Tomattulpanen
Tomattulpanen
Historien utspelar sig på en finare restaurang i Stockholm vid en affärsmiddag i en ledningsgrupp bestående av tio män som alla befinner sig i karriären. Stämningen är hög och resonemanget pågår som vanligt omkring de frågor som är forum för den här gruppen; hur agera för att ta ytterligare marknadsandelar samt öka vinster och därmed maximera ledningsgruppens personliga bonusutfall.
Samtliga deltagare är mer eller mindre förblindade av dessa aspekter och konsekvenserna av beslut och ageranden begränsar sig till just dessa värderingar, att mer är alltid bättre. För mig har det vid den här tiden successivt växt en frustration och stress över det faktum att jag har mycket svårt att hitta motivationen i detta arbete. Jag har en allt starkare känsla av att jag befinner mig på fel plats och har svårt att se mig som en av de övriga och att stå för de beslut som tas i gruppen.
Restaurangen är relativt välbesökt den här kvällen och vi sitter vid ett runt stort bord, dukat med mängder av bestick och olika glas. Precis som alltid så sparas det inte på något av det goda när gruppen samlas för sina strategimöten. Sorlet runt mig blir allt högre och jag känner det som om jag befinner mig i ett vakuum. Röster och ljud hörs tydligt men ändå är det som om jag inte är på plats. Inget av det som sägs får mig att känna att jag deltar i samtalen.
Efter en stund kommer en servitris in och börjar servera den varmrätt som ska bli kvällens middag. Hon får som vanligt alla de käcka kommentarerna från gästerna och jag känner mig förlägen och skäms över att riskera att anses som en av dem. Hon är naturligtvis van och ler professionellt och fortsätter sitt arbete. Jag tycker mig dock nästan höra hennes tankar om hur hon egentligen uppfattar sina belevade gäster.
På våra tallrikar serveras nu en riktigt rejäl köttbit med en stor klick aromsmör med vitlökssmak samt stekt potatis. Till detta hör ett upplägg av grönsaker och jag sitter stilla och ser på min tallrik och upptäcker plötsligt att en tomat delad i två halvor ligger mitt i centrum för min uppmärksamhet. Plötsligt tystnar allt omkring mig, trots att sorlet fortsätter som förut, och min uppmärksamhet blir totalt riktad mot de två tomathalvorna. Senare fick jag lära mig att på kockspråk så kallas dessa tomathalvor för tomattulpaner eftersom de är skurna i ett sicksack mönster som gör att de liknar en tulpanblomma.
Jag upplever det som att de två halvorna försöker säga mig något och jag blir all mer fångad i min uppmärksamhet på detta. Jag ser snart att det även på alla andra tallrikar ligger liknande tomater och jag undrar om mina två halvor hör ihop eller om de matchas av någon halva på en annan tallrik. Jag tar diskret upp den ena halvan och provar den mot den andra. Först hittar jag inte den naturliga passningen men efter ett par försök ser jag att mina två halvor hör ihop och att de rätt sammanfogade återigen blir som en hel och odelad tomat. Med ens står det helt klart för mig. Dessa tomathalvor representerar mina två delar som människa. Den ena representerar mitt inre verkliga och äkta jag, min själ om man så vill. Den andra halvan representerar mitt yttre jag, min fysiska verklighet här och nu.
Lika klart som att dagen kommer efter natt insåg jag att tomaten symboliserar mitt liv. Om mina två halvor är i fas och i balans med varandra blir livet en absolut helhet som består av harmoni och frid. Om mina halvor inte är i fas blir livet en konstant kamp mot olust, stress och frustration. Jag insåg också att jag inte kan ändra, anpassa, mitt äkta inre jag efter de yttre omständigheter där jag inte hör hemma. Däremot har jag all makt i världen att förändra och utveckla mina yttre omständigheter så att de är i fas med det liv som är mitt äkta liv och där jag är i fas med mitt syfte.
Efter denna uppenbarelse var det enkelt för mig att åka hem och ta nya beslut för mitt framtida liv och de två tomathalvorna blev för mig symbolen för att de signaler, verktyg och resurser vi behöver för att åstadkomma förändring i livet finns omkring oss hela tiden och framför allt i alla de vardagliga händelser vi hela tiden möter.
Bo Gunnar Karlsson