner en tillfredsst\u00e4llelse \u00f6ver att \u00e5terigen ha kontrollen \u00f6ver tillvaron. Samtidigt upplever han den konstiga, krypande k\u00e4nslan av obehag som han s\u00e5 v\u00e4l \u00e4r bekant med, men innan han hunnit samla sina tankar kring detta ringer hans mobil igen. Han ser att det \u00e4r Maria som ringer och trycker omedelbart av samtalet och t\u00e4nker att han ringer upp henne n\u00e4r han kommer fram.<\/p>\n<p>Bilen \u00e4r som ett livgivande vattenh\u00e5l i \u00f6knen f\u00f6r Thomas. Han upplever alltid en frihet n\u00e4r han k\u00f6r och lyckas f\u00f6r det mesta fly undan fr\u00e5n verklighetens utmaningar dessa stunder. I bilen styr han helt sina tankar och upplever en k\u00e4nsla av total kontroll. Ibland \u00e5ker han en extra omv\u00e4g f\u00f6r att skapa ytterligare lite andrum innan n\u00e4sta pr\u00f6vning i livet ska antas.<\/p>\n<p>Nu t\u00e4nker han f\u00f6rst att han ska ta den extra sv\u00e4ngen men k\u00e4nner sig s\u00e5 uppjagad och stressad av hela situationen att han beslutar sig f\u00f6r att k\u00f6ra snabbaste v\u00e4gen till kontoret. V\u00e4l framme g\u00e5r han fr\u00e5n sin privata parkering framf\u00f6r entr\u00e9n vid f\u00f6retaget och m\u00e4rker hur solen v\u00e4rmer fr\u00e5n en himmel med mycket moln, men d\u00e4r den \u00e4nd\u00e5 hittar en lucka ibland. Han t\u00e4nker att det \u00e4r precis som med livet; mycket moln men trots allt lite sol d\u00e5 och d\u00e5. I receptionen m\u00f6ts han av sin assistent med en lista p\u00e5 ytterligare samtal som v\u00e4ntar p\u00e5 hans \u00e5tg\u00e4rder.\u00a0\u201dDe f\u00e5r v\u00e4nta\u201d s\u00e4ger han med ot\u00e5lig r\u00f6st.\u00a0\u201dKalla in alla avdelningscheferna p\u00e5 en g\u00e5ng s\u00e5 f\u00e5r vi b\u00f6rja m\u00f6tet f\u00f6re lunch. Assistenten ser p\u00e5 honom lite anstr\u00e4ngt och s\u00e4ger med os\u00e4ker r\u00f6st;\u00a0\u201dDen nya, Svensson, ringde f\u00f6r bara n\u00e5gon minut sen, han verkade uppr\u00f6rd och sa att han slutar h\u00e4r. Det var n\u00e5got om sjukt barn och en f\u00f6rlegad m\u00e4nniskosyn med orimliga f\u00f6ruts\u00e4ttningar.\u201d<\/p>\n<p>Thomas stannar hastigt och ser p\u00e5 henne som om han inte f\u00f6rst\u00e5r vad hon s\u00e4ger. Sedan v\u00e4nder han hastigt om och skyndar sig in p\u00e5 sitt arbetsrum.\u00a0T\u00e4nk att man kan ha s\u00e5 fel om vissa m\u00e4nniskor. Jag trodde han visste vad han ville och att han var att lita p\u00e5, t\u00e4nker han innan han omedelbart funderar p\u00e5 vilken av de \u00f6vriga avdelningscheferna som \u00e4r l\u00e4mpligast att \u00f6verta arbetsuppgifterna tills vidare, eller om han sj\u00e4lv ska ta den rollen.<\/p>\n<p>Budgetm\u00f6tet l\u00f6per p\u00e5 som vanligt. Han styr helt dagordningen och k\u00e4nner sig tillfreds med rollen som chef och ledare. Mitt under m\u00f6tet kommer assistenten in och meddelar diskret att Maria s\u00f6ker honom och att det \u00e4r viktigt. Irriterat och med en djup suck l\u00e4mnar han rummet och tar telefonen med ett hastigt och stressat;\u00a0\u201dJa, jag \u00e4r h\u00e4r.\u201d Han h\u00f6r Maria i telefonen; hon l\u00e5ter v\u00e4ldigt tr\u00f6tt och han f\u00f6rst\u00e5r att hon gr\u00e5ter stilla.\u00a0\u201dKan du komma hit, han m\u00e5r inte bra nu och jag vet inte vad som kommer att h\u00e4nda.\u201d<\/p>\n<p>Frustrationen v\u00e4xer hos honom och han k\u00e4nner paniken stiga inom sig. Just nu har han inga m\u00f6jligheter att v\u00e4lja. Budgeten ska in till styrelsen i morgon och det \u00e4r hans ansvar att se till det. Dessutom \u00e4r hela projektet hans sk\u00f6tebarn och kommer att bli den stora spr\u00e5ngbr\u00e4dan f\u00f6r honom upp\u00e5t i f\u00f6retaget.\u00a0\u201dJag har inga m\u00f6jligheter att \u00e5ka nu. Du vet ju att det brukar lugna ner sig efter ett tag. Jag kommer s\u00e5 fort vi \u00e4r klara h\u00e4r.\u201d Maria f\u00f6rs\u00f6ker igen f\u00e5 honom att komma men han avslutar samtalet med att be henne samla sig och \u00e5terg\u00e5r sedan till m\u00f6tet.<\/p>\n<p>Det har varit en l\u00e5ng dag men Thomas k\u00e4nner sig trots allt tillfreds med arbetet.\u00a0\u201dHade det inte varit f\u00f6r allt strul vid sjukhuset skulle jag ha m\u00e5tt riktigt bra\u201d t\u00e4nker han, men flyttar snabbt fokus mot budgeten igen. Den blev bra och han kommer att kunna presentera ett komplett underlag f\u00f6r styrelsen i morgon. Han k\u00e4nner tr\u00f6ttheten och t\u00e4nker p\u00e5 att han m\u00e5ste f\u00e5 vila ut riktigt ordentligt innan morgondagens viktiga presentation och funderar p\u00e5 hur han ska l\u00e4gga upp det s\u00e5 att han slipper en vaken natt p\u00e5 sjukhuset igen.<\/p>\n<p>Han hinner inte klara ut n\u00e5gon plan f\u00f6r detta innan d\u00f6rren till hans kontor \u00f6ppnas och in kommer styrelsens ordf\u00f6rande tillsammans med en obekant person. Han ser f\u00f6rv\u00e5nat p\u00e5 dem medan ordf\u00f6randen hastigt drar fram tv\u00e5 stolar till andra sidan skrivbordet.\u00a0\u201dDet h\u00e4r \u00e4r Alan Berger\u201d s\u00e4ger ordf\u00f6randen och visar p\u00e5 den obekante.\u00a0\u201dHan \u00e4r styrelseordf\u00f6rande i Berger &amp; Berger. De har precis lagt ett bud p\u00e5 hela v\u00e5r verksamhet och vi kommer att acceptera det vid en extra bolagsst\u00e4mma ikv\u00e4ll. Det inneb\u00e4r att all produktion flyttas till deras anl\u00e4ggning i Norge och att vi kommer att avveckla h\u00e4r.\u201d<\/p>\n<p>Thomas tar emot resten av informationen som i ett t\u00f6cken. Han uppfattar bara brottstycken men f\u00f6rst\u00e5r att \u00e4ven projektet \u00e4r nerlagt och att all personal kommer att bli uppsagd med omedelbar verkan efter styrelsebeslutet senare p\u00e5 kv\u00e4llen. De b\u00e4gge m\u00e4nnen l\u00e4mnar rummet och han sitter utmattad och chockad kvar vid bordet och bl\u00e4ddrar planl\u00f6st i en h\u00f6g med tidningar som ligger d\u00e4r.<\/p>\n<p>Samma gamla vanliga trams, t\u00e4nk om det kunde skrivas n\u00e5got vettigt n\u00e5gon g\u00e5ng, t\u00e4nker han, och blir samtidigt f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver sitt primitiva s\u00e4tt att reagera p\u00e5 gamla tidningar i det h\u00e4r l\u00e4get. I den stunden ser han ett kort som sticker ut fr\u00e5n en av de tidningar han bl\u00e4ddrat i. Han tar tvekande upp kortet och ser en bild p\u00e5 ett barn i tio\u00e5rs\u00e5ldern med ett bedjande uttryck i \u00f6gonen. Ett uttryck som omedelbart och med kraft tr\u00e4ffar honom rakt i hj\u00e4rtat. Han h\u00e5ller andan och l\u00e4ser det som, med tydliga bokst\u00e4ver, st\u00e5r skrivet under bilden: \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0<\/p>\n<p><em>\u201dT\u00e4nk p\u00e5 att \u00e4ven i den st\u00f6rsta katastrofen finns ett syfte; ibland v\u00e4l dolt. Ett syfte som Du kanske inte alls kan se och f\u00f6rst\u00e5 n\u00e4r Du st\u00e5r mitt i din katastrof, men som kan visa sig vara det b\u00e4sta som h\u00e4nt dig. <\/em><em>T\u00e4nk p\u00e5 att varje m\u00e4nniska Du m\u00f6ter \u00e4r olika. \u00c4ven Du. <\/em><em>T\u00e4nk p\u00e5 att varje m\u00e4nniska Du m\u00f6ter \u00e4r annorlunda. Kanske med en annan hudf\u00e4rg, med ett annorlunda spr\u00e5k, med ett annorlunda utseende, med ett handikapp, med andra behov och v\u00e4rderingar, med ett annorlunda n\u00e5got\u2026 <\/em><em>T\u00e4nk p\u00e5 att varje olika och annorlunda m\u00e4nniska Du m\u00f6ter, en g\u00e5ng f\u00f6ddes naken med k\u00e4nslor, relationer och k\u00e4rlek som enda utg\u00e5ngspunkt och behov. Sen kom livet\u2026 L\u00e5t inte det f\u00f6ra dig bort ifr\u00e5n ditt ursprung och ditt verkliga syfte; k\u00e4nslor, relationer och k\u00e4rlek\u201d.<\/em><\/p>\n<p>Thomas l\u00e5ter kortet falla ner i sitt kn\u00e4. L\u00e5ngsamt och tr\u00f6tt lyfter han blicken och ser ut genom f\u00f6nstret. Solen har f\u00f6rsvunnit bakom stora m\u00f6rka moln. En rysning av obehag g\u00e5r igenom hans kropp och i samma stund ljuder mobilens SMS-signal. Meddelandet kommer fr\u00e5n Maria och han knappar tafatt fram det och f\u00f6rst\u00e5r omedelbart att allt \u00e4r f\u00f6r sent. Displayens lysande bokst\u00e4ver skriker lika h\u00f6gt som hans eget inre vr\u00e5l av \u00e5ngest, och tio \u00e5rs lagrade k\u00e4nslor exploderar med full kraft upp genom hela hans varelse;<\/p>\n<p><em>\u00a0 \u201dhan har somnat f\u00f6r gott nu, det \u00e4r \u00f6ver. Nu kan du \u00e4gna dig \u00e5t ditt liv i lugn och ro. (Han fr\u00e5gade efter dig precis innan han sl\u00e4ppte taget, jag sa att du \u00e4r hos honom n\u00e4r han vaknar); din Maria.\u201d<\/em><\/p>\n<p>Just i detta \u00f6gonblick inser Thomas att hans fight med livets verkliga projekt, sig sj\u00e4lv, precis har b\u00f6rjat och att b\u00f6nen hos de sm\u00e5, fr\u00e5gande och of\u00f6rst\u00e5ende \u00f6gonen kommer att f\u00f6lja honom l\u00e4nge, mycket l\u00e4nge, p\u00e5 den resan.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Thomas ser pojkens sm\u00e5, fr\u00e5gande och of\u00f6rst\u00e5ende \u00f6gon framf\u00f6r sig. K\u00e4nslorna de uttrycker \u00e4r en f\u00f6rlamande tomhet som snabbt tar \u00f6verhanden och maktl\u00f6sheten Thomas k\u00e4nner \u00e4r enorm och mycket sm\u00e4rtsam.\u00a0Det \u00e4r maktl\u00f6sheten \u00f6ver att inte kunna f\u00f6rklara, att inte kunna &hellip; <a href=\"https:\/\/petershus.se\/?p=104\">Forts\u00e4tt l\u00e4sa <span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-104","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-noveller"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/petershus.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/104","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/petershus.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/petershus.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/petershus.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/petershus.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=104"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/petershus.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/104\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":113,"href":"https:\/\/petershus.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/104\/revisions\/113"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/petershus.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=104"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/petershus.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=104"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/petershus.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=104"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}