Föreställningen
Föreställningen
Han har precis framfört den sista texten i föreställningen själv. Musiken i bakgrunden som skapat en mycket stämningsfull inramning har just klingat ut. Tystnaden är total. Han befinner sig som i ett vakuum, totalt avskärmad från allt men ändå helt närvarande, och känslan han har i detta ögonblick överträffar allt han kunnat föreställa sig. I denna korta sekund blixtrar bilder förbi i hans inre på ett sätt som beskrivits vid nära döden upplevelser. Men för honom är det bilder av födelse, en förlossning av hans innersta dröm, hans verkliga jag. En dröm som han länge trodde var orealistiska fantasier och som han dolt djupt inne i sitt inre men som här och nu, i detta ögonblick, föds från dröm och fantasi till verklighet.
Här och nu innebär en fullsatt arena. Han står ensam på den enorma scenen mitt i ett bländande starkt ljus. Ett ljus samlat till en cirkel precis så stor att den rymmer honom. För övrigt råder ett djupt och intensivt mörker i hela den stora lokalen. Under två timmar har hans texter framförts, både med och utan musik, av landets främsta aktörer inom sina olika konstområden. Föreställningen har framkallat alla tänkbara känsloyttringar. Publiken har skrattat åt dråpliga berättelser, gråtit i medlidande med de karaktärer han beskrivit, känt ilskan i luften över orättvisor han belyst och sorger efter igenkännande förluster har delats mellan artister på scenen och människorna i salongen. Men fram för allt har förhoppningar om en bättre värld byggd på värme och kärleksfulla relationer genomsyrat den energi som skapat en total gemenskap under dessa två timmar. Sakta börjar det gå upp för honom att han faktiskt har förverkligat och förmedlat sina tankar på det sätt som varit hans mål och dröm under så lång tid. Tankar som har bott i honom och som väntat på att få komma ut till så många fler, men med begränsningar byggd på rädsla som varit totalt blockerande framför tron på möjligheterna att förverkliga denna dröm. Men drivkraften att skapa har successivt lyft fram modet i honom och i takt med att utmaningar och motgångar i livet har tagit honom till högre nivåer av medvetenhet om livets verkliga syften och mening, har han växt.
Tystnaden i arenan är nu total och skapar en intensivt närvarande känsla av att allt sker här och nu och han upplever det som att ingen vågar bryta den av rädsla för att rasera den stämning som skapats. En tystnad som är så intensiv att den känns fysisk inne i själen. Men efter ytterligare några sekunder hörs en långsam, ensam applåd i mörkret. Den ekar i den enorma arenan och det låter som om den kallar på fler. En efter en följer människorna i publiken kallelsen från de vägledande händer och inom bara några sekunder exploderar allt i en ljudkuliss skapad av händer och röster så stark att arenan vibrerar av energi.
Ovationerna pågår oavbrutet och efter en obestämd tidsrymd hör han delar av det musikaliska temat som han skrev till minnet av pojken, sonen som bara fick uppleva livet en kort stund, åter ljuda i bakgrunden. Samtidigt upptäcker han att ljuset inte längre är centrerat enbart på honom, utan ytterligare en ljuskägla sveper fram över scenen, och stannar vid dess ena sida. Där står hon och för ett blixtsnabbt ögonblick tycker han sig se pojken stå bredvid henne och le på bara det sätt som han kunde när han var glad och lycklig, och ljuset lyser upp dem som om de vore sagofigurer i en saga med lyckligt slut. I samma stund känner han en enorm inre känsla av frid och ser sen återigen henne stå där ensam. Alla aktörer som framfört texter och sånger under kvällen kommer nu fram ur mörkret och sluter upp kring henne och nu står de alla och riktar sina applåder mot honom och tillsammans med publiken visar de sin uppskattning och kärlek. I denna stund existerar inte längre något annat än ödmjukhet och tacksamhet i hans universum. En total inre frid som skapar värme och trygghet växer från centrum av magen och ut i varje del av hans kropp. Tårar av glädje börjar sakta strömma nerför hans kinder och han inser att han i denna stund personifierar ett tillstånd av total lycka och närvaro; han har hittat hem, hem till sig själv, henne och pojken.
Bo Gunnar Karlsson