Kvällstanke om rättvisa
Vet ni, jag tror faktiskt att livet är rättvist. Allt kommer någon gång att på något vis jämna ut sig. Den som tycker att livet är orättvist för att någon annan tjänar ohyggligt mycket pengar kanske misstar sig. Kanske den välbetalde tillbringar sina dagar med att oroa sig över att förlora sina pengar. Kanske den välbetalde ser sig om hela tiden, rädd för att någon annan plötsligt ska tjäna mer, vara viktigare, få mer beröm.
Ja, jag tror att livet är rättvist. Sammantaget kommer vi alla att få precis lika mycket rättvisa i livet. Men den rättvisan kanske inte är jämnt fördelat i livets olika aspekter. Någon har mycket pengar, men är sjuk och ensam. Någon har fantastiska relationer och god hälsa men saknar pengar. Någon annan tycker att yrkeslivet saknar mening men tycker att fritiden är fantastisk. Någon arbetar framgångsrikt jämt och ständigt men saknar en familj. Ja, i slutänden blir det rättvist. Men det är lätt att tveka ibland.
Just nu strejkar många av landets byggnadsarbetare. Medellönen för landets byggnadsarbetare ligger på dryga trettiotusen kronor i månaden. Av någon anledning tycker byggnadsarbetarnas fackliga representanter att de ska strejka för att få det lite mer rättvist.
Peter, 25 år och funktionshindrad. Bor i egen lägenhet i ett ensamhushåll. Efter skatt, ja han betalar självklart skatt, och alla kostnader kring hyra och boende återstår för hans del fyratusensjuhundra kronor per månad av hans ”pension” att leva på. Ja, 4700 kronor. Det ska räcka till allt, i en hel månad. Kläder, mat, resor, nöjen. Men tyvärr, det räcker inte. Utan anhöriga räcker det inte och det finns inga fackliga representanter som tycker att Peter ska strejka för att få det lite mer rättvist. I stället ser hans nuvarande representanter, våra politiker, till att hans resurser blir mindre och mindre.
Peters tidigare representanter, landets före detta riksdagspolitiker, får ut hundratals miljoner i ”pensioner” efter sin tid i riksdagen. Oavsett parti. Den ersättningen ska egentligen regleras mot nya inkomster. Men då är det så fiffigt att de startar företag utan att ta ut någon lön därifrån, och vips; Så har de byggt upp en miljonförmögenhet i företaget, fast ingen ny inkomst, och får fortsatt sin pension från oss skattebetalare. Och de behöver inte ens någon som förhandlar åt dem eftersom de har bestämt reglerna själva.
Peter, 25 år och funktionshindrad. Han kan inte starta något företag och bygga upp en förmögenhet. För om han gör det så får han inte längre någon ”pension”. Den minskas nämligen omgående så fort han har lite egna pengar. Det har hans representanter, politikerna som bygger företagsförmögenheter samtidigt som de får ”pension” bestämt. Så Peter kan inte äga någonting själv och är fortsatt beroende av att anhöriga skjuter till.
Zlatan Ibrahimovich spelar fotboll, riktigt bra. Presumtiv ny lön när han byter arbetsgivare; Sju miljoner kronor. I veckan… Ja, fast då har ju han en representant, en agent, som förhandlar åt honom.
Ja, olika är våra förutsättningar, men livet är rättvist. För vem vet hur alla dessa strejkande politiska fotbollsspelare mår i det liv som pågår bredvid plånboken?
Ja, livet är rättvist och Peter är lycklig, för han bryr sig inte om pengar. Han bryr sig om annat i livet, som pizza på fredagar, hockey med Leksand, teater och allt som har med musik och dans att göra. Och jag är lycklig. Lycklig för att jag har insett att livet är rättvist bara jag ser helheten och gör de rätta valen. Lycklig för att jag fått förmånen att ge Peter den trygghet han behöver. Den förmånen har gett mitt liv mening och insikt. En insikt om att livet inte per automatik blir rättvist för att jag vinner en strejk, plockar undan statliga pensionspengar eller förhandlar fram nya absurda kontrakt som fotbollsspelare.
Jag är lycklig för att jag tacksamt kan uppskatta alla de stunder när livet inte befinner sig i kaos. Lycklig för att jag vet att i kaoset finns utveckling och att det alltid kommer en tid efter kaos. Lycklig för att jag inser att mitt bokslut kommer att hamna i balans vad det gäller den samlade rättvisan i livet. Lycklig för att jag förstår det redan nu och inte behöver ägna livet åt att jaga rättvisan. Och framför allt är jag lycklig, för att Peter är lyckligt ovetande om sin utsatta situation i livet.
