”Disce arcanum magnum vivendi; amare oblivisci ignoscere”
Idag är jag inte stark.
”Just idag är jag stark, just i dag mår jag bra” sjunger Kenta; Jag önskar just nu att jag kunde sjunga den sången, men den vill inte hitta fram till mig idag.
”Vänd andra kinden till” heter det i Bibeln; Jag har bara två kinder säger jag, hur många varv måste jag snurra innan det räcker?
”Man växer i smärta” säger ordspråket; Hur stor måste jag bli, frågar jag?
”Alla jag möter är till för mig att lära” säger Kay Pollack; Det räcker för mig nu svarar jag Kay, jag vill inte lära mig mer av fler nu.
”Tiden läker alla sår” heter det; Men hur lång måste tiden vara om såret slås upp gång på gång och blir infekterat, finns det så mycket tid undrar jag?
Men sedan, när jag hittar sången, då växer jag, läker jag. Då, när jag sjunger sången möter jag dem som jag inte behöver vända andra kinden till för. Jag tror, jag vet.
”Disce arcanum magnum Vivendi; amare oblivisci igniscere”. ”Lär dig livets stora gåta; älska, glömma och förlåta”. Det vill jag lära. Det ska jag göra. Även om det skrämmer och hela mitt ego ropar nej, så lyssnar jag på Jonatan och skorpan i sagan;
” Skorpan Lejonhjärta, sa Jonatan, är du rädd?
Nej… jo, jag är rädd! Men jag gör det ändå, Jonatan, jag gör det nu… nu… och sen blir jag aldrig mera rädd”.