Växa av kritik
Ibland ställs jag inför situationer där jag möter människor som upplevs som negativa eller negativt kritiska till mig eller det jag gör. Likaså möter jag människor som uppfattar mig negativ eller kritisk till dem eller det de gör. Eftersom vi människor alla är individer med egna värderingar och präglingar som innebär att vi uppfattar och tolkar saker olika är det en logisk konsekvens att dessa situationer uppstår. Det som är det centrala dock är hur vi väljer att förhålla oss till det.
Om jag har en relation till en annan människa i något sammanhang, det kan vara såväl yrkesmässigt som socialt, och jag upplever av någon anledning att den personen uppträder negativt eller kritiskt gentemot mig kan jag agera på ett av tre sätt. Det första och kanske tyvärr det vanligaste innebär att jag omedelbart själv reagerar med samma medel. Jag blir negativt inställd till den personen och förutsätter att kritiken är ogrundad och att denne inte vill mig väl. Det andra sättet är att bara nonchalera kritiken, slå bort den som irrelevant och fortsätta på den egna linjen utan att ta någon egentlig notis om den andres åsikter. Inget av dessa bägge alternativ är speciellt konstruktivt och det första alternativet riskerar att försätta mig i en destruktiv konflikt med den andra personen och att jag själv mår dåligt på grund av en uppfattad, och i det egna tycket ogrundad, kritik. Det andra alternativet kan innebära att jag i bästa fall bara ”kör på” som om inget hänt och jag lär mig inget av värde men kan också innebära att jag missar relevanta synpunkter som kan visa sig värdefulla för mig eller min verksamhet.
Däremot finns ett tredje sätt som är konstruktivt, värdeskapande och som jag tycker vi borde se som det självklara. När en person kommer med det som jag alltså uppfattar som negativitet och kritik riktat mot mig eller min verksamhet väljer jag att se på synpunkterna utan att lägga några omedelbara värderingar på dem och jag accepterar att den andra personens sanning innebär att denne upplever mig eller det jag gör negativt. Jag vänder därefter blicken helt inåt mig själv och ser om det finns något i mitt agerande som kan vara grund för den andres kritik. Om jag gör det här innan jag väljer att ifrågasätta den andres åsikt som ogrundade eller falska får jag en möjlighet att reflektera över min roll i det som föranlett kritiken. Om jag väljer den här strategin och det visar sig att det faktiskt finns grund för den andres åsikter ger jag mig själv, och min verksamhet i de fall det handlar om det, en chans att växa och utvecklas. Jag ger även mig själv och den andre möjlighet att tillsammans se på hur vi istället ska kunna agera för att ta vår gemensamma relation vidare på ett ännu bättre sätt.
Om det nu, och här kanske skulle du säga mot förmodan, vore så att det är jag som uppfattas kritisk och negativ av någon annan kan jag inte annat än se till att jag är trygg i den egna vetskapen att det jag framför har för mig relevans och är menat väl och med syfte att utveckla vår relation. Jag har ingen möjlighet att påverka den andres sätt att hantera min kritik och får själv välja framtida förhållningssätt till den relationen beroende på hur den personen väljer att hantera mina synpunkter. Om den andre blint ser mina åsikter som negativitet och ogrundad kritik lyssnar jag återigen på den andres argument med öppet sinne för att verkligen förstå dennes sanning och ståndpunkt. Om det fortfarande visar sig att jag anser att min kritik är befogad är det bästa att själv då välja alternativ två ovan; att slå bort den andres bemötande, inse med ödmjukhet att det handlar om den andres rädsla för att se på sitt eget ansvar, respektera dennes sanning och därefter välja min egen väg vidare framåt.