Ring ut 2013. Ring in ett nytt liv.
2013. Ett utmanande år. Ett prövande år. Ett bortkastat år eller ett oerhört värdefullt år?
Så vill jag beskriva, och ifrågasätta, mitt år som nu enbart har enstaka timmar kvar. Jag är tacksam för det; alltså att det bara återstår enstaka timmar, men egentligen är jag lika tacksam för att året varit både utmanande och prövande. Det har tagit mig fram i livet till en ny plattform, stärkt av insikter och erfarenheter, och på frågan om året varit bortkastat eller värdefullt är mitt svar tveklöst; Ja, men det beror på vilket jag väljer.
2013 var året då jag förlorade mycket av min tillit till andra människor. Jag förlorade tilliten till min egen förmåga att bedöma andra människors avsikter och värderingar. Detta tog mig ner till nivåer av självkänsla och livsenergi som jag inte var bekant med och som jag inte på det viset, av de anledningarna, besökt förut. Är då detta bortkastat eller värdefullt? Smärtan som det medfört är något som jag gärna varit utan, men insikterna som det gett mig om mig själv är ovärderliga. Jag har insett att mitt sätt att hantera motgångar, och att fastna i det destruktiva jag uppfattar hos andra människor och deras beteende, bottnar i tvivel inom mig själv. Ingen annan människa kan föra mig bort från min väg i livet, mina drömmar och visioner, annat än om jag tillåter det.
2013 var året då mina tvivel på var jag befinner mig politiskt slog igenom med full kraft. Den politiska värdegrund som jag känt mig trygg i började för mig krackelera betänkligt. Om jag inte hör hemma där jag trott, var hör jag då hemma? Rädslan för att börja ifrågasätta det jag trott på har varit starkare än öppenheten för något nytt. Insikten om att det främst handlar om rädsla för att själv bli ifrågasatt har fått mig att undersöka varför jag hållit mig till en sida av synen på den politiska aspekten av vårt samhälle. Jag har ingen aning om var det landar men känner en nyfikenhet på vem jag verkligen är politiskt.
2013 var året då min känsla av maktlöshet inför myndigheters hantering av utsatta människors behov av stöd i livet blev starkare än min känsla av förmåga att kunna hjälpa. Om inte jag kan hjälpa de människor som behöver, och har rätt till, hjälp igenom myndigheternas fyrkantiga, stelbenta och inhumana byråkrati, vem kan då? Den maktlösheten tog all kraft ifrån mig men i mitt kraftlösa tillstånd insåg jag att varken jag, eller någon annan, kan frälsa hela världen. Jag har hittat en ny kraft genom detta som innebär att jag inser att jag enbart kan göra mitt bästa vid varje enskilt tillfälle. På så vis kan jag fortsätta att kämpa för de som behöver, en kamp för varje individ.
Men, 2013 var också året då jag hittade ett frö av trygghet i min livsnerv som jag förträngt hela livet; att skriva. Jag har släppt taget om behovet att prestera, att bli bedömd, att få uppskattning, att lyckas i andras perspektiv. Det behovet har inneburit att jag tidigare inte visat något av det jag, i bästa fall, skrev i min egen instängda värld av ord. Att släppa behovet av att ”vara bra” och bara skriva har tagit mig in i min litterära värld och jag ser med spänning och förväntan fram mot den som en betydande del av min framtid.
Och, 2013 var året då jag mötte människor som återgav mig modet och tron på min förmåga att skapa relationer. Möten med människor med integritet och kärlek som plattform i livet. Människor med motsvarande prövningar i livet och som trots det, eller på grund av det, hittat nya drivkrafter. Tillsammans med dem ser jag nu ett nytt år och en gemensam framtid skymta där borta som ett spirande ljus i tunneln.
2013 var alltså ett utmanande och prövande år, men samtidigt ett värdefullt och förberedande år för det som nu kommer. Jag ser 2014 som början på en resa där nya insikter om vem jag är finns i varje utmaning. Jag ser som det absolut främsta målet med den resan att till fullo lära känna mig själv, att hitta det verkliga syftet med mitt liv för att kunna dela det värdet med andra. För många år sedan skrev jag ner något jag kallade för min Livsmening. Under många år föll den i glömska, mycket på grund av att livets prövningar just då var starkare. Idag förstår jag att dessa prövningar har varit en nödvändig del i förverkligandet av min Livsmening. Varje utmaning som jag möter tar mig ett steg närmare mina möjligheter att fullt ut leva min livsmening; om jag gör det valet. Jag ser fram mot 2014 som det år när min Livsmening kommer att vara det som dominerar min tillvaro.
Min Livsmening: ”Jag är en ödmjuk och intelligent lärare och det är mitt livs syfte, mening och orubbliga vilja att för all framtid och för alla människor som önskar, betyda skillnad mellan stagnation och utveckling i livets alla aspekter”.