Affärsmöjligheten

 

Hotellfoajén ligger fortfarande lika öde. Jag erinrar mig meddelandet jag fick i brevlådan för ett par dagar sen; Vi träffas på Hotell City på torsdag klockan 10. Var där i tid, stora saker på gång. Meddelandet kom från min granne, två hus längre ner på gatan. Jag känner ju egentligen inte min granne, har aldrig riktigt förstått mig på honom och ibland upplevt honom lite skum, men för ett par månader sedan möttes vi på parkeringen och efter en del kallprat sa han att han ville visa mig något. Det var någon affärsgrej som han blivit erbjuden att ta del av, men på grund av sekretess och den otroliga potential som det hade kunde han inte berätta mer just då.

  – Jag återkommer när det är dags att gå vidare, sa han.

Klockan närmar sig halv elva och jag gör mig beredd att gå eftersom jag uppenbarligen måste ha missuppfattat tid och plats, och som vanligt bränt en möjlighet att göra något av mitt liv.

 – Hallå, hör jag från hissen som just stannade i foajén.

Min granne kommer leende fram tillsammans med en person som jag aldrig har sett förut. Bägge är uppklädda som om en viktigare middag väntade. Det ser inte helt rätt ut på min granne. Jag har aldrig sett honom så här förut. Oftare då som om han kom direkt ifrån trädgården eller någon verkstad. På nykomlingen däremot syns det att det hör hemma.

  – Det här är Kenny, säger min granne och klappar sin partner hårt i ryggen, vänta tills du får höra vad han har att berätta.

Grannen slog nog ganska hårt för han som heter Kenny reagerar med en hastig blick. Det blir tyst i någon sekund sedan vänder han blicken snabbt mot mig och med ett brett leende ber han mig vänta i en sekund.  Han tar fram sin mobil och knappar snabbt och vant på den och sätter den vid örat och säger efter någon sekund; – Ok, helt kanon. Jag återkommer så snart jag är klar här. Min granne blinkar med ena ögat mot mig och han verkar ha insett Kennys kvaliteter;

  – Kenny är världens klippa när det gäller business och nu söker han partners till sitt senaste affärskoncept, det är helt kanon och du kan bara inte missa chansen. Inga risker och säkra pengar. Dessutom; vänta tills du får se vilka han känner. Hans entusiasm verkar inte ha några gränser. Kenny stoppar ner mobilen i bröstfickan på kavajen och tittar upp samtidigt som han säger:

  – Hello my friend. Med ett leende som påminner om en amerikansk presidentkandidat på valturné, tar han kommandot.– Det blir snabba puckar nu. Vi går igenom konceptet och du får tre timmar på dig att ta ett beslut, sen går tåget. Min grannes ögon lyser som extraljusen han monterade på bilen i höstas, och som han gärna slår på när han ser någon på gatan oavsett om det behövs eller inte.

  – Det är helt kanon säger han igen. Du måste bara med. Femtio tusen, det är allt. Sen rullar det bara på.

Kenny kastar en snabb, lite vass, blick på min granne som omedelbart tystnar, sedan vänder Kenny återigen fokuset mot mig.

  – Alltså, han tittar med intensiv blick rakt in i mina ögon och säger sen;

  – Tre snabba frågor

  – Ett, vill du tjäna mer pengar?

  – Två, vill du ha mer fritid?

  – Tre, vill du förändra ditt liv?

Självklart, tänker jag, vem vill inte det? Jag hinner nätt och jämt svara innan det är Kenny själv den här gången som utropar med en förväntan i rösten;

  – Det är helt kanon, då är det bara att köra. Jag såg direkt att du är mannen för det här. Detaljerna tar vi sen men huvudsaken är att vi är med när tåget går i morgon. Kenny utstrålar kunskap, kompetens och pondus och för en gång skull är jag på rätt plats, i rätt tid och med rätt människor. Efter en mycket snabb och schematisk genomgång av konceptet ligger papperen undertecknade på bordet och jag är affärspartner med Kenny och min granne. Tänk att det kan vara så enkelt, så kanon; mitt nya liv ska precis börja. 

 Ett år senare

Jag går sakta ut från Tingshuset och stannar till på den stora stentrappan. Mina tankar vandrar iväg och jag vet inte riktigt vad mina känslor vill förmedla just nu. Glädje att det är över eller ilska och frustration över resultatet. Rättegången har varit mycket ansträngande och jag blev ju friad från alla anklagelser, men ändå.  Mitt vittnesmål blev till slut just inget värt, känns det som, eftersom Kenny och de övriga i ledningen också gick fria och det sitter som en vass och smärtsam tagg i själen på mig.

När jag går ner för trappan ser jag ut över parken framför Tingshuset och tänker på det samtal jag och Kenny hade när vi träffades sista gången innan rättegången. Det inträffade strax efter det att jag insett vad som egentligen pågick, hoppat av hela cirkusen och just startat mitt arbete med att försöka rädda så många som möjligt. För min grannes del visade det sig att det redan var försent eftersom han inte ville lyssna. Han tyckte att jag var osolidarisk, och att jag försökte förstöra hans möjligheter eftersom Kennys ord fortfarande var lag för honom. Priset för det får ju han, och många med honom, betala nu.

  – Det är bara förlorare som du som tror att framgång handlar om moral och etik, svarade Kenny den gången på min fråga om han någonsin hade några samvetsaspekter på sina affärsstrategier. Tror du att jag bryr mig om vilka som lyckas eller inte. Alla har samma möjlighet och om någon inte tar den är inte mitt problem. Jag har mina mål i livet och hur andra hanterar sina är deras ansvar.

  – Du menar alltså att det är fritt för alla att, liksom du, skapa framgång genom att lura andra, och så länge som de i sin tur gör samma sak når de också framgång, försökte jag lite frågande och la till; i din värld ligger alltså att essensen i framgångens syfte är att uppnå maximalt resultat för egen del utan att ta hänsyn till andra, och att alla andra får ta sitt eget ansvar för konsekvenserna av sin del i detta spel.

   – Självklart, Kenny såg på mig med ett uttryck i ögonen som jag sett tidigare och som alltid visar sig hos honom när han just avslutat en affär och känner att han segrat igen. Du väljer att stå kvar här och livnära dig på din moral och etik, och jag går vidare till nästa projekt. Jag är nyckeln till dörren för människors hemliga drömmar. Problemet är bara att när jag öppnat dörren vågar de flesta inte kliva igenom den utan står kvar på tröskeln och kikar in, och när det börjar blåsa gör de som du; backar tillbaka till det de sökte sig ifrån.

Med de orden gick Kenny därifrån och jag förstod då att han inte insett, och kanske aldrig kommer att inse, vilken skada han orsakar de människor han anser sig erbjuda en biljett till resan mot framgång, frihet och lycka. En biljett som oftast i slutänden betingar ett mycket högt pris för den enskilde och där oddsen för att med den biljetten som färdbevis komma fram till resans mål är mycket dåliga.

Jag sätter mig på en bänk strax nedanför trappan och mina tankar dröjer sig fortfarande lite ostrukturerat kvar kring det som hänt när jag ser Kenny komma ut från Tingshuset tillsammans med sin advokat och några av de trogna anhängarna. Till och med en del av de som idag blev fällda ser jag runt honom, vilket borde förvåna mig men det gör det faktiskt inte eftersom Kenny likt en sektledare lyckas manipulera människor att följa honom i alla lägen. Alla skrattar och om det inte vore för den enhetliga klädseln med kostym, vit skjorta och slips ser de ut som om de kom från en fotbollsmatch där deras lag just vunnit en avgörande match och nu är de på väg mot puben för att fira. Kenny får syn på mig och säger något till de övriga, lämnar dem sedan och går mot mig. De tittar mot mitt håll och skrattar gemensamt medan de långsamt går vidare i väntan på honom.

   – Gratulerar grabben, de smarta går fria, eller hur? Han sätter sig på bänken och lägger sin arm om min axel och ler sitt bekanta och ironiska segerleende; men det är klart, fortsätter han, det kan ju bero på tur också ibland och jag tror nog det är så i ditt fall. Hur som helst, jag har ett nytt projekt på gång och skulle kunna erbjuda dig en plats på skutan, men jag tror nog att det är bättre att du spelar i din division där tempot är lägre och insatserna små. Ett råd bara; låt oss som kan och vill spela i elitserien göra det. Försök inte blanda dig i det spelet en gång till, det kan göra väldigt ont. 

Samtidigt som han säger det trycker han till hårt kring min axel och jag ser i hans ögon att det blixtrar till. I samma stund inser jag att min framtida väg har stakats ut; jag kommer att göra allt jag kan för att en gång för alla stoppa Kenny och hans metoder. Jag sitter och ser efter honom när han ansluter till sitt väntande sällskap igen och mina känslor och tankar är inte längre diffusa utan mycket tydliga och klara; jag förstår i djupet av mitt inre att jag och Kenny inte har setts för sista gången.

Bo Gunnar Karlsson

Publicerat 2012-10-29