\u201dJag klarar inte det h\u00e4r l\u00e4ngre nu.\u201d<\/p>\n
\u201dVad sa du?\u201d fr\u00e5gar hon samtidigt som vi l\u00e4mnar akutrummet d\u00e4r v\u00e5r son nu sover, djupt ners\u00f6vd f\u00f6r att kroppen ska f\u00e5 s\u00e5 mycket vila som m\u00f6jligt.<\/p>\n
\u201dJag klarar inte det h\u00e4r\u201d, sa jag lite h\u00f6gre nu. \u201dAlla \u00e5r som vi har levt i det h\u00e4r. I ovisshet om hur l\u00e4nge han ska leva, utan att ens kunna f\u00f6rst\u00e5 vad mitt eget barn verkligen k\u00e4nner, tycker eller t\u00e4nker.\u201d Jag sl\u00e5r n\u00e4ven h\u00e5rt i v\u00e4ggen. \u201dAlla \u00e5r utan att kunna hj\u00e4lpa och tr\u00f6sta n\u00e4r t\u00e5rarna str\u00f6mmar nerf\u00f6r hans kinder. Inte ens veta varf\u00f6r. Om det fanns n\u00e5gon r\u00e4ttvisa skulle han inte beh\u00f6va g\u00e5 igenom allt det h\u00e4r lidande i sitt liv. Inte vi heller. Vet du vad jag hoppades p\u00e5 i natt, det \u00e4r helt j\u00e4vla sjukt, men vet du vad jag \u00f6nskade d\u00e5?\u201d<\/p>\n
\u201dNej, jag vet inte vad du \u00f6nskade. Ber\u00e4tta f\u00f6r mig, men h\u00e5ll bara om mig f\u00f6rst.\u201d<\/p>\n
Hon stannar och st\u00e4ller sig framf\u00f6r mig med armarna h\u00e4ngande vid sin sida. Vi st\u00e5r mitt i korridoren utanf\u00f6r akutrummet. Det f\u00f6rsta jag g\u00f6r \u00e4r att reflexm\u00e4ssigt se mig om ifall det \u00e4r n\u00e5gon i n\u00e4rheten, men det \u00e4r bara vi tv\u00e5 h\u00e4r. Jag ser p\u00e5 henne, en tr\u00f6tt kvinna med \u00f6gon utan hopp, en kvinna som lider, en kvinna som jag \u00e4lskar \u00f6ver allt. Jag vill vara den som ger henne tr\u00f6st och trygghet. Jag skulle vilja s\u00e4ga till henne att allt \u00e4r bra, att inget har h\u00e4nt, att det \u00e4r \u00f6ver nu. Jag vill ta henne bort fr\u00e5n allt det h\u00e4r, men jag kan inte. Allt \u00e4r inte bra, det har h\u00e4nt, det \u00e4r inte \u00f6ver \u00e4n. Jag kan inte fixa det h\u00e4r \u00e5t henne, jag kan inte fixa det f\u00f6r min son. Jag kan inte ens fixa det h\u00e4r f\u00f6r min egen del.<\/p>\n
Jag vet att hon vill att jag ska h\u00e5lla om henne h\u00e5rt, igen. Jag vill det. Varf\u00f6r g\u00e5r det inte? N\u00e5gonstans under v\u00e4gen har det vuxit upp en mur mellan oss. Jag vet inte n\u00e4r, eller varf\u00f6r. Den \u00e4r outtalad, men finns d\u00e4r lika ogenomtr\u00e4nglig och separerande f\u00f6r oss som Berlinmuren en g\u00e5ng var f\u00f6r m\u00e4nniskor i Tyskland. Men kraften och viljan att \u00e5terf\u00f6rena ett folk fick den muren att falla. Kanske v\u00e5r mur ocks\u00e5 kan falla en dag s\u00e5 att vi kan m\u00f6tas igen. Hon tar ett steg n\u00e4rmare mig, jag l\u00e4gger mina h\u00e4nder \u00f6ver hennes axlar och drar henne f\u00f6rsiktigt mot mitt br\u00f6st. Tvekande l\u00e5ter jag min mun m\u00f6ta hennes. Det blir ett hastigt m\u00f6te mellan v\u00e5ra st\u00e4ngda l\u00e4ppar. En torr kyss som bekr\u00e4ftar att muren fortfarande st\u00e5r stadigt, som ett monument \u00f6ver\u00a0v\u00e5r outtalade separation.<\/p>\n
Jag f\u00f6rst\u00e5r att hon k\u00e4nner min of\u00f6rm\u00e5ga att ta henne till mig och hon v\u00e4nder sig om, f\u00f6rsiktigt och utan att visa sin besvikelse, och g\u00e5r fram till den slitna soffgruppen l\u00e4ngst bort i korridoren utanf\u00f6r det lilla rum d\u00e4r vi sovit de senaste dygnen. Ett rum s\u00e5 tr\u00e5ngt och inst\u00e4ngt att det knappast skulle ha godk\u00e4nts av djurskyddsmyndigheten som f\u00f6rvaringsplats f\u00f6r djur p\u00e5 v\u00e4g till slakt, och definitivt inte som cell \u00e5t d\u00f6mda brottslingar. D\u00e4remot ansett l\u00e4mpligt f\u00f6r traumatiserade och trasiga anh\u00f6riga. En bunker p\u00e5 fyra till fem kvadratmeter med vitkalkade sl\u00e4ta betongv\u00e4ggar, inget f\u00f6nster eftersom det ligger mitt i byggnaden, och en inredning som enbart best\u00e5r av en ranglig och knarrande v\u00e5ningss\u00e4ng och en pinnstol. Det finns inte ens en tavla p\u00e5 v\u00e4ggarna, d\u00e4remot ett konstant susande dygnet runt fr\u00e5n den ventilation som troligen hindrar oss fr\u00e5n att kv\u00e4vas. Enda ljusk\u00e4llan i rummet best\u00e5r av en vit plastkupol \u00f6ver en alltf\u00f6r stark gl\u00f6dlampa som sitter mitt i taket. Det \u00e4r antingen kolsvart eller bl\u00e4ndande ljust i rummet, oavsett tid p\u00e5 dygnet. I den betongl\u00e5dan har vi f\u00f6rs\u00f6kt att uth\u00e4rda f\u00f6rst en timme i taget, sedan en minut, slutligen varje sekund, n\u00e4r de vita v\u00e4ggarna krupit n\u00e4rmare och n\u00e4rmare och taket sakta har s\u00e4nkts tills inget utrymme \u00e5terst\u00e5r. D\u00e4r har vi v\u00e4ntat p\u00e5 beskeden om v\u00e5r son ska \u00f6verleva eller inte.<\/p>\n
\u201dBer\u00e4tta nu\u201d, s\u00e4ger hon n\u00e4r vi satt oss ner.<\/p>\n
\u201dN\u00e4r det blev som intensivast i natt och vi l\u00e4mnade rummet var jag s\u00e4ker p\u00e5 att det var sista g\u00e5ngen vi s\u00e5g honom. Jag f\u00f6rstod att det var riktigt illa eftersom allt gick s\u00e5 fort och personalen knappt ens hann prata med oss.\u201d<\/p>\n
\u201dJa, s\u00e5 var det nog\u201d, s\u00e4ger hon.<\/p>\n
\u201dN\u00e4r vi l\u00e5g d\u00e4r i bunkern och v\u00e4ntade \u00f6nskade jag att de skulle komma och ber\u00e4tta att de inte lyckats, att han inte klarade sig. F\u00f6rst\u00e5r du, jag \u00f6nskade att han skulle d\u00f6.\u201d<\/p>\n
\u00c5terigen v\u00e4xer flodv\u00e5gen av t\u00e5rar upp inom mig. De str\u00f6mmar med full kraft fram mot de dammluckor som reglerar fl\u00f6det. Inga luckor \u00f6ppnas den h\u00e4r g\u00e5ngen heller, och sj\u00e4lva f\u00f6rd\u00e4mningen h\u00e5ller f\u00f6r trycket. Men p\u00e5 n\u00e5got vis m\u00e5ste trycket l\u00e4ttas.<\/p>\n
\u201dHelvete. Jag \u00f6nskade mitt eget barns d\u00f6d. Man kan inte g\u00f6ra s\u00e5, man f\u00e5r inte g\u00f6ra s\u00e5. S\u00e4g, vad \u00e4r det f\u00f6r fel p\u00e5 mig?\u201d Det ligger n\u00e5gra tidningar p\u00e5 bordet framf\u00f6r mig och i n\u00e4sta \u00f6gonblick sl\u00e5r de h\u00e5rt i v\u00e4ggen. Hon ser p\u00e5 mig. T\u00e5rar gl\u00e4nser p\u00e5 hennes kinder n\u00e4r hon reser sig upp och g\u00e5r och plockar upp de trasiga tidningarna. Hon ser ut som en liten flicka som blivit skr\u00e4md.<\/p>\n
\u201d\u00c4lskade, det \u00e4r inget fel p\u00e5 dig. Jag h\u00f6r hennes f\u00f6rtvivlan i r\u00f6sten. \u201dDet \u00e4r hela den h\u00e4r situationen som \u00e4r fel. Det \u00e4r inte ditt fel att han h\u00f6ll p\u00e5 att d\u00f6 i natt. Det \u00e4r inte mitt fel heller. Det bara \u00e4r s\u00e5 h\u00e4r och det \u00e4r inte m\u00e4nskligt att kunna hantera det rationellt. Men sn\u00e4lla du, jag blir r\u00e4dd n\u00e4r du blir s\u00e5d\u00e4r arg.\u201d<\/p>\n
\u201dJag \u00e4r ledsen, jag vill inte vara arg men det \u00e4ter upp mig. Jag vet bara att jag inte s\u00e5g n\u00e5gon annan l\u00f6sning i natt. Jag klarar inte att hantera att inte kunna hj\u00e4lpa min egen son l\u00e4ngre. Jag klarar inte att \u00e5ka hem med honom en g\u00e5ng till och v\u00e4nta p\u00e5 n\u00e4sta kaos. Det m\u00e5ste f\u00e5 ett slut. N\u00e4r de kom i natt och sa att det hade lyckats, att bl\u00f6dningarna stoppats den h\u00e4r g\u00e5ngen ocks\u00e5, k\u00e4nde jag bara att jag ville skrika rakt ut; Varf\u00f6r d\u00e5, till vilken nytta? Mer blod, mer sm\u00e4rta, mer maktl\u00f6shet? Jag ville bara springa bort fr\u00e5n allt det h\u00e4r, gl\u00f6mma allt och bara forts\u00e4tta som om det aldrig h\u00e4nt.\u201d<\/p>\n
Jag \u00e4r helt tom och sitter med slutna \u00f6gon. Bilder av en ledsen och r\u00e4dd liten pojke som tror att han f\u00f6rorsakat sin pappas besvikelse och sin mammas gr\u00e5t far fram p\u00e5 filmduken innanf\u00f6r \u00f6gonlocken. En liten pojke som tycker att han sviker och som orsakar problem. Den lilla pojken, som burit sin skam och skuld hela livet, tror sig inte \u00e4lskas av n\u00e5gon, vet att han inte \u00e4lskas av sig sj\u00e4lv. Hur ska d\u00e5 jag, som b\u00e4r detta barn inom mig, kunna \u00e4lska n\u00e5gon. \u00c4r det d\u00e4rf\u00f6r jag inte f\u00f6rm\u00e5r att h\u00e5lla om henne jag vill \u00e4lska, \u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r jag \u00f6nskar att min son skulle d\u00f6? Jag s\u00e4ger att jag \u00e4lskar dem, jag tror att jag \u00e4lskar dem. Men g\u00f6r jag verkligen det? Hur kan det vara k\u00e4rlek, jag vet ju inte vad det \u00e4r att \u00e4lska n\u00e5gon, eller att bli \u00e4lskad.<\/p>\n
\u201dVet du vad jag mer ville skrika rakt ut?\u201d Jag m\u00f6ter hennes blick som ser p\u00e5 mig utan att s\u00e4ga mig n\u00e5got. \u201dJag ville skrika till l\u00e4karen: Men jag d\u00e5? N\u00e4r ska jag f\u00e5 leva mitt liv\u201d.<\/p>\n
\u201dJag kan ocks\u00e5 k\u00e4nna s\u00e5, ofta \u201d, s\u00e4ger hon. \u201dInte att han ska d\u00f6, men att jag inte orkar mer. Jag \u00e4r ocks\u00e5 r\u00e4dd f\u00f6r att \u00e5ka hem, f\u00f6r att \u00e5terigen g\u00e5 omkring och lyssna, observera, reagera p\u00e5 minsta lilla f\u00f6r\u00e4ndring. Jag \u00e4r s\u00e5 tr\u00f6tt p\u00e5 att alltid vara i beredskap, dygnet runt, att inte kunna sova eftersom jag upplever varje r\u00f6relse han g\u00f6r i s\u00f6mnen som en f\u00f6rvarning p\u00e5 katastrof. Jag vill ocks\u00e5 leva mitt liv, precis som du. Jag vill inte det h\u00e4r l\u00e4ngre, jag vill inte heller det. Men jag m\u00e5ste, vi m\u00e5ste. Om inte vi g\u00f6r det, vem g\u00f6r det d\u00e5? Det \u00e4r det h\u00e4r som \u00e4r v\u00e5rt liv\u201d.<\/p>\n
Jag har inget svar. Jag vet bara att hon under alla \u00e5r tagit det mesta sj\u00e4lv medan jag gjort mig v\u00e4ldigt upptagen med mitt arbete, hela dagarna, och ofta varit bortrest flera dygn i str\u00e4ck. Jag har svikit m\u00e5nga g\u00e5nger, flytt. Precis som den lilla pojken svek f\u00f6r\u00e4ldrarna, har den stora pojken svikit henne, och \u00e4r precis p\u00e5 v\u00e4g att g\u00f6ra s\u00e5 nu igen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
\u201dJag klarar inte det h\u00e4r l\u00e4ngre nu.\u201d \u201dVad sa du?\u201d fr\u00e5gar hon samtidigt som vi l\u00e4mnar akutrummet d\u00e4r v\u00e5r son nu sover, djupt ners\u00f6vd f\u00f6r att kroppen ska f\u00e5 s\u00e5 mycket vila som m\u00f6jligt. \u201dJag klarar inte det h\u00e4r\u201d, sa … Forts\u00e4tt l\u00e4sa