Telefonk..? Nej, bara lite pratsjuk.
Idag har jag ägnat mig åt en av de svåraste, och mest meningslösa, utmaningarna som finns: Jag har försökt få tag i tjänstemän och kvinnor i form av verksamhetschefer, handläggare, ombudsmän och förhandlare på Försäkringskassan, Kommunal, Vårdföretagarna och Socialstyrelsen, både på lokal såväl som central nivå. Sammanlagt har jag sökt åtta personer med inblandning i hanteringen av personlig assistans och främst då de ekonomiska aspekterna kring hanteringen av schablonbeloppet och dess koppling (eller rättare sagt, brist på koppling) till avtalsförhandlingarna för de personliga assistenternas löner.
Att vara tjänsteman, chef eller administratör, inom dessa organisationer och myndigheter måste vara några av de mest upptagna roller som finns. Jag har idag mött en uppsjö av automatiska, och faktisk ett manuellt, besked om varför personerna inte är anträffbara. Här kommer några av dessa:
- ”Anknytning XXXX är på sammanträde, åter lördag klockan 00.00” (Lördag klockan 00.00? Ja, sitter man i sammanträde hela veckan måste man kanske arbeta lördag natt!)
- ”Anknytning NNNN är på tjänsteförrättning, åter fredag klockan 16.00” (Frågan är om anknytning NNNN kommer att svara i telefon efter klockan 16 på fredag!)
- ”Personen ni söker är inte anträffbar”
- ”Personen ni söker svarar inte” (Nej, jag märkte det)
- ”Personen ni söker är på sammanträde, åter klockan 13.00” (Jag provar klockan 14.00) ”Personen ni söker är på sammanträde, åter klockan 13.00” (Jaha, jag provar igen klockan 14.30) ”Personen ni söker har gått för dagen, åter i morgon”
- ”Växeln; ett ögonblick så kopplar jag till NN” (Jag lägger på efter ca 30 signaler utan svar och ringer växeln direkt igen) ”NN är på semester, åter 8 november” (Det tog uppenbarligen bara 30 telefonsignaler innan NN drog på semester!)
Det här är alltså några av de svar och besked jag fick. Dessutom försök till ett antal telefoner där signaler går fram men inget svar eller meddelande om varför ingen svarar. Det här är alltså under en dag, till åtta olika människor i någon form av ansvarsposition på fyra olika organisationer och myndigheter som har att göra med funktionshindrades omsorg.
Jag förväntar mig inte, eller kräver, att människor ska sitta vid skrivbordet och kunna svara i telefon hela tiden, men någon av alla dessa borde ju rimligtvis ha varit kontaktbar under en hel dag. Jag ringde kontinuerligt mellan 9.00 – 15.00. Sedan gav jag upp. Roligare att skriva det här (i alla fall känns det mer givande).
Men, men. Är det något jag lärt mig under snart 23 års kamp som anhörig till funktionshindrat barn, med många stunder fyllda av frustration och med känslor av maktlöshet, är det att lyssna på Brian och hans kloka ord: ”Always look at the bright side of life”, och därefter ta nya friska tag med telefonen i morgon igen.
Kanske är semestern över för NN lika snabbt och överraskande som den började, vem vet…