”Nu räcker det”

Vid något tillfälle når man vägs ände. Tålamodet, kraften, överseendet, det finns inte längre. Tårarna, som man trodde var slut, tar över. Rädslan kryper på som ett mörkt väsen som vill en illa.

I det läget har man ett val; lägga sig ner och ge upp, eller; resa sig i hela sin längd och skrika så högt man kan att; nu räcker det!

I snart 23 år har jag haft tålamodet, kraften, överseendet. Det finns inte längre. Tårarna har jag inte gjort slut på eftersom jag hållit dem inom mig med hjälp av tålamod, kraft och överseende, men nu trycker de på med full kraft. De kommer i samma takt som rädslans mörka väsen växer sig starkare för var dag. Ett kolsvart och skrämmande väsen i form av bristen på empati och förståelse i de system som är vårt samhälles verktyg för att ge utsatta människor den hjälp de behöver. Människor med funktionsnedsättningar och anhöriga som kämpar varje dag för att överleva.

Samhället, det är vi. Alla. Du och jag. Systemen är till för samhället; alltså dig och mig och alla andra som behöver dem. Vi måste tillsammans värna om och ta ansvar för de systemen, alla tillsammans men framför allt den som inte behöver dem; idag. Den som inte behöver dem, idag, är den som har mest kraft för att försvara dem nu, så att systemen finns där den dag när någon behöver dem för sin egen skull eller kanske sitt barns skull. Den dagen kanske någon inte har tålamodet, kraften, överseendet att själv slåss för sin rätt och sina behov. Då kanske tårarna och rädslan tagit över.

Men, jag tänker inte lägga mig ner och ge upp. Den slutstationen finns inte på min karta. Jag tänker ställa mig upp och skrika så högt jag kan att; nu räcker det!

Jag tänker skrika till politiker, myndigheter, media; nu räcker det, lyssna och inse vad som sker!

Jag tänker skrika till alla de omkring oss i samhället som inte behöver systemen, idag; nu räcker det, förstå att i morgon kanske du behöver hjälp!

Jag tänker skrika till alla de som behöver hjälp idag; nu räcker det, låt oss tillsammans skrika; nu räcker det!

Är du en av de som tycker att det räcker nu, som behöver systemen idag? Kanske är du en av de som inte behöver systemen just nu? Kanske är du en anhörig till någon som behöver systemen och kanske har ditt tålamod, din kraft och ditt överseende vikit undan för rädsla och tårar?

Jag tänker slåss för oss alla, och helst tillsammans med dig. Jag tänker vara den ”konsult” som utbildar alla de som, i politiken, bland myndigheter och inom vård och omsorg, har inflytande över hur systemen hanteras. En ”konsult” som utbildar om vad systemen betyder för alla de som de är till för. En ”konsult” som förklarar varför lagar ska följas och vem lagar är till för. En ”konsult” som visar på att människor är viktigare än budgeter och ekonomi. En ”konsult” som förklara vad ett funktionshinder innebär för alla som berörs. En ”konsult” som väcker tankar, känslor och förståelse hos de som bestämmer, och som skapar en insikt om att; nu räcker det!

Håll ögon och öron öppna, jag tänker inte bara tycka längre. Jag tänker se till att tårarna och rädslan viker undan hos alla de som behöver hjälp genom att bygga upp en verksamhet där rättvisa, empati och solidaritet är ledorden. En verksamhet som grundar sig på tålamod, kraft och kampvilja.

Har du har någon i din närhet, eller känner någon som har det, som också kommit till vägs ände, eller är på väg dit? Dela med dig av mina ord för vi behöver visa att vi inte bara ”är en liten grupp som äter upp mycket pengar”; nu räcker det!   

Publicerat 2013-11-16

2 kommentar till “”Nu räcker det”

  1. Lisa Sturesson

    jag är med dig och skriker för jag tycker oxå att det räcker med denna kränkande särbehandling av våra nära och kära.man behöver inte vara drabbad själv för att förstå vad det innebär för framtiden.nu får vi kämpa tillsammans för ett rättvisare samhälle,där känslorna är inblandade.

    Svara
  2. Katarina Andersson

    Jag och min son är några av alla som blivit svikna av alla myndigheter där vi bor. Min fina son har en ovanlig hjärnsjukdom och gång på gång får vi avslag från kommunen för enligt dom är han inte sjuk. Han har för andra gången 8/9 blivit opererad i hjärnan och trots att alla läkare från hela världen har skrivit intyg om att han kan dö så är han inte sjuk. Läkare anser att jag är den bästa att vårda honom antingen hel- eller halvtid. Vi har inte haft några pengar till varken semester eller ens bio. Jag är helt ensam och jag är i behov av hjälp.
    Kan du? Hör av dig till mig.
    Kram Katarina

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *