Fabriksarbetaren, pensionären och naturälskaren.
Knegarens lott
Allt mer vad åren lider, ser man tillbaks på gamla tider.
Då arbetaren och hans söner, fick slita hårt för usla löner.
Och hur de måste krusa, bocka, buga, för patronen och hans fruga.
Även enkla tjänstemän med krage, slips och fluga, fordrade att knegaren för honom skulle buga.
Tolv timmars arbetsdag och ingen semester, stugan full av ungar och med hyran låg de efter.
Hjälp att föda upp dem fanns inte av något slag, inte föräldrapenning eller barnbidrag.
Och de som var av kvinnligt kön, fick ännu mindre lön.
Halva dygnet fick de diska, skura, städa, men ändå var de inte mycket värda.
På krita fick de handla i Bruksfilialen, men stolta var de och hellre svalt än gick till socialen.
Pensionären
Jag läste häromdagen, i ett av tidningsbladen
att pensionären mer än andra fått det bättre ställt, för att de alltid gnällt.
Han har väl lika rätt till sitt pensionärsbidrag, som miljonären får, för sina barn, sitt barnbidrag.
Förresten så har han pensionären förr betalt, det han nu får, skatt för sin pension till staten under femtio år.
Vår plats
Vi har alltid varit vår vana trogen, att så ofta som möjligt få vandra i skogen.
Träden och fåglarna alla oss känner, de vet att vi är deras verkliga vänner.
De bjuder välkommen till oss båda två, och fåglarna sjunger, var god och stig på.
Sida vid sida på stigar vi vandra, som för länge sen trampats upp utav andra.
Vi gläds och vi njuter av naturens under, detta min vän är våra lyckliga stunder.
Karl-Gustav Bjurman